Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen) den latinska texten, som han kände
i grund. Hvar och en hade i förväg
be-redt sig pä det ställe som skulle
diskuteras, och studerat de grekiska, latinska och
judiska kommentarierna. Sedan föreslog
ordföranden texten och inhemtade hvars
och ens tanke». Luther förkastade alldeles
lärau om den ordagranna iugifvelsen och
ansåg att största delen af Gamla
Testamentets böcker hade uppkommit efter hand,
genom mångas samarbete, och han uttalar
understuudom åsigter som i storsinne och
tankevidd tjena till föredöme för nittonde
seklets bibelkritik. Job jeraför han ined
Virgilius: »det är icke så man talar
under hemsökelsen; verkligheten ligger i
botten, men det är liksom en dramatiserad
dialog, liknande Terentii komedier, för att
prisa försakelsen». Om Predikareboken
yttrade han att den »hvarken har stöflar
eller sporrar utan rider på i ullstrumporna».
Esras tredje bok vill han kasta i Elben,
och historieu om Jonas förekommer honom
till den grad otrolig, att om den icke stode
i bibeln, skulle han vilja skratta åt den
såsom ett foster af en lössläpt poetfantasi.
Det må vara en sanning, att det är
tids-händelserna som skapa de store männen
och icke de store männen som skapa
tids-händelserna. När reformationen var
mogen i tänkesätten, skulle den hafva funnit
sitt lefvande verktyg, äfven om någon
Martin Luther aldrig hade lcfvat. Men
lika säkert är att denne Martin, med sin
mystiska tro på försoningeu genom blod
och på rättlardiggörelsen genom tron allena,
sin efter vår tids begrepp trångsinnade
uppfattning af naturen och historien, sin
brist på lärd bildning och sin osliparie
tyska grofkornighet, var just den mau som
kunde göra bibeln till en folkets bok,
hvnrförutan reformverket möjligen hade
gjort sig gällande inom en fåtalig krets
af några högt bildade, men aldrig blifvit
de stora massornas angelägenhet.
Den berömde språkforskaren Jacob Grimm
säger i sin tyska mytologi, att roten till
protestantismen går till baka ända till Taciti
Germania: det fordrades germanernas
tankedjup, deras urgamla tro på lifvets högsta
makter, deras inåtvända sinnesart, för att
gifva kristendomen den rätta jordmånen.
Men protestantismen är endast en sida af
kristendomen, om också den ädlaste, och
| vi kunua icke föreställa oss, att de
roma-i niska folkens, af efter vårt satt att betrakta
’ saken ytligare och siuliga elementer
ore-j nade religiositet nr utan betydelse i den
allmänna verldsplanen. De sydliga
nationerna hafva nog sin uppgift i den högsta
odlingens tjenst, och kanske skall
fram-i tiden få skåda de splittrade kyrkornas
! återförening i en högre enhet. Så mycket
I synes emellertid klart, att den germauiska
andan är bestämd för det andliga
herraväldet i verlden, och att det är
reformatorernas stamförvandter som i våra dagar
för andra gången störtat det romerska
väldet.
Blick på
Vi fortsätta och afsluta nu vår
redogörelse för innehållet af den till Wäktaren
insända artikeln med titel: »Huru kan
Sveriges försvarsväsende under för banden
varande förhållanden bä»t och naturligast
ordnas?»
Författaren egnar till en början en kort
kritik åt hr C. J. Lovens uppsats i Svensk
Tidskrift, b. 5, »Om arméns kadrer», och
söker visa, att denna författares förslag om
hela indelta arméns ställande på ständig
vakans samt organisationen af stora
underbefälskadrer, som endast några få år skulle
qvarstanna i tjenst, med en beväring
såsom trupp, hvilken tills vidare icke skulle
få större öfning än för närvarande, är
pressen.
vådligt under en tid, då de stora staterna
hålla fullt soldatbildade arméer, och lian
au-ser äfven att då aflöningen för denna stora
massa af underbefäl endast kunde blifva
föga tillfredsställande, skulle dermed
frambringas en talrik missnöjd och orolig klass
i samhället, som skulle bilda en sorglig
motsats till den indelta armén, **>hvilken
just åt individer af samhällets fattigaste
och mest vunlottade klasser skaffar en god
social ställning och derigenom i sin mån
minskar det i våra dagar så öfvcrklagade
och fruktade proletariatet». Han anser
all öfverdrifvet stor kaderbildning på sidan
om beväriitgsiurättningen opraktisk och
skadlig, samt att enda sättet att erhålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
