Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»f staten garanterade persiouskasBorna, och
att tredje man ieke kan förnekas rätt att för
hrem som helst insätta penningar, med
vil-kor att de icke få for hans enskilda gäld
tillgripas. Allt detta är oss särdeles oklart,
och vi önaka att det en gång måtte blifva
på ett tillfredsställande sätt utredt. . Men
rärst- är det med det ofran anförda sista
momentet, om hrars tolkning en stor
meningsskiljaktighet gjort sig gällande.
Erfarna militärer hafra förklarat, att det
af-drag å soldatens slitningsersättning och
por-tionsskilling som här förcskrifves, i fall
knektehållaren vägrar att fullgöra sina
åligganden och soldaten sjelf undandrager sig
det samma, icke kan ega rum utau men
för hans tjenstgöring, åtminstone hvad
den indelta armén beträffar, der
slitnings-ersättuing och portionsskilling endast
utgå under några veckor af året. Frågan är
nu den, om de två riksdalerna ovilkorligen
skola utgå, äfveu med men för
tjenstgö-ringen — då är författningen både orimlig
och olaglig, och ett riksrättsåtal kunde på
goda gruuder ifrågasättas. Skulle deremot
momentet så tolkas, att dessa båda
riksdalrar endast må inuehållas, så vidt det kau ske
utan skada för tjensteu, så är föreskriften
oskadlig men också onyttig. Lageu blir
då den, att om A. ej vill fullgöra eu
föreskrift så slipper han, och åliggandet faller
på B.; fullgör han det ej, skola, så vidt
han ej frivilligt medgifver det, 2 rdr
fråntagas honom för att iusiittas i sparbanken;
men kan ej ens detta ske utan olägenhet
för tjensten, så får det vara. För blotta
öuskniugsmål brukar mau väl icke ntfärda
författningar.
Vi tvifla ej heller, att deuna förordning
icke kommer att ega uågou lång varaktighet,
och vi skola ej derpå spilla vidare ord.
Lika så kuuna vi helt hastigt gå förbi den
äfveuledes i eu reservation förebragta
frågan om de bekanta regeriugsbesluten,
hvar-igenom ett par stadskommuner fått rätt att
ingå borgsn»förbindelser för jeruvägslån
under en längre tidrymd, emedan
diskus-sioneu derom i Audra kammaren icke
erbjöd något aninärkniugsvärdt, och saken i
alla fall sedan, under formen af ett lag- j
utskottets utlåtande, blifvit bragt under j
riksdagens pröfning. I
Oro regeringens förhållc.ide i allmäubet j
talades, såsom vi ofvan an ty dt, ganska litet I
i Andra kammaren. Väl ordades äfveu der !
åtskilligt om den urtima riksdagen och den
derpå följande ministerkrisen, och en talare
lät till och med tejpligen otvetydigt förstå,
att den skiljaktighet i åsigter som i vissa
maktpåliggande frågor gjort sig gällande
mellan regeringen och deuna del af
folkrepresentationen icke kuude häfvas
annorlunda än genom hela rådkammarens
ombildning. Det var hofvudsakligeu i Första
kammaren som denna sida af saken
behaudla-des, och utan att fråga der förekom om
något sådant, gjorde likväl en talare en
sådan förklaring af ett föregåeude yrkande
att memorialet icke skulle föranleda till
annan åtgärd än att läggas till handliugarne»
alt det föreliggande regeringsbeslutet om
ändring i rekrutåldero icke borde föranleda
till uågon riksdagens skrifvelse om
rådgif-vares entledigande. Deremot yttrade sig
eu annan talare med mycken skärpa om
regeringens ställning efter det afslag
hvarmed den urtima riksdagen mött kougl.
maj:t* proposition om laudtförsvarets
ordnande. I stället för att, såsom man
allmänt väntade, upplösa Andra kammaren,
hade statsrådets ledamöter föredragit att
enhälligt ingifva sina afskedsansökuingar, och
då de derefter, sedan några försökta
kombina-| tioner stiaudat mot deras personliga
solidari-i tet, enhälligt åter ingingo i regeringen, ansåg
han omtanken om den förnödna
samverkan mellan båda statsmakterna hafva
fordrat att de betraktat sig såsom en ny konselj,
såsom sådau afgifvit ett uytt program och
i öfrigt förfarit med yttersta graulagenhet.
Detta hade ej skett, och derigenom
vidgades den förut tillräckligt stora klyftau
mellan regering och riksdag. Det var enligt
haus tauke af vigt, att folkrepreseutanten,
hellre äu att genom en sluten
voteriugs-sedel för vägrande af auslag uttrycka sin
sinnesstämning, öppet ocb oförbehållsamt
uttalade sina åsigter. Audra talare
tad-lade med strängbet det stillastående i
en mängd af landets vigtigaste frågor
som euligt deras uppfattning karakteriserade
det ttärvaraude regeringssystemet, och eu af
dem framhöll särskildt, att utgången af den
urtima riksdagen var ett talande bevis på
kouseljeus oförmåga att uppfatta den
all-mänua sinnestämningen i landet, all den
stund deu gruud på hvilken en samverkan
mellan regering och represeutatiou i
frågan om arméorgauisationeii kuude
åstadkommas hade uuder den näst föregående riks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
