Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras intresse än må vara för
folkbildningen, är det icke sagdt att de också ega
förmåga att bedöma de personers
lämplighet hvilka skulle af dem föreslås till
inspektörer, och såsom utgångne från
kommunalrepresentationen, skulle de komma
att känna sig osjelfständige i förhållande
till församlingarnes skolråd. Derefter
frågar författaren, hvilka skäl väl blifvit
före-bragta för förändringen. »Hafva de hittills
på domkapitlens förslag utsedda
inspektörerna förverkat sitt förtroende? Så har
ej inom riksförsamlingen yttrats, utan tvärt
om. Det går genom vår tid en sträfvan
att lösrycka från auktoriteter rättigheter och
skyldigheter, som de samvetsgrant vårdat, I
och att förlägga dem i andra oerfarna hän- i
der. Kan detta vara samhällsgagneiigtP»
Slutligen hoppas författaren att Första
kammaren, »som ofta med vis försigtighet
afböjt omogna förslag», skall äfven denna
gång från folkskolan afvända en hotande
fara. Vi hoppas det med honom.
Hvad som ger denna sak en viss
märkvärdighet är att motionen, afstyrkt af
Andra kammarens tillfälliga utskott,
påtagligen aldrig ledt till någon åtgärd, hade icke
chefen för ecklesiastikdepartementet tagit
den om hand och i en bråd vändning
hän-ryckt sitt auditorium så att de råkade
besluta just hvad de ämnade förkasta. Hr
ecklesiastikministern, som på senare tider
ofta hört nämnas regeringens initiativ,
tyckte må hända att här kunde göras något
stort i den vägen, hvilket tillika icke just
vore något fafligt, efter som han sjelf,
enligt hvad upplyst blifvit, nyss tillsatt
folkskoleinspektörerna för de närmaste fem
åren. Men denna underrättelse har
märkligt afkylt entusiasmen i Andra kammaren
för ecklesiastikministerns liberalism: den
reducerar värdet af den beslutade åtgärden
till noll, och departementschefens ifriga
förord kan lätt få skenet af ett försök att
i ett beslut som ingen ting betyder vinna
en populatitet för tillfället, sedan
voteringen i frågan om ordnandet af den
medicinska undervisningen nysB förut utfallit
emot honom med en så förkrossande
majoritet. Sådana försök att genom ett
ovän-tadt — och onödigt — initiativ kasta glans
öfver kronan äro uågot tvetydiga i deras
ögon som önska se regeringsmakten verkligt
aktad och hållen i helgd.
Strödda underrättelser.
Alabamafrågan inför
skiljedomstolen i Genéve. Under denna rubrik
läses i den franska Revue politique et
Ut-teraire följande uppsats:
»Den skiljedomstol som snart skall
samlas i Genéve för att besluta öfver det
ändlösa missförstånd som uppkommit mellan
England och Förenta Staterna uuder
in-bördeskriket, genom mer eller mindre
bestämda, mer eller mindre frivilliga
kränkningar af den engelska neutraliteten,
kommer genom sin dom att fastställa
prejudikat, som äro af stort intresse så väl ur
rättslig som ur historisk synpunkt. Det
sätt hvarpå neutralitetens lagar böra
uppfattas och tillämpas, de följder som böra
drabba deras uraktlåtande, hafva aldrig
varit fullkomligt bestämda och hafva allt
sedan 1789 gifvit anledning till mer eller
mindre rättvisa beskyllningar mot England.
I ett afseende åtminstone, nemligeu det
som lör de internationella bestämmelserna
om sjöväsendet, skola ej dessa förebråelser
och anklagelser kunna längre, efter den
höga domstolens utslag, för framtiden
för-blifva i dunkel och ovisshet.
Hvad som mycket invecklat den engelska
regeringens ställning under
secessiouskri-get, är att på samma gång hon erkände båda
parterna som krigförande makter, hon
endast erkände den ena i egenskap af
ord-nadt samballe. Hvad solb har gjort
verkställandet af Englands mer eller mindre
lojala afsigter emot förhundsregeringen
ännu mycket svårare, är att i England äro
de admiuistrativa handlingarne strängt
beroende af civillagen, hvars bestämmelser
naturligtvis ofta befinnas stridande mot
gamla och konstiga traktater, så att
engelska regeringen stundom i den
internationella lagens namn göres ansvarig för
handlingar, hvartill hon befunnit sig tvungen i
den borgerliga lsgens namn. Vi behöfva
blott citera ett enda exempel. Ibland
de kapare som undansluppo ur de engelska
haronarne, och förhvilkas ogerningar Förenta
Staterna nu vilja ställa engelska regeringen
till ansvar, är det en, Alexandra, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
