Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordförandeskapet i domkapitlet kunde
inne-liufvas af domprosten, der sådan fiunes —
ty der detta icke är händelsen är biskopeu
sjelf pastor, och såsom sådan kan han ju
omöjligen umbäras — och det mera
mekaniska lärer val hädanefter som hittills i
alla händelser komma stt skötas af
konsistorienotarierna.
Men det är icke släpet och formsakerna
som skola upptaga en biskops hela eller
bufvudsakliga uppmärksamhet, och han kan
göra vida bättre skäl för sin lön än sasoin
blott och bart »ordniugsniau», ehuru deuna
egenskap visst icke saknar sitt värde. För
biskopsembeten gäller i detta afseeude
alldeles detsamma som vi för icke läugesedan
(i N:o 41, »Om Centralisatiou och De*
ceutralisatiou») hade nnleduing att yttra
om landshöfdingsyslorna. Vi fästa oss
icke eus vid den omstäudigheteu att
efo-ratet öfver elementarläroverken för det
närvarande ligga i biskoparnes händer. Detta
är ett tillfälligt uppdrag, som icke
nödvändigt saminanhörer med biskopsembetet, och
som rätt väl kan tänkas derifrån åtskildt.
Det är ingen fråga derom att
medelmåttiga och dåliga biskopar, sådana som i
tidernas längd stundom förekommit, hade
utan stor skada kunnat saknas, men goda
biskopar kunna uträtta mycket godt, som
af ingen annan kan åstadkommas.
Biskopen behöfver icke ovilkorligen representera
den högsta teologiska lärdomen eller den
största andliga vältaligheten i sitt stift,
men han bör i alla hänseenden kunua
representera den högre allmänna bildningen.
Detta är så mycket vigtigare i våra dagar,
som läroverket blifvit lösgjordt från
kyr-kau och den högre vetenskapliga
bildningen icke längre på deuna väg tillflyter
presterskapet. Nu för tiden gifvas många
utvägar för församlingen att tillfredsställa
sitt behof af andlig uppbyggelse, utan att
derför presten blir öfverflödig, och han
verkar kanske i de flesta fall välsignelserikare
genom den allmänna lyftning i karakter,
seder och tänkesätt en högre uppfostran
gifvit honom, än såsom fackman och
andlig zelot. Han bör och kan på många
ställen vara församlingens förste
gentleman, i ordets vackraste betydelse, och i
denna sin ställning kan han icke ersättas
af de mest begåfvade och bäst uppöftade
kolportörer. Sådan är också biskopens
bestämmelse bland hans embetsbröder. Han
bör genom si un högre och mer omfattande
studier, sin knrakter och sina personliga
egenskaper, bidraga att upprätthålla en hög
ton bland sitt presterskap, genom sitt
föredöme uppmuntra dem till förädlande
studier, vidga deras svnfiilt och lyfta dem
öfver den dogmatiska routinen. Det är
mycket godt om han sjelf är en utmärkt
teolog eller en framstående predikant, men
det nr icke ovilkorligt nödvändigt, och det
låter tänka sig att han gör än mer godt,
om hun, med från början mindre djupa
dogmatiska eller kyrkohistoriska insigter,
hvilkn han lätt kan efter behof utvidga,
besitter en stor fond af universel bildning,
vidsträckta vyer och öppen blick för alla
sin tids och sitt lands största och
vigti-gaste frågor.
Det är icke otroligt att lekmiinneus
deltagande i biskopsvalen skall kunna
fördelaktigt inverka i den syftniug vi nu
au-tydt, bidraga att uppsöka de framstående
personligheterna och hindra ensigheter från
att göra sig gällande, liksom det är
temli-gen säkert att en sådan utvidgning i
rösträtt skulle, såsom en af talarne vid
kyrkomötet uttryckte sig, gifva en ökad fasthet
åt embetet genom att stärka
föreningsban-det mellan biskopen och försumlingen. Att
den svenska församlingen inser
biskopsämbetets stora betydelse, och att det i många
trakter är särdeles populärt för de stora
massorna, derom kan, såsom summa talare
erinrade, ingen tvifla som någon gång varit
tillstädes vid biskopsvisitationer, der den
som förrättat dem varit en omtyckt, af den
allmänna meningen högt uppburen
personlighet, och varit vitne till det intryck som
bana råd och förmaningar gjort på det
talrikt församlade folket.
På samma gång vi sålunda erkänna
önskvärdheten af den ifrågasatta reformen,
måste vi tillstå att frågan ännu är alltför
litet behandlad, för att sägas kunna vara
nöjaktigt utredd, och att, hvad angår
formen for de nödiga lagbestämmelserna i de
båda vid kyrkomötet framgifna motionerna,
af hvilka den ena innehöll ett fullständigt
redaktionsförslag, denna sida af saken
nästan alls icke bief föremål för någon
uppmärksamhet. Naturligtvis kommer 1873
års kyrkomöte att åt detta ämne egna en
del af sin tid, och den för kyrkolagens
omarbetning nedsatta komitén bör inom
den tiden hafva haft tillfälle a$t‘§BVavsig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
