Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af den gamla stadstomten, norr om
höjdsträckningen, der det ännu finnea en större
rymd obebygd, och d& dalen Kerameikos,
»krukmakareqvarteret», der Atheua af ålder
berömda tillverkare af vaser bodde, stöter
omedelbart till denna sida af Areopagen,
så kunde man med säkerhet antaga att
man här skulle stöta på fornminnen af
ovanligare intresse. Dessa gräfningar
fortsättas ännu under uppsigt af en
qvarlem-nad arkitekt.
Af de murgrunder som hittills kommit
i dagen nämna vi endast en 60 fot lång
polygonmur, och der under en med kisel
stenlagd terrass, som genomskäres af en
med särdeles omsorg murad vattenledning
af tegel; på terrassen qvarstår ännu ett
och annat ruudhugget kalkstenspostament
på sitt gamla ställe. Vid de fortsatta
gräf-ningarne har raati upptäckt en annan lägre
terrass af ganska stort omfång mellau
Areopagen och Agora — det yngre eller
Pi-sistratidernas — och härmed har åter ett
nytt stycke af det gamla Athen kommit i
dagen.
Om också inga nya skulpturverk blifvit
upptäckta, utom några mycket små fragment,
är vinsten af dessa undersökningar för
kännedomen om det gamla Athens topografi
icke ringa, och något annat var här icke
satt i fråga. Areopagen, det af skalder
och talare mångbeprisade domaresätet, om
hvars frontsida man hittills icke hade
någon föreställning, framträder nu för ögat
på ett helt annat aätt äu förr; mau har
nu en ganska tydlig åskådning af
terrass-bygnaden, som sammanband klippstaden
med de låga atadsdelarue, och de nu
företagna gräfuingarna skola hafva till följd
att man vid deras fortsättning i riktniugen
mot de bebygda norra stadsdelarne skall
nödgas vara betänkt på ett afrödjande af
det gamla Kerameikos.
För öfrigt hafva intressanta topografiska
undersökningar egt rum i deu del af
staden som i vestlig riktning mer och mer
utbreder sig mot hamnen. På landryggen
mellan Peiraieus och Zea har en
brunnsbyg-nad med en ståtlig tempelterraes kommit
i dagen, och der jemte ett fragment af en
inskrift, innehållande en förteckning öfver
skriftverk, nemligen några af Aischylos’ och
Sophocles’ sorgspel, samt tal af
Demosthe-nes och Aischines. Curtius förmodar att
den utgjorde en del af inventariet öfrer
templets tillhörigheter.
En väl bibehållen dorisk kapitel är det
enda man hittills återfunnit af sjelfva
templet. I Peiraieus fins ett litet museum,
som befinner sig i rask tillväxt, och de
sista dagarne af det förflutna året
räddades från det gapande svalget af en
kalkugn, som äfven här sväljer de ädlaste
alster af hellenisk bildhuggarekonst, ett
marmorblock, på hvilket man ser Python
från Abdera inviga en bildstod åt Hermes»
1 läsliga bokstäfvcr, men i dåliga verser,
som icke äro egnade att upphjelpa hans
fädernestads litterära rykte, nämner sig
gif-varen såsom en man den der sett många
städer; i en följande vers förekommer
bildhuggarens namn: det var Euphron från
Paros. Tätt invid detta monument faas
ett annat marmorblock med en inskrift i
feniciska bokstäfver.
1 Athen fius ett stort arkeologiskt
sällskap, hvars nitiske och äfven hos
oasbekante föreståndare Kumanudes är
rastlöst verksam för att tillvarataga och
med dess samlingar införlifua alla
fornfynd af framstående värde. För öfrigt
finnas der äfven en stor mängd enskilda
samlingar, hvilka sina emellan uppgjort en
arbetsfördelning, i det de egnat sig åt
särskilda arter af föremål och ömsesidigt
bistå hvarandra. De gifva, säger Curtius,.
en föreställning om den grekiska konstens
produktivitet och rikedom på motiv,
särdeles på det religiösa området, som sätter
åskådaren i den högsta förvåning, emedan
vi så länge vant oss att anse de gamla
hellenernas konstnärliga idékrets inskränkt
inom det lilla området af några välbekanta
traditionella typer. 1 synnerhet är det de
i oräknelig mängd dagligen
förekommande-lerkärlen, på hvilka till exempel
föreställ-ningarne om döden och grafven träda osa
till mötes i ständigt nya former.
Curtius berättar oss att undersökningen
af de gamla grafplatserna utbildat sig till
en särskild konst. Vissa af dessa
begraf-ningsplatser tyda genom sitt innehåll på
ett betydligt välstånd hos den demos eller
kommun som der jordade sina döda, till
exempel deu Alopekidiska stammens,
hvar-est de stora märkvärdiga oljekrusen med
djerfva och mångfärgade målningar åro
funna, äfven som kyrkogärdsn för det
qvarter som låg utanför den isthoniska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
