Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
peren». Att de mera tänkande af partiet
s&lunda uppfattat saken, synes tydligen af
den motion hr Lisa Olof Larsson genast
efter uppträdet i Andra kammaren väckte
om en grundlagsändring i sådant syfte,
att efter hans föreställning gemensam
votering skulle kunna ega rum om ordinarie
statsinkomster. På riksdagsklubben har
dess utom, af personer som anses ega hr
Dufvas förtroende, blifvit under de senare
dagarne uppgifvet, att han sjelf i anseende
till enskilda angelägenheter icke skulle
önska att vidare blifva hedrad med represen- ,
tantskapet för hufvudstaden.
Strödda underrättelser.
Pllgterna mot lidande
med-menniskor.
(Forts. fr. n:o 16.)
Men denna ömsesidiga påverkning
mellan offentligheten och det enskilda kan icke
vidmakthållas jerot och oafbrutet genom
statsmyndigheternas omedelbara ingripande.
Dessa ega ej de derför behöfliga
specialkunskaperna. De måste derföre fördela
arbetet emellan män, som specielt förstå hvar
och en sitt. Men fördelningen skall vara
sådan att hvar och en af de verkande
specialkunskaperna kommer under kunnig
kontroll i alla riktningar. Och då den
förnuftiga afsigten med kontrollen hvarken är att
låta framskina styrelsens stora och goda
gerning, ej heller i det obetydliga
uppgörandet af penningeräkenskaperna, ntan än
mycket mer består i att framkalla allt det
goda som blott genom flere skickliges
förenade sträfvanden kan framkallas för de
lidande, så måste alla vederbörande, både
de kontrollerande och de som kontrolleras,
hufvudsakligen vara pligtige till att
regel-messigt, och när det för öfrigt begäres,
redogöra för bvad de hafva uträttat, hvad de
saknat och huru det saknade antages kunna
afbjelpas till största möjliga gagn för dem
för hvilkas behof de skulle sörja. Blott
på detta sätt blir det möjligt att göra hvad
hvar och en vill skall göras, nemligen rätt
och pligt mot de lidande.
Sålunda kan ingen neka att det göres rätt
mot dera som straffas, då de veterligen
hafva gjort sig skyldige till straff. Men
alla måste neka till att någon har rätt till
att, vare sig genom pinomedel framkalla
bekännelse om straffskyldighet, eller efter
godtycke föröka straffen för domvärda för
seelser. Derföre bar också sjelfva tjufven
och mördaren en naturlig rätt att behandlas
af det offentliga som hederlig karl, ända
tills det är bevist att han är något annat.
Och då straffet är af domaren efter lagen
bestämdt, så har han också rätt att fordra
att det utföre8 så som både lagen och
domaren föreskrifvit, och. icke annorlunda.
Den som på det offentligas vägnar har i
nppdrag att undersöka om förbrytelse
blifvit begången, må visserligen kunna tills
vidare afsöndra vederbörande från umgänge
med andra menniskor, men annat eller mera
må man ej heller tillåta sig. Och den som
skall utföra det offentligas straff, eller hafva
uppseende öfver att det utföres så som
det bör, får följaktligen icke heller tillåta
sig att på minsta sätt lägga något till
eller taga något bort af det straff som en
gång blifvit bestämdt af lag och dom.
Sjelfva möjligheten att sådant skall kunna
ske, antingen af okunnighet eller med
af-sigt, bör förebyggas med all den omtanke
som står i menuiskors makt att använda.
Men hvilka förfärliga förseelser har man
ej i detta hänseende begått ända in till
allra sista tiden!
Det är som bekant icke synnerligen
j många år, sedan en fånge i Akershus
straff-I anstalt blef piskad så att han dog deraf,
och detta emedan han funnit tillfälle att
I rymma, — något hvarför kommendanten
j eller den af hans underlydande som ej
I visat nog påpasslighet kanske hellre borde
i hafva blifvit bestraffad än rymmaren, som
nog kan tillgifvas, om han känner en viss
! naturlig rätt att söka friheten då dertill
1 ifves tillfälle. Det är ej heller många
ecennier, sedan fångarne i samma
straffanstalt plågades på bvarjehanda satt, särdeles
genom inskränkningar och förändriogar i
kosten, så att de slutligen blefvo till den
grad utsvultna att de ofta sågos ligga på
jorden, för att uppleta de sädeskorn eller
det obetydliga mjöl soro kunde spillas ut
ur säckarne, då det kördes råg från
roaga-sinerna till qvarnen eller derifrån till bqr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
