Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ket för denna afsigtliga prairiebrand. Det
m&ste vara en stolt sy n att se lågorna un*
der vindens eggelse utbreda sig öfver de
stora slätterna, hvirfla i klyftorna och med
behändighet sno sig omkring klippmassorna.
Man begaf sig tidigt om morgonen på väg,
väl försedd med lifsmedel, och återvände
först vid nattens inbrott, svart af röken
såsom eu neger i ausigtet och på
händerna, och allt emellanåt med svedt hår,
men en lustresa var det, och man
åter-väude såsom i ett triumftåg: det var ci*
vilisationens seger som man firade öfver
naturen.
Men det är blott ett steg från den ena
ytterligheten till den andra, och Nya
Seland är öfverraskningarnes land. Hällregn
och sandstormar öfverraska som oftast de
resande, afbryta deras lustfärder och tvinga
dem att för några dagar söka en tillflykt
der de minst äro väntade. Efteråt bara
skrattar man åt äfventyret. Men någon
gång har naturen också ett allvarsamt ord
att säga, för att påminna meuniskoruä att
hon ännu är husbonde på stället.
Det var om vintern, och ett litet men
utvaldt sällskap var saroladt under raakarne
Barker’8 gästfria tak. Under dagen
betäcktes himlen efter hand af en
ogenomtränglig molnslöja, och om aftonen begyute det
att falla snö, men ännu oroade sig ingen
menniska, ty snön smälter så fort i Nya
Seland. Emellertid fann man det om
morgonen, då man ville gå ut, omöjligt att
öppna dörren: det var sex fot ijup snö på
verandan. Mrs Barker fick åtnöja sig med
att på afstånd betrakta sin hönsgård, hvars
invånare hvarje morgon väntade på föda
ur hennes egna bänder. Deras oroliga
kacklande nådde hennes öra, och hon
kunde icka bjelpa dem.
Den första dagens oväntade arrest var
ännu ett godt skämt, och man tröstade
sig lätt öfver missödet. Det snöade allt
jerat. Följande dageu voro fönstren
till-täpta, och man hade mycken möda att få
dem fria, men hvilket skådespel man då
hade för ögonen! Det snöade värre än
någonsin, hönsgården och stallet voro
alldeles försvunna, och i fruktträgården
upp-stucko endast några snötyngda kronor ur
drifvorna. Hela landet för öfrigt var
iu-höljdt i ett tungt, hvitt täcke.
Den tredje dagen kunde man icke ens
frigöra fönstren, och man måste tända lam-
porna för att vägleda sig. Den fjerde
dagen började det blifva knapt med
lifsmed-len, och männen gjorde förtviflade men
fruktlösa ansträugniugar för att komma till
stallet, der fyra kor och sju hästar voro
utan foder. Den femte dagen lyckades
man ändtligen med stor möda upptäcka
att snöfallet hade upphört, men i stället
frös det skarpt, och snömassorna, som
nådde upp till takfoteu, voro ett euda
sammanhängande isstycke.
Yi skoln icke berätta alla häodelserna i
detta drams, som höll på att få en
gau-ska sorglig* utgång. Fångenskapen varade
nio dagar, och de två sista af dem voro
de belägrade så medtagna af brist på föda
att de måste tillbringa dem till säugs.
Bröd, kött, biscuite, socker och kryddor,
till och med hönsfödau var förtärd, alla
ljusen och hela oljeförrådet utbrända, och
damerua beredde sig på att dö.
Lyckligtvis föll den åttonde dagen ett mildt regn,
och snön smälte hastigt undan. På tionde
dagen kunde man komma öfver gården
och skaffa proviant: ett svin som ännu
öfverlefde slagtades utan förbarmande.
Hoppet återtändes i fångarnes bjertan men icke
glädjen; pröfuingen hade varit för lång
och olyckan för stor. Tusentals får bade
omkommit med sina lam. och mrs Barker
gör eu gripande skildring af den
expedition som företogs för att få reda på de
qvarlefvande.
Det bör emellertid tilläggas att i
mannaminne hade aldrig fallit så mycken suö i
Nya Seland, och i allmänhet är vintern
der så mild att mau kan umbära eld i
rummen midt på dagen. Det brukas
mycket att officerare och embetsmän i
Ostin-dien efter afskedstagaudet bosätta sig i
Nya Seland; de hafva der, sedan de läuge
vant sig vid den höga teperaturen, ett
mildare klimat än i Indien, men ojemförligt
helsosammare än dettas, och de finna der
en möjlighet att lefva i fortfarande frihet
från det sociala lifvets tvång, hvarpå
engelsmän som någon tid vistats i
utomeuropeiska länder sätta ett utomordentligt
högt värde.
Vi hafva icke erfarit att någon svensk
bosatt sig i Nya Selaud, ehuru dess
grannskap till Australien, der vi hafva
landsmän i svärmar, möjligen lockat en eller
annan att flytta öfver. Med matroser anse
vi det icke osannolikt, ty bland engelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
