Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lieanes fyra 9Öner, utan går sin inbillade
motståndare, lärorerket i hufvudstaden, på
lifvet med vapen, som icke synas oss belt
och hållet vara en riddares. Redau den
väg han valt, att infor sina lärjnngar
framdraga stridsämnet i hela dess nakna
kantighet, synes oss betänklig hos en man
som har sig auförtrodt det höga kallet att
icke blott leda ynglingens hand vid
dissek-tionsbordet utan äfven hans tanke- och
sinnesriktning i den litterära kontroversen.
Hans språk är dertill allt anuat än lugnt:
ban blir varm och förifrad — facit
indig-natio versus. Han bevisar med ett slags
matematisk equation, bvari han ponerar
riksdagens benägenhet för Oarolinska
institutet vara dubbelt så stor 90m dess
välvilja mot fakulteterna, 2e contra e simplex,
i sanning ett hjertrörande bevis på
storhetslärans och helsolärans konvergens. Med
samma matematiska rigör bevisar han
inför sina unga lärjungar fakulteternas och
universitetens nära föreståeude undergång,
i fall de blifvande läkarne finge uflägga
kandidatexamen vid »deu blomstrande
specialskolan», med dess nödvändiga
»ringaktande af de teoretiska grundstudierna» och
dess sorgliga saknad af »den mäktiga
uppfordran till 9ann vetenskaplighet som
uni-versitetmmgånget med sanningssökare på
andra fält erbjuder». De äro kanske icke
»sanningssökare», de9sa män, som i
hufvudstaden egna hela sitt lif åt trägna och icke
allt för rikligt belönade forskningar i
nästan alla genar af menskligt vetande, och
de stora lärda institutionerna der hafva
kanske endast Härden och lögnen till sitt
forskningsfält. En af specialskolans
frestelser är »sjelföfverskattning» . . . »Så skulle
vårt land till läkare erhålla routiniérer,
re-ceptafskrifvare, otvifvelaktigt vid kursens
slut i egna och andras ögon
utomordentligt skickliga att »diagnosticera och kurera
favilken sjukdom som helst», men utan vana
vid sjelfständigt naturstudium» o. a. v. Vi
httfva gjort oss någon möda, för att
upptäcka källan till den af författaren med
citationstecken försedda tiraden om
förmågan att diagnosticera och kurera alla
sjukdomar, efter som vi måste antaga att han
menat Carolinska institutet hysa och
uttala så beskaffade anspråk. Det har
ändt-ligen lyckats oss till att erfara, att några
liknande ord blifvit en gång uttalade af
en bland institutets mest framstående lärare,
meu i en mycket olika idéförbindelse. Han
varnade i ett tal till sina åhörare för
sjelf-Öfverskattning, och yttrade att han sjelf i
sin första ungdom, efter den begränsade
erfarenhet som några månaders tjenstgöring
vid garnisonssjukhuset skänkt honom, trodde
sig om något dylikt, meu att en lång
medicinsk erfarenhet fört honom till en
lef-vande insigt om den menskliga konstens
otillräcklighet, och han stälde nu sitt eget
exempel afskräckande mot den ungdomliga
sjelftillräckligheten. Ar det rätt af en
akademisk lärare, hvars vetenskapliga
förtjen-ster vi tro oss veta vara ganska högt
uppskattade af hau9 inbillade vedersakare,
att inleda sina egna lärjungar i eu så
förvillande och så verkligen oskön tankegång?
Vi tro det icke. Han talar äfven ora
lä-knrekallets egen höghet och ädelhet, på ett
sätt som vore Carolinska institutets
sträf-van derefter endast »högt nqmn, högt
anseende, hög samhällsställning och ej sällan
högt honorariunth. Vi tro icke att sådan
är hans verkliga mening, men man läse
de citerade orden i deras hela
sammanhang (sid. 29 och 30), och man döme
sedan, hvad den verkliga meningen kan vara.
Han anför, med en alltför tydlig
skadeglädje, åtskilliga sifferuppgifter, för att
ådagalägga huru autnlet af medicine
studerande, som vid Carolinska institutet sökt
sin anatomiska och kemiska utbilduing,
sedau 1861 betydligt sjunkit, men han
glömmer att hänvisa på verkliga orsaken
dertill, hvilken var just den att läroverket
samma år beröfvades rättigheten att vidare
anställa den teoretiska examen.
Men vi 9kola icke längre uppehålla oss
vid denna märkliga uppenbarelse af
akademisk storsinthet, ehuru materialets
rikedom är vådligt frestande. Vi tillägga
endast att författaren i slutet uf sin
framställning förklarar sig böra ensam bära
ansvaret, i det han icke haft något uppdrag
af mediciuska fakulteten att säga hvad han
sagt, och hans embetsbröder icke ens haft
□ågon föregående kännedom om hans afsigt.
Redan den händelsen att en sådan appell
kunnat afgifvas till den akademiska
ungdomen är ett af de många skäl som tala
för frågans skyndsamma afgörande. Den
medicinska studiebanan, svår, ansvarsfull
och vördnadsbjudande som den är, får icke
neddragas till en tummelplats för
småsiu-net, afundsjukan och partilidelserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
