Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som f&tt de flesta, upptogs i förteckningen
öfver Stockholms stads representanter i
Andra kammaren, yttrade en person, hvars
politiska skarpsinne och förutseende vi ofta
varit i tillfälle att erkänna: »Nu hafva
huf-vndstadens valmän skaffat grefve A. Posse
en efterträdare, som om tre eller fyra år
skall vara första manuen i den väntade
landtmannaministéren.
Om någon offentlig personlighet haft
rätt att i sitt sköldemärke insätta det
bekanta valspråket Jag bidar min tid, så är
det hr A. W. Dufva. Han vet bättre än
att braska i otid och förspilla sina krafter
på underordnade saker, hvilka ringare
förmågor kunna göra lika väl som han, och
kanske bättre. Endast med största
mo-deration berörde han frågan om
arméorganisationen; det var så många andra som
togo denna om händer, att hans
öfver-lägsna dialektik gerna kunde sparas för
större tillfällen. Ett af de största var nu
kommet. Frågan var att få utrönt, icke
blott praktiskt utan teoretiskt, hvem som
har makten, eller, med andra ord, huru
långt det låter sig göra att ur de
gällande grundlagarne deducera rättigheten för
Andra kammarens majoritet att styra
Sveriges rike.
Vi tala nu icke om den lilla anpart af
denna styrelse som tills vidare kan anses
falla på rådkammarens del. De personer
som nu tagit fäderneslandets öden i sina
händer hafva lärt åtskilligt mer än den
snillrike författaren som om hösten 1867
i Nya Dagligt Allehanda vägde den De
Geerska ministéren och fann den för lätt,
och de som nu leda landtmanuamajoriteten
i Andra kammaren veta mycket väl, att
deras egen maktutöfning är både starkare
och angenämare under en
erabetsmanna-konselj utau politiskt inflytande, än om de
sjelfva sute vid rådsbordet. På detta sätt
förklaras det beskydd som partiet lärer
hafva öfvereuskommit att tills vidare gifva
åt den nu varande konseljen, och af
hvil-ket bevisen blifvit starkare i ögonen
fallande, i den mån Första kammaren antagit
en betänksammare hållning. Att
regeringens egna ledamöter känua och erkänna
detta förhållande, är klart af många dess
handlingar. När för några dagar sedan
konstitutionsutskottets förslag till iurättande
af ett statsministersembete behandlades i
riksdagen, var det ingen af konungens råd-
gifvare som hade någon emot när Andra
kammaren antog det till hvilande, men i
Första kammaren begagnade h. ex.
justitie-statsministern tillfället att påminna om de
många »oblida ögon» som hvila på
statsråden och »de många klandervärda, ej
alltid rättvisa omdömen», som fållas öfver
dessa höga embetsmän. Vi vilja dock icke
säga att Andra kammarens protektion sträckt
sig till bifallande af
regeringspropositionerna, men på framgången af dessa är det
väl nu mera ingen som lägger synnerlig
vigt, utan hufvudsaken är beviljandet af de
oundgängliga anslagen, och derroed är man
frikostig nog. När regeringen framlade
sitt förslag till omredaktion af g 72
Regeringsformen, i en skepnad som, i
uppenbar strid med förra årets proposition,
ögon-skenligen var beräknad att tillfredsställa
Andra kammarens önskningar, höjde sig
der icke en enda röst till dess försvar.
Men man bar nu mera kommit så långt
i politiska insigter, att det går mycket väl
för sig att förkasta den ena kungliga
propositionen efter den andra, och ända lefva
i det bästa förhållande till regeringen.
Detta modus vivendi, detta makalösa sätt
. att hjelpa sig fram så länge, tills man
finner tiden vara inne för en genomgripande
förändring, går lättare i samma mån som
det, genom en skicklig tolkning af
grund-lagarnes i många delar bristfälliga
redaktion och ett obesväradt förkastande af all
koustitutionel häfd, blir möjligt för en
riksdags majoritet att göra sig till ensam herre
öfver hela statsregleringen, och äfven i
öf-rigt draga så många ärenden som möjligt *
under den samfälda voteringen enligt S
65 Riksdagsordningen. I afseende på
detta ämne hafva vi nyss framstält några
anmärkningar, hvilka vi här icke skola
upprepa. Vi tillägga nu endast, att ju större
.antal frågor som dragas under samfäld
votering, desto kortare är vägen till det
representativa enkaramaresystemet, och ju
närmare man kommer detta, desto större
möjlighet att regera utan omak och ansvar
genom en ringaktad och undfallande
expe-ditionsministére.
Det hör till den nyssnämde
Stöckholms-representantens förtjeuster att hafva om
icke iufört, åtminstone fört Andra
kammaren betydligt framåt på deuna
egendomliga bana. Han synes sätta en ära uti att
få gälla såsom sitt partis advokat mot de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
