Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det vetenskapliga kriget, sådant det i våra
dagar blifvit under Preusens inflytande, är
icke den okunniga, uppblåsta och
sjelfs-▼åldiga demokratiens sak, der alla vilja
befalla men ingen vill lyda. Monarkien är
så naturlig i Frankrike, att hvarje general
som skänkt sitt land en lysande seger skulle
vara färdig att öfverändakasta de
republikanska institutionerna. Republiken kan icke
existera utom i ett underkufvadt och
fullständigt pacificeradt land. I hvarje
samhälle som kan blifva utsatt för ett krig
skall folkets rop alltid blifva hebreernas
rop till Samuel: »En konung måste vara
öf-ver oss: att vi ock äro såsom alla andra
hedningar: att vår konung må döma oss,
och draga ut för oss, när vi föra vårt
örlig».
En dynasti och en senat äro hvad som
först behöfves. De kunna nästan vara
hu-rudana som helst, så uppfylla de sitt
ändamål att sammanhålla, upplysa och
mildra. Regentens personliga egenskaper göra
icke mycket till saken; liksom
slutstenen i hvalfvet, är det hufvudsaken att
han fins till, icke att han ser ut. så eller
så eller så. Republikens olycka är att
framkalla anarkien och att förtrycka den
hårdare än någon monarki. Det anar
ingen, hvilken utomordentlig hårdhet döljer
sig under republikanska former.
Författaren bäraf har besökt Frankrike både
under julimonarkien, under republiken efter
1848 års revolution, och under
kejsardömet, men aldrig såg han
polisöfvermodet afskyvärdare än under republiken. Så
har det alltid varit. Den konstituerande
församlingen stiftade 1791 en lag mot
arbetareföreningar. Den förklarade att all
koalition är förbjuden såsom stridande mot
de konstitutionella principerna, hvilka
undertrycka skråväsendet. Arbetarne skulle
ej vara berättigade att träda till samman för
att rådpläga om gemensamma
angelägenheter, emedan det icke vidare fans några
partikular-intressen utan endast det
allmännas. Referenten, medborgaren Chapelier,
slutade sin berättelse med dessa ord, som
innehålla socialismen i dess frö: »Arbe-
tarne förklara att deras föreningar äro
af-sedda för ömsesidigt understöd vid
sjukdom och arbetsbrist, men något sådant
tilltag bör ej vidare tillåtas. Det är folket,
det är de offentliga embetsmännen i folkets
namn, som det tillkommer att skaffa arbete
åt dem som deraf äro i behof för sitt
uppehälle.»
Så mycket om republikens frihetskärlek:
han är, åtminstone i Frankrike, den
största af alla tyranner, och de berättelser våra
dagliga tidningar meddela om förtrycket
mot pressen, polisspioneriet rörande
hemliga sammankomster och mycket aunat af
samma beskaffenhet, visa att den nu
varande thierska republiken icke vanslägtats från
sina föregångare. Paris, som till en viss
grad älskar friheten, men som i alla
händelser med passion älskar sjelfsvåldet, kan
aldrig på längden flnna sig i en sådan
republikansk styrelse. Paris fordrar i sin
ordning att vid vissa tillfällen utöfva
diktaturen öfver det öfriga Frankrike, och ändå
måste det tolerera republikanska, på den
allraäuna rösträtten grundade institutioner.
Denna motsägelse har bos Renan
uppkallat följande erinring.
»Uti synagogan i Prag fins det, bland
många andra traditioner, en gammal legend, soro
alltid synts mig ega en symbolisk betydelse.
En kabbalist på 1500-tnlet hade gjort en
menniskoskepnad, så fullkomligt lik den
gudomliga urbilden, att den rörde sig, lefde
och talade. Genom att lägga under dess
tunga Guds outsägliga namn, det mystiska
tetragrammet, hadc upphofsmannen till och
med lyckats att åt sin bild gifva ett slags
förstånd, men ett dunkelt och
ofullkomligt, som var i behof af oupphörlig ledning.
Han brukade honom såsom sin. tjenare för
åtskilliga uträttningar, men om lördagen
tog han bort den gudomliga talismanen
under hans tunga, på det han skulle bringas
att iakttaga sabbatshvilan. Men en gång
glömde han detta högst nödiga
för-sigtighetsmått. Under gudstjensten hörde
man från judeqvarteret ett förfärligt
oväsen ; det var bilden, som slog och bröt
sönder allt omkring sig. Man skyndade dit
och tog honom i förvar; ifrån den stunden
tog man tetragrammet ifrån honom och
instängde honom under lås och nyckel på
synagogans vind, der man kan se honom
ännu i dag. Ack! vi hade trott att i
samma ögonblick vi lärde detta oformliga
väsende, som icke upplyses af något inre ljus,
att framstamma några ord, så gjordes det
också till en men niska. Den dag vi
öfver-lemnat vidundret åt sig sjelf, har den
själlösa maskinen råkat i olag, och jag fruk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
