Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagen skulle hos kongi. maj:t begära n&got
mindre än proposition om ett s&dant
ordnande af underdomstolarne, att all sldlnad
i judicielt hänseende mellan stad och land
kommer att helt och hållet försvinna; att
häradshöfdingen, ensam lagfaren och utan
biträde vid protokollsföring samt alla de
öfriga ändlösa skrifverigöromålen, men
om-gifven af en skara om lag och
rättsväsende icke kunniga personer, hvilka, om
de äro enhällige, kunna kullkasta hans
dom, ersättes af ett domarekollegium,
bestående af minst tre rättslärde och med
fullt domareansvar handlande män, samt
en äfvenledes lagfaren protokollsförare;
att hela riket, utan hänseende till stad och
land. indelas i ett visst antal domsagor,
hvar och en med ett enda tingsställe, som
bör förläggas i stad eller, der icke sådant
kan ske, i köping eller större by och helst
vid jernvägsstation; att
rättegångsordningen blir muntlig, omedelbar och
ackusa-torisk; att underrätt sammanträder en gång
i veckan och der emellan så ofta det
be-finnes nödvändigt samt ordföranden derom
tillsäger; och att, ehuru samtliga
domstolens ledamöter skola öfvervara alla de
egentliga rättsförhandlingarne, deltaga i
domsluten och för dessa till protokollet
uttalade meningar bära ansvaret, en
fördelning dem emellan må kunna ega rum
af de icke judioiella målen, diariiforing,
intecknings- och lagfartBväsende,
expedi-tionsgöromål och allt hvad som nu utöfver
den egentliga domarebefattningen är eller
kan ytterligare blifva underdomstolarne
till-lagdt. Vi tro icke att det allmänna
medvetandet i detta ögonblick låter sig nöja
med särdeles mycket mindre. Riksdagen
kan afslå motionerna, på den grund att
frågan hvilar hos kongi. maj:t, men gången
af diskussionen bör kunna visa att man
ej vill stana på halfva vägen. Det är klart
att vi endaBt långsamt kunna närma oss
ett så stort mål, att många års
förberedelser måste vidtagas, och att det kanske
fordras ett årtionde innan den första
kollegiala domstolen på landet är i fullt ordnad
verksamhet; men hvad riksdagen denna gång
säger måste icke vara en blyg och
tveksamt framhviskad bön om en »fnask-reform»,
såsom lagutskottets ordförande älskar att
uttrycka sig, utan ett vördsamt men
dristigt framburet uttryck af ett fullt
medvetet behof.
Det lärer icke vara nödigt att vidlyftigt
bevisa, hvad som nu mera allmänt
erkännes både af parter och domare.
Närings-lifvet och den ekonomiska företagsamheten
hafva på de sista femtio åren tagit en
sådan utveckling i våra landsorter, att de
icke längre kunna nöja sig med den rätt
som en, två, högst tre gånger om året
skipas af häradsrätterna mellan deras långa
skenbara ferier, under det att städernas
rådhusrätter, i saknad af den mångsidiga
juridiska praxis utan hvilken icke några
högre domareegenskaper kunna förvärfvas
eller bevaras, ocb dertill belamrade med en
mängd administratift bråk, som efter de
moderna begreppen anses tillhöra den
lokala sjelfatyrelsen, äro i hög grad dyrbara
och tryckande för dessa samhällen, hvilka
sedan snart trettio år förlorat sina
företrädesrättigheter såsom medelpunkter för handeln
ooh industrien, under det att en mäugd
fabriker, skeppsvarf och handelsanatalter
uppstått på landet, hvilka, utan bördan af
städernas kostsamma jurisdiktion, idka en
ganska storartad sjöfart och de mest
omfattande stadsmannanäringar, men som i
några vigtiga ekonomiska mål, vexel-,
tull-och postväsende, tryckfrihetsärenden m. m.
icke få rättvisan skipad vid sina egna
domstolar utan måste söka den i närmaste stad,
medan städernas magistrater med få
undantag icke vidare hafva alls några
rättsålig-ganden att tala om. Man skulle snarare
tycka att mängden af våra smärre städer,
der det knapt förekommer tio civila tvister
och lika många allvarsamma brottmål under
ett helt decennium, kunde nöja sig med
ett enda häradsting om året, under det att
stora köpingar, tätt befolkade fabrikstrakter
ooh betydande hamnplatser väl kunde
behöf-va tillträde till rättvisan en gång i veckan.
Vi hafva i det föregående sett att
lag-skipningen från början var en
gemensam-hetsangelägenhet, i det folket öfverlemnade
åt en vald förtroendeman, icke åt en
ma-gistratsperson, att, omgifven af en likaledes
folkvald nämd, afsäga sina domslut efter
häfd och sundt förnuft. Huru
rättsväsendet sedermera både till innehåll och form
blef en vetenskap, som endast med stor
möda kunde inhemtas, och huru kyrkans
rätt, den så kallsde kanoniska lagen, efter
hand stötte till och invecklade de
ursprungligt enkla förhållandena, hör icke till vårt
område att skildra, ej heller huru konun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
