Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är sant att kongi. roaj:t en gång af*
slagit stadsfullmäktiges i Hudiksvall
ansökan att få upptaga ett lån för inköp af
en ångsåg, på b vars bedrifvande detta
samhälles’ välfärd ansågs vara beroende, men
om inga besvär blifvit anförda öfver
beslutet, hade det otvifvelaktigt blifvit
stadfäst, lika val som en landskommun i
mellersta Sverige kunnat erhålla tillstånd
att upptaga ett låu för inköp af aktier i
en tändsticksfabrik, mot vilkor att
kommunens fattige der skulle fa arbetsförtjenst.
I motsats med författaren i »Svensk
Tidskrift» kunna vi icke Unna att denna
åtgärd faller under någon annan kategori än
industriens, eller att den skulle vara att
närmast jemföra med anslag till inköp af
en fattiggård. En fabrik kan ju gå olyckligt,
fordra betvdnnde tillskott och bereda sina
•*
aktieegare stora förluster, men
jordegendomen som användes till fattiggård står
qvar och bör, om företaget icke lyckas,
åtminstone kuuna försäljas eller
utarrenderas till drägligt pris, och dess utom är
mellan båda dessa företag den betydliga
skilnaden, att i förra fallet är korarauneD
för afkastuingeu af sin egendom beroende
på en bolagsstyrelse, i hvars tillsättning
den endast har sin andel lika med hvarje
annan lottegare, i det senare är
förvaltningen lagd i händerna på en enda
person, hvilkeu derför ansvarar inför
kommunen.
Kan nu en kommun med kunglig
tillåtelse upptaga lån för att drifva
badhusrörelse, eller for att skaffa sig ångbåtar i
ändamål att bereda en större frequens
af badgäster, så se vi ingen tiug som
hindrar den att drifva hvilken annan rörelse
som helst, hvaraf dess medlemmar kunua
vänta inkomst och förkofran. Låtom oss
antaga att eu stad eller landskommun fått
upptaga lån för anläggandet af en hamn
eller en jernväg, och beslutet derom
be-höfver icke vara enhälligt eller
öfverkla-gadt för att vinna kunglig bekräftelse.
Man har gjort denna anläggning i
beräkning på en trafik, beroende till exempel
af en närbelägen trävarurörelse eller
bruks-affär. Men nu koinmer ett sådaut bolag
på obestånd och verksamheten afbrytes,
hvarigenom icke allenast en stor del af
kommunens arbetande befolkning blir på
en gång brödlös, utan äfven den påräknade
inkomsten af kommunens hamn eller jern-
väg går förlorad. Är det väl följdriktigt
att då neka ett sådant samhälle att sträcka
sin verksamhet till de områden der sjelfva
källan till dess välfärd är belägen, sedan
man eu gång låtit den med stora
kostnader upparbeta kanalerna till denna källas
flöden? För vår del se vi icke huru det
är möjligt att betrakta trafikmedel såsom
en hushållningsangelägenhet, utan att på
samma sätt betrakta äfven den
företagsamhet som ät dem bereder sysselsättning.
Man kan häraf se huru svårt det är
att bestämma hvad som i hvarje särskildt
fall är en kommuus behof eller
husbåll-ningsangelägenhet. För ett litet samhälle
på bafskusten kan fråuvarou af en
tidsenlig badanstalt vara en verklig ruin, och
äfven oin den har ett badhus, hjelper detta
föga, oro det icke flns ångbåtar att
dit-frakta några badgäster. Under vanliga
omständigheter sörjer spekulationen både för
det ena och andra behofvet, men vi hafva
sett att regeringen funnit nödigt att låta
kommunerna sjelfva spekulera, och vi kunna
ej fluua något skäl, hyarför kongi. maj:t
skall kunna vägra andra kommuner att
under likartade förhållanden upptaga lån till
gemensamt bedrifvande af fiske,
skeppsbygge ri, inköp af skogstrakter på
afverk-ning, gross- och minuthandel, eller snart
sagdt hvilkeu annan näring som helst.
Sådan blir följden när uttrycken i en lag
äro sväfvande: det uppstår ett behof af
definitioner, hvilka icke kunna inrymmas i
lagparagraferna utan måste sökas i
tillämpningen. Men hvem är väl i stånd att af
de hittills vunDa prejukaten afgöra, hvad
som i verkligheten är ett kommuualt
behof eller en kommunal
hushållningsange-lägenhet ?
Det heter i § 75 af den kungliga
förordningen om kommunalstyrelse på landet,
att medlem af kommunen, som ej åt
fnt-tadt beslut nöjes, eger rätt att anföra
besvär, der han tilltror sig kunua visa att
beslutet kränker hans enskilda rätt eller
eljest hvilar på orättvis grund, o. s. v.
Om en person blifvit, för ett behof som
är hela samhällets, ålagd en beskattniug
hvaraf han för sin personliga del icke kan
hafva ringaste nytta, till exempel då
majoriteten af stadsfullmäktige i ett samhälle
utan alla egna näringar besluter
anläggandet af eu jernväg, hvilkeu icke
allenast icke lemnar ränta på aktiekapitalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
