Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och oförfärad, men icke stridslysten.
Björn-stjerne-Björnson sade oss nyligen att det
norska folkets raest framstående egenskap
är att vara ett djupt kristligt folk: vi
visste det uog förut, men den spirituella
talaren gjorde det alldeles klart, att det
icke kunde vara på annat sätt med en
nation hos hvilken, till följd af landets
fjell-natur och den långsträckta kust som
anvisar menuiskorna att söka sin bergniug
på hafvet, i hvarje ögonblick inpräglas i
deras sinne att de »stå i Guds haud». Vi
kuuna icke bättre skildra arten af denna
sinnesart än med de ord hvarmed
författaren angifver planen för sitt lilla arbete:
»Jag har planterat Guds uppenbarade ord
i dess midt, och der omkring har jag
ordnat historiens vitnesbörd, lifvets händelser
och tidens åkande och sträfvan, för att se
huru allt tog sig ut i denna klara spegel.
— Detta är allt».
Hvarje romanförfattare vet hvilken stor
konst det är att rätt veta hvar man skall
börja. I en historia för folket duger det
icke att begynna från verldens skapelse,
eller med gamla asiatiska monarkier, om
hvilka läsaren aldrig till förene hört talas.
Han måste genast vid första anslaget hafva
fatt i något verkligt, soro han kan taga i,
höra berättas om något som icke är
honom alldeles främmande, och först när han
blifvit litet hemmastadd på det fält som
öppnar sig för honom, kan hans tanke och
hans inbillning utan fara ledas bort till
obekanta rymder. Kapten Smith har med
en mycket god litterär beräkning tagit
franska revolutionen och dess händelser
till uppslagsända. Han skildrar i korthet
de nya samhällsteorierna med deras
fordringar på frihet, jemlikhet och
broderlighet, omöjliga att uppfyllas, emedan sjelfva
begreppen äro sins emellan stridiga. Ty
friheten, om ilermed såsom sig bör menas
menniskans rätt till sjelfbestäraning i sina
handliDgar efter samvetets fordringar, är
oförenlig med »jemnlikheten», hvilken icke
fins i skapelsen och endast kan
åstadkommas genom den politiska guillotinen,
hvilken afkortar hvad som skjuter de öfriga
öfver hufvudet, medan åter broderligheten
är en sinnesart som blott kan frivilligt
erbjudas men icke låter sig fordras såsom
en lagstadgad rättighet. Från dessn
slagord leder han sig till baka, genom
stats-förtrycket under de föregående århundra-
dena, ända till den första kristna
församlingen, som också hade en frihet och en
broderlighet, men bygda på frivillighetens
enda varaktiga grundval.
Från denna den äldsta apostoliska
församlingens välbefogade
egendorasgemen-skap kommer författaren till våra dagars
kommunism, som olik deu förra icke
utgår från det fria valet och afseendet pä
det för tillfället nyttigaste, utan hvilar på
en filosofisk deduktion, som ramlar så
snart premissernas osanning blifvit en gång
uppvisad. Det är ingen ting lättare i
verldeu än att tillverka sådana falska
satser, hvilka vid första anblicken se ut som
ovederläggliga, men som vid närmare
betraktande sakna hvarje stymmelse till
hållbarhet. Eu sådan sats är den på hvilken
radikalismeu vanligen stöder sig, att alla
menniskor af naturen erhållit samma
be-hof och följaktligen äfven samma rättigheter
till åtnjutande af detta lifvets goda, hvaraf
kommunismen sedan dragit den
slutföljden att de alla hafva lika rätt till
jordegendomen, och hvaraf åter blifvit en sista
konklusion att staten har till sin uppgift
att icke blott fördela på alla den af
enskilda besutna jordegendomen, jemte alla de
arbeten som deri blifvit nedlagda, utan
att tillse att den en gång vidtagna
ut-skiftningen icke blir upphäfd, derigenom
att somliga personer hafva en större
förmåga än andra att förvärfva och att
bibehålla det förvärfvade. Vore menniskorna
verkligen från födelsen så enforraige
utrustade som biljardbollar eller bären på en
krusbärsbuske, då vore ingen ting
rimligare äu dessa fordringar, men ännu har
det icke inträffat i menniskohistorien att
den ena individen fullkomligt liknat den
andra, och så stor förmåga än må
tillerkännas den fortgående menskliga
odlingen att nivellera på ytan, så oförmögna
äro vi att åt våra efterkommande lemna
i arf likformiga andliga och kroppsliga
egenskaper. Det har visserligen blifvit af
en del naturforskare antaget, att
framstående förvärfvade förmögenheter ärfvas
såsom anlag af barnen, och man bar sökt
att på detta sätt förklara anledningen
hvar-för vissa slägter hafva vissa företräden som
icke af andra blifvit uppnådda. Men om
det också må finnas en god del sanning i
detta föreställningssätt, äfven hvad de rent
andliga egenskaperna beträffar, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
