Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
paragrafen 57 Regeringsformen omtalade
beskattningsrätt vill säga riksdagarnes
befogenhet att genom samfäld votering slita
uppkommande tvister rörande de s. k.
ordinarie statsinkomsterna, då hade det för
honom varit den rätta vägen att väcka
förslag om en förändring i detta syfte af §
65 Riksdagsordningen, der för ändamålet
endast två ord behöfde insattas. Ett
sådant handlingssätt å hans sida hade varit
både lojalt och konstitutionelt.
Hr Dufva har funnit sig böra beträda
en annan väg. 1 stället för att söka den
harmoni mellan de särskilda
fundamental-lagarne som i trots af vissa uttryckets
ofullkomligheter onekligen i dem finnes, oeh
erkänna deu historiska häfdens rätt, som
stödjer sig på deu nationella andans
kontinuitet, har han riktat hela sitt arbete på
att drifva in kilur uti grundlagens
springor, anställa korsförhör ined dess olika
paragrafer, för att, med alla de medel som
stå hans yrke till förfogande, söka beslå
houom med tvetalan. Vi erkäuua villigt
hans konstfärdighet, meu längre sträcker
sig icke vår beundran, och i slutakten af
detta sorgliga skådespel har han, så vidt
det är oss möjligt att döma, afsagt sig
ända till sista anspråket på en politisk
karakter. Vi berättade i värt sista nummer
något om den demogogiska kapplöpning
till hvilkeu grefve A. Posse hade blifvit
utmanad i den tidning i hvars styrelse hr
Dufva lärer vara hufvudpersonen och vi
glädja oss för hans skull uppriktigt, att
grefve Posse blef efter. 1 talmans-kon
ferensen hade alla ledamöterna med
undantag af de fråu Andra kammaren valde
förklarat sig för propositionsvägran, och
denna allvarsamma handling egde för
första gången under det nya riksdagsskicket
rum i måndagens aftonplena. 1 Första
kammaren mottogs talmannens förklaring,
att han fann sig af grundlagens bud
förhindrad till att framställa proposition på
bifall till statsutskottets voteringsproposition,
med enhälligt bifall. I Andra kammaren
reste sig först grefve Posse och efter
honom hr Key, jemväl förklarande att de,
efter hvnd som inträffat, ville låta vid
talmannens propositionsvägran bero, och
uppmanade kammaren att enhälligt omfatta
denna åsigt. Det låg i deras ord en fläkt
af ridderlighet, som det vore en orättvisa
att förneka, utan att vi dermed erkänna be-
fogeuheten af deras föregående bevisföring;
de voro öfvervunne, och deras känsla af
nederlaget sakuade icke sin ädelhet. Nu
var det hr Dufvas, nykomlingens, tur att
taga priset ifrån dess» partiets borne
chefer, och han lyckades, ehuru blott för ett
ögonblick. Efter alla konstens regler
använde han såsom sitt slutargument detta
slags patos, som vi så väl känna fråu de
franska domstolarne, endast med den
skil-nad att hr Dufva för denna rol saknade
natur och öfning, hvarföre prestationen blef
miudre koustnärlig. Väl darrade hans röst
af rörelse, då han vädjade till Svenska
folket, huru vida dess represeutauter fullgjort
sitt dyra åliggande att värna dess
rättigheter, men den store härföraren glömmer
ej ens i slagtningeus hänförelse
försigtig-hetens dygd, och han ville icke draga det
utagerade mulet under den enda och rätta
domstolens pröfning,
konstitutions-utskot-tets, emedan hau ej ansåg det värdigt att
folkets heliga sak understnldes en krets af
domare, inför hvilka rättvisan skulle
viu-nas med en öfvervigt af en eller två
röster, kanske endast med den förseglade
sedeln. Hade han varit fullt uppriktig, hade
han nödgats erkänna, att icke ens den
blinda lyckträffen här var att räkna på, sedan
en af hans kamrater på Stockholmsbänken,
som af partiet ansågs pålitlig, var geuom
sjukdom hiudrad att i urnan inlägga sin
svarta kula mot talmannen, och den
suppleant som iutagit hans plats olyckligtvis icke
var lika säker. Sakföraren fann derföre för
godt att innesluta sig i sin dygd och jäfva
domstolen. Det är också alldeles för illa
att parten icke fått enväldigt tillsätta alla
sina domare: huru kan då någon rättvisa
vara att motse?
Hr Dufva hoppades att efter honom och
de med honom lika tänkande, hvilkas
representativa uppdrag nu lider mot slutet,
skulle af Svenska folket Väljas män, som
hade större förmåga att förfäkta dess i
stoftet trampade rättigheter. Vi hoppas det
också, tv vi sakna hos de närvarande en
egenskap, hvilken vi anse minst lika vigtig
som den . goda viljan, och det är det
politiska modet. Det hade efter vår tanke
varit hr Dufvas och hans själsförvaudters
pligt att ieke nedlägga vapnen förr än de
blifvit fullkomligt besegrade, ty först då
hade de kunuat med godt samvete och
bibehållen krigsära nedstiga från den politiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
