Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
morialet fogat eu( reservation mot
utskottets beslut att utan anmärkning lemna
regeringsåtgärden att sammankalla den
urtima riksdagen, och reservanten var af den
meningeu att konuugeus rådgifvare i detta
fall ådagalagt en sådan uppfattuiug af sitt
vigtiga kall, som icke öfverensstämmer med
rikets sannskyldiga nytta. »Derest,» yttrar
han vidare, »konstitutionsutskottet beslutat
en sådan anmärkniug, hade det samma
jem-väl blifvit i tillfälle att för riksdagen
ådagalägga, huru vida ett statsrådsprotokoll
verkligen linnes, som utvisar att konungen
fattat sitt högst maktpåliggaude beslut
efter att hafva inhemtat upplysningar och råd
af siua lagliga rådgifvare, i enlighet med
4, 8 och 9 $$ Regeringsformen, eller huru
vida konungens beslut endast i förbigående
blifvit, såsom redan förut utom statsrådet
fattadt, i protokollet omnämdt i
sammanhang med nunat ärende».
Denna mer än halft genomskinliga
antydning, att konungens beslut om den
urtima riksdagskallelsen icke varit föremål för
öfverläggniug i statsrådet, hade redan förut
fått en fullständig belysning genom h. ex.
hr justitiestatsininisterus svar på en i
Andra kammaren framstäld interpellatiou i
afseende på tillkomsten af det troutal
Iivari kongi. maj:t vid slutet af 1871 års
lagtima riksdag förklarade sin afsigt att
aammaukalla urtima riksdag. H. ex.
upplyste dervid, att de så kallade trontaleu
»hvarken enligt lag eller sed utgöra föremål
för öfverläggniug och beslut hos konungen
i statsrådet, hvilket således ej heller varit
händelsen med det trontal konuugen höll vid
1871 års lagtima riksdags afslutande», och
han tilläde vidare: »Deremot ligger det å
andra sidan i sakens natur, att i
konstitutionella stater, der regeringsraakteu utöfvas
i enlighet med de åsigter som genom
konungens rådgifvare representeras, trontalen
i allmänhet och under vanliga förhållanden
måste autagas innebära uttryck af de
åsigter som hos regeriugeu äro rådande, och
jag ville härvid slutligen tillägga, att det
nu i fråga varande trontalet icke utgjort
uå-got undantag från den af mig nu aufördu
allmäuna regeln.» Iugen auuau slutsats lät
sig af detta yttrande dragas, än den som
äfven under diskussionen i Andra
kammaren af reservanten gjordes gällande, att om
ett beslut blifvit före trontalets
framförande fattadt rörande den urtima riksdagskal-
lelsen, så hade det tillkommit icke inför
kongi. maj:t i statsrådet, utan på någon
helt annan tid och ort, hvilket föranledde
en annan, en af kammarens mest betydande
ledamöter, till att yttra, att hade beslutet
om den urtima riksdagens sammankallande
blifvit fattadt utan öfverläggning i
statsrådet, så egde vi icke något sant
konstitu-tioueit statsskick. En annan ledamot af
utskottet upplyste emellertid, att sjelfva
riksdagskallelsens utfärdande blifvit inför h.
maj:t föredragen vid Särö, der fyra af
konungens rådgifvare för detta ändamål
varit samlade till konselj, och något vidare
blef ej i saken yttradt.
Men det är ej nog med denna följd af
107 § Regeringsformen, att den liksom
inbjuder konseljens ledamöter till att fatta
de vigtigaste öfvcrenskommelser på sådaua
tider och orter, att statsrådsprotokollen
icke derom något förmäla, utan lagrummet
och deu dermed sammanhängande
proto-kollsgranskniugeu införa äfven alldeles
missledande föreställningar i det allmänna
medvetandet. Sjelfva ordet
»dechargebetänkan-de», som i dagligt tal brukas om
konstitutionsutskottets memorial rörande verkstäld
protokollsgranskning, kan lätt leda till den
föreställningen att utskottet meddelar ett
högtidligt gillande och sanktiou af alla de
regeringshandlingar hvilka icke såsom
föranledande till klander af utskottet för
kam-rarne tillkännagifvas. En talare i Första
kammareu a ura är k te också, att om en
skrif-velse denna gåug blefve besluteu angående
bestämmelseu om rekrutåldern, så borde
konungen lyckönska sig att iugen större
anledning till anmärkningar förekommit,
»hvilket man likväl af åtskilliga andra
riksdagens åtgärder kunde hafva anledning att
förmoda». Man hör för öfrigt, yttrades af
en annan talare, ofta anföras såsom
bevis på en regerings förträfflighet, att
de-chargebetänkandets torftiga innehåll
tydligen bevisar, huru väl all ting är bestäldt,
och de som äro angelägna att bereda
konseljpersonalen ovationer anföra med en viss
triumf, att då konstitutionsutskottet, oaktadt
sitt oförtrutna spanande efter anledning till
tadel, icke lyckats uppspåra något aunat
än lumpenheter, så måste väl detta bevisa
att kronans rådgifvare icke blott icke gjort
sig skyldige till några lagöfverträdelser, utan
derjemte på ett högst utmärkt sätt gjort
sig förtjente af hela samhällets bifall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
