Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och dt* båda nyssnnmda kollegierna hade
blifvit åstadkommen ännu icke hade
blif-vit till riksdagen öfverlemnad, afslogos
framställningarne. Till 1869 års riksdag
af-lcinnades så väl komitébetänkandet som
kollegiernas utlåtande deröfver, jemte den
kungliga propositionen om både
grundräntans och krouotiondens förvandling i en
fix penningskatt, hvilken äfvcn, såsom vi
ofvanföre sett, utom i nfseende på sjelfva
förvnndlingsgrunden, blef i allt väsentligt
af riksdagen bifallen.
Det. torde icke vara nödvändigt att i
detalj redogöra för komitébetänknndet och
de deri innehållna förslagen, men en kort
erinran om hufvudgrunderna är kanske
icke helt och hållet ofverflödig. Komit^n
utgår från den åsigten att jordegaren icke
kan anses lida någon orättvisa genom
åläggandet att betala grundskatt, att denna
ständiga, från samhällets säkra egendom
utgående, till beloppet oföränderliga och
lätt beräkneliga inkomst är en stor fördel
för staten, att skatten genom sin fixerade
beskaffenhet, förutsatt att den icke är allt
för hög, äfveu erbjuder stora fördelar för
sjelfva jordbrukshandteringen, samt att
således grundskatternas bibehållande i
flere hänseenden medför fördelar, hvilka
icke genom något annat beskattningssätt
skulle kunna uppnås. Deremot har
komi-tén funnit den stora olikhet som nu råder
i beskattningen af den oprivilegierade
jorden, hvarigenom till exempel vissa
hemman måste till statsverket erlägga mer än
hälften af sin påräknade afkastning, utan
att innebära någon orättvisa mot de nu
varande inuehafvarne, hvilka vid köp,
arf-skifte eller annan åtkomst mottagit sin
jord till det värde som är en följd af den
starka beskattningen, likväl är oformlig
och icke öfverensstämmande med
jordbrukets sanna fördel. Den föreslår derföre
att egare af hemman och andra skattlagda
lägenheter, utom de på kavalleriet och
båtsmanshållet indelta rusthållen äfven som
sådan jord som blifvit till andra besvär
indelt, skall vara berättigad att under
vissa vilkor af räntan aflösn det belopp
som till samman med kronotionden
öfver-stiger en half procent af egendomens
taxeringsvärde, samt att denna
aflösningssura-ma, beräknad till 16j{ gånger det
aflös-ningsbarn räntebeloppet, må antingen på
en gång erläggas eller också amorteras
genom räntans dubln inbetalning under 12
års tid. En ledamot, grefve R. de la Gardie,
reserverade sig i den syftning att aflösningen
af hela räntan borde göras obligatorisk men
utgå genom amortering under 39 år med
•|\j hvarje år utöfver det nn varande
räntebeloppet, livarvid staten skulle nöja sig
med 4A procent å det af grundskatten
representerade kapitalet, oeb en ledamot, lin
mera Inndshöfding Charpentier, med
hvilken friherre fjeijonhufvvd förenade sig,
yrkade, att den efter komitöns förslag
af-lösningsbara grundräntan, uppgående till
något öfver 800,000 rdr, skulle alldeles
eftergifvas, på det sätt att det A procent
af taxeringsvärdet öfverskjutande
räntebe-loppet småningom afskrefves under 20
år med ett lika belopp eller om året.
Det nu omtalade komitébetänkandet liar
sitt största värde genom den omfattande
utredningen, sotn väl af kollegierna blifvit
i en eller annan siffra rättad, men icke
desto mindre i allt hufvudsakligt qvarstår
såsom en värdefull vägledning för hvnr
och en som vill söka insigt i dermed
sammanhängande ämnen. Det förslag komitén
framstälde om en partiel aflösning blef
deremot icke omfattadt med något särdeles
intresse, och vi hnfva ieke sett att det
inom riksdagen blifvit af någon enda
ledamot förordadt. Äfven inom kollegierna
fann det en motståndare, i det föredragandeu,
kammarrådet Falkman, helt och hållet slöt
sig till grefve De la Gardies reservation.
Så vida någon likhet i beskattningen på
jorden skall ega rum, måste, såsom kongl.
maj:t sjelf en gång förklarat, alla
grundskatter från jorden borttagas. Också
fram-kommo redan vid 1869 års riksdag flere
motioner om dessa skatters afsknffande,
dels utan allt vederlag, ett yrkande som
emellertid ej vann något understöd, dels
såsom aflöning eller kapitalisering efter sex
procent och kapitalets inbetalning till
staten, samt att riksdagen skulle medgifva åt
kongl. maj:t att med allmänna
hvpoteks-banken träffa aftal om öfverlåtelse af alla
de räntor som ieke inom föreskrifven tid
af räntegifvarne sjelfva till statsverket
inbetalades, samt att banken skulle till
statsverket öfverlemna ett deremot svarande
belopp af sina obligationer. Detta senare
förslag var framstäldt af då varande
ledamoten af Andra kammaren hr Carl A.
Lareeon, och har sedermera vid hvardera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
