Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intryck. Om vi eudast behålla denna
erfarechetssats i minnet, skall det blifva
oss möjligt att förklara många gåtlika
företeelser inom menniskokroppen. I många
sjukdomar, såsom t. ex. vid den
smärtsamma bufvudgikten, i hysteriska krämpor
o. s. v. råder en så utomordentlig
retlighet i sinnena att den nästan gränsar till
det underbara. Det svagaste ljus eller ljud,
som nästan alldeles undfaller den friska,
kan hos patienten uppväcka de häftigaste
smärtor, till och med konvulsioner. Vid
andra nerviidanden, kramp, svimning och
stelkramp, blifva, fastän organerna stå
alldeles öppna, de häftigaste sinnesintryck
helt och hållet obemärkta. Man har
försökt att drypa smält lack på en
katalep-tisk patient, på ett ställe af kroppen hvarest
nyss förut legat en spansk fluga, så att
köttet låg fullkomligt blottadt; men
hvar-keu märktes deraf något spår, eller hade
den sjuke minsta känning af operationen.
Först när sansen återvände uppvaknade
äfven organismens motståndskraft: då
uppstod ett bränsår, och patienten kände en
häftig smärta på det brända stället.
Det synes nu mera icke vara något
tvif-vel underkastadt att den andliga förmåga
att uppfatta den yttre naturen som vi
kalla medvetande träder i alla nerverna
på lika sätt de yttre förnimmelserna till
mötes, af. hvilket slag de än må vara.
Hvilken nerv som helst kan derför
tjenst-göra såsom ledningstråd till hjernan för
hvilken förnimmelse som helst, och när
den ena icke är tjenstbar, inträder den
närmaste i ordningen i hans befattning.
Detta bör vara för oss en stor tröst:
ingen men niska, äfven efter förlusten af
flere sinnen, är så öfvergifven att hon
der-for förlorar hela sammanhanget med sitt
slägte. Döfstumma förnimma ljud med
hudegt,. i handens eller magens nerver.
Många sorgfälligt uppfostrade döfstumma
tala om att de höra invärtes, och man
har många märkvärdiga exempel derpå att
sådana personer hört genom
känselorga-nerna. Burnet berättar om en döfstum
flicka i Genéve, som förstod allt hvad
hennes syster sade, så snart denna lade
hennes hand på sina läppar. Ty då det
mellan båda förnimmelserna, hörselns och
känselns, endast är en skilnad i hastighet,
så är redau från början ingen strängt
uppdragen gränslinia mellan sinnesintrycken
att vänta. I en församling af britiska
naturforskare i Plymouth afgaf dr Fowler
berättelse om en ung flicka, som är på en
gång blind och döfstum, och som är
intagen på arbetshuset i Botherhithe. Den
olyckliga, som då var tjugo år, föddes
döfstum oeh förlorade synen vid tre års
ålder af smittkoppor. Hon kan icke höra
om någon ropar aldrig så högt, men hon
blir ytterst skrämd, så ofta en öfver henne
hängande jernkläpp slår mot en jernskifva.
Känseln är hos henne det enda sinne
hvarigenom andra kunna meddela sig med
henne, och hvarigenom hon sjelf till en
viss grad kan göra sig bekant med
personer och saker. Lukt och smak sakuar
hon icke helt och hållet, men hon tyckes
hafva föga medvetande af sådana
förnimmelser. Anda till för några år sedan
tycktes hon lefva blott djurets lif, och man
betraktade henne helt och hållet såsom en
idiot. Men då inträdde, förmodligen med
pubertetsperioden, med ens en märkbar
förändring i hela hennes väsende. Hon
började egna sin kropp, sin klädsel och
hela sitt uppförande samma
uppmärksamhet som hvar och en annan flicka vid
hennes ålder. Utan förare finner hon sin
väg till hvilken del som helst af det
vidsträckta arbetshuset, känner alla dess
invånare genom att vidröra dem med
händerna, bäddar sjelf sin säng och syr
hvilken del som helst af sina kläder. Hon är
ytterst uppmärksam på allt hvad hon
betraktar såsom sin egendom, och tillåter icke
att man tar något ifrån henne. Skänker
maQ henne en shilling, blir hon högst
förtjust, ler, nickar, och känner länge på den
med händerna. Ett fullkomligt motstycke
till henne är den blinde och döfstumme
James Michel. Han är son af en
puritansk prest i det skotska grefskapet Naire
och födde9 blind och döfstum. Hos
honom var det lukten som jemte känseln
vikarierade för de felande sinnena. Lukten
ger honom till känna om det kom någon
främmande till den ensliga prestgården:
sorgfälligt känner han på gästen, och
finner han att han är klädd i ridstöflor, letar
han på gården efter ridspöt, som han
sorgfälligt undersöker; derefter går han i stallet
och gör sig väl bekant med den
främmandes häst. Hafva gästerna kommit åkande,
trefvar han sig till vagnshuset, der han
noga undersöker åkdonet och dess fjedrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
