Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna insvepas uti dimdunkla formler, med
tillhjelp af hvilka man ej blott uppradar
den en gång för alla i besittning tagna
sanningen, utan till och med skapar
verl-den». Hans egen pä sjelfständiga och
vid-sträckta forskningar grundade
undersökning öfver det politiska lifvet i dess
historiska verklighet har genom sin
framställningsart uti ingen ringa mån bidragit att
bryta udden af den gamla fördomen mot
filosofien, och vi tro att han sett sakerna
nog mörkt, då han syues befara, att det
ännu skulle vara för tidigt att bringa
djupgående undersökningar inom andens verld
inför den stora allmänheten i de nordiska
länderna.
Dikter af Fjalar. Stockholm, P. A. Norstedt
k Söner. 1871. Pris 2 rdr rmt.
»Fjalar» är en af den lilla upsaliensiska
sångkretsens »Nio signaturer», väl icke den
mest utmärkta men icke heller den
svagaste, och man torde komma rättvisan
närmast, om man säger att han är ett
medel-godt uttryck för det poetiska sträfvandet
hos detta vittra ynglingaförbund. I sjelfva
verket är det mycken frändskap mellan de
nio i ton, stämning och åskådningssätt:
de röja alla rent sinne och odlad smak,
en viss känslans fromhet, nära bekautskap
med den bättre poetiska litteraturen, och
en högt uppdrifven färdighet i
versbyg-nad, så stor att den icke sällan lockat
några af dem till poetisk behandling af
ämnen så obetydliga, att när man afkläder
dem det vackra lyriska omhöljet, återstår
endast en svag stämning, icke en bestämd
känsla, än mindre en klar tanke. Det är
kanske i botten uf de flesta något litet
spår af en sentimentalitet, aldrig
öfver-spänd, ty dertill hafva de för god ton,
men tillräcklig att gifva en lindrig
anstrykning af vekhet åt det hela.
»Fjalar» är, som vi sade, en god
exponent af detta skaldskap, som, om man så
vill saknar den stora poesiens kännetecken,
de gripande tankarnes hänförande makt,
men är oändligt älskvärd i sin
blygsamma litenhet. Det är ej alla tider hvilkas
andliga temperatur är egnad att uppamma
»den gudomliga yran», och i brist på de
öfverväldigande basunljuden kunna vi vara
fullt belåtna med den dämpade välstämda
musik som kommer från ett förfinadt men
oskuldsfullt hjerta. Ett sådant välgörande
intryck framkalla »Fjalars» dikter. Der
lins ingen naturlig humor, men icke
heller någon sökt qvickhet, ingen falsk patos,
men en jemt fördelad värme, ingeu
bra-skande fosterländsk hänförelse, men några
täcka, stämningsfulla bilder från svensk
skog och mark. Det mesta är erotiskt, af
den stilla, väluppfostrade sorten, som visst
icke saknar sitt behag för det. En liten
cykel af romanser, kallad »Rosor och
Blåklint», är i detta afseende särdeles
tilltalande och återkallar i vårt minue Fredrika
Bremers täcka lilla förstlingsroman Axel
och Anna. Af »Efterbildningar» fins ett
stort anta), fint och flitigt arbetade, de
flesta efter Auastasius Griin och Chamisso,
några få efter Sallet, Freiligrath och
Her-wegh. Ett par minnnessånger öfver B.
E. Malmström och E. D. Björck utmärka
sig genom sann och frisk karakteristik,
och höra efter vår tanke till det bästa i
samlingen.
Rikedomen af olika versformer ur nästau
för stor, och det är några metrer, t. ex. i
»Storm och Ro», hvilka förekomma oss
mindre lyckliga genom den ovanliga och
något tvungna sammansättningen af
troché-och jambsystemen. Det är också en tioradig
staus, i »En Saga», med endast två
qvin-liga rim, en versart som icke förekommer
oss rätt mönstergill, liksom en annan
sex-radig, i »Förbidan», hvari endast den tredje
och sjette raden sluta på manliga rim,
hvarigenom rytmen blir litet hackande och
låter trött. Det är deremot andra, som
äro särdeles lyckligt funna, till exempel i
den lilla romansen bland »Rosor och
Blåklint», som målar en fattig och enformig dag:
Tick och tack och tick och tack!
Lugnt och säkert tiden går.
Hjertat följer samma spår,
Inga ve och inga ack.
Men det är ej denna lefnadstrotta ton
som är grundtonen i Fjalars dikter, och
följande stanser i det vackra lilla stycket
»I Skogen» återgifva den bättre:
Till skogarnes dunkla gömma
Från verldens huller och sorg jag går,
Här ingen oro mitt hjerta når,
Här kan jag fritt få drömma
Om en evigt blommande vår.
Allvarligt furorna blicka
Mot klara ljusblå himmelen opp,
Men myggorna dansa omkring hvar topp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
