Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eom möjligt skalle påminna om
fäderneslandet.
En hustru pA Nya Seland har annat att
göra än läsa romaner och kläda sig. Mrs
Barker hade två pigor, men de kunde
ingen tiug, och hon mAste lära dem allt
som hon sjelf nyss förut inherotat. Hennes
man förrättade hvarje söndag anglikansk
gudstjenst för grannarne, ty de hade ingen
närmare kyrka än Gliristchurch.
Församlingen, mest bestående af fårherdar,
anlända till häst åtföljde af sina hundar;
sadlarne nedläggas på husets veranda, och
djuren tjudras i ett hörn af inhägnaden.
Första gången hade man endast lyckats få
ihop fjorton främmande, som kunde
instämma i den anglikanska handbokens vackra
responsorier, men församlingen tillväxte
sedan. Det dröjde icke länge, innan en liten
folkskola var bragt å bane och ett
circula-ting Ubrary, ty böcker höra till
engels-manueus första behof. Dickens, Thackeray,
qvartals- och månadsskrifterna, Walter Scott
och uppbyggelseskrifter, finna läsare så långt
engelska språket talas, och det är nu snart
nog öfver hela jorden.
De nyseländska herdarne äro till en stor
del fattiga skottar, som till det aflägsna
landet medföra sina puritanska dygder och
sin beundransvärda försakelseförmåga.
Deras högsta ärelystnad är att blifva
sjelf-ständiga jordbrukare, och så snart de
samlat några hundra puud, utse de åt sig
någon aflägsen dal, der de köpa jord af
staten för 2 pd st. tunlandet och bosätta sig
der med hustru och barn. Man börjar med
att uppföra en liten boning af två rum; i
brist på sten muras väggarne af torf, dörr
och två fönster har man köpt färdiggjorda
i Cbristchurch, och till tak begagnas ett
långt fibröst gräs, kalladt t ohi, som är ett
långt bättre täckningsämne än balm. Så
snart hustru och barn äro bragta under
tak, börjar den driftige mannen att rödja
upp marken, inhägnar den med ett
bambustaket och uppför provisoriska uthus för
husdjuren. Det dröjer icke länge innan
en liten engelsk trägård blomstrar
framför boningen, murgröuan gömmer den
skrofliga torfväggen, och ett eller annat
äppelträd utslår sina första blommor. Första
året odlas endast potates; andra sommaren
kommer hvetet och maisen. Efter tre eller
fyra års arbete har man skaffat sig en ko,
snart derefter en bäst, och sedan g&r det
framåt med stora steg. I granskapet hafva
andra nybyggare satt sig ned, som göra
på samma sätt: barnen växa upp, nya
sträckor eröfras åt odlingen, och efter hand
uppväxer i vildmarken ett helt litet
bri-tiskt samhälle.
De stora fårhjordsegarne se icke gerna
uppkomsten af dessa åkerbrukarekolonier, hvilka
uppstegra jordvärdena och efter hand
förvandla ön till en enda stor kornbod, men
regeringen beskyddar de små jordegarne,
och efter hand skall fårskötseln trängas
undau till det inre af Australien, der
jorden i brist af vattning icke på annat sätt
kan tillgodogöras. Men med ännu
oblidare ögon betraktas invandrarne af de
in-födde Maori, hvilka regeringen
olyckligtvis behandladt oförsigtigt och hänsynslöst.
Maoristammarne, uppretade öfver de hvitas
växande intrång, reste sig i masea för att
utrota dem; de nybyggare som haft den
oförsigtigheten att bosätta sig för långt
in i landet blefvo öfverfallna och mördade,
och missionärerna, som voro ditsända af
engelska kyrkans missionsförening, fingo
med lifvet plikta för sina landsmäns
förseelser. Från 1864 till 1866
genomströf-vades de båda öarne af vilda skaror, som
betecknade sin väg med blod och lågor,
och det var endast med stora kostnader
och uppoffring af menniskolif, som
engelska regeringen slutligen lyckades att kufva
resningen. Mrs Barker’s bref vidröra
besynnerligt nog ingen ting af allt detta,
men i allmänhet befattar hon sig icke med
allmänna angelägenheter. Kanske var också
den trakt der hon bosatt sig undantagsvis
fredad från ödeläggniugen.
Ingen ting kan vara friskare än de
be-skrifningar mrs Barker meddelar öfver sina
talrika och vidsträckta utflykter till häst i
dessa okända nejder. Än besökte de
ny-byggarne — parrots eller papegojor,
såsom de kallas af de stora godsegarne — och
togo i deras små kojor med glädje emot
den anspråkslösa välfagnad som erbjöds
dem; än gjorde de längre visiter hos sina
rikare och mera-bildade grannar. En vacker
morgon begåfvo de sig på en sådan
utflykt till en af sina umgängesvänner, men
på vägen afstego de och togo frukost hos
en af sina herdar. Det var en ensling,
som under flere månader icke såg en
mensk-lig varelse och icke hade något annat
sällskap iin sina båda hundar. Mrs Barker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
