Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig i öfverl&ggningarne. Några regeringens
framställningar hafva gillats, andra åter
ogillats. I detta afseende hafva justitie-,
krigs-och civilministrarne haft största anledningen
till belåtenhet, sjö- och finansministrarne åter
den minsta. Den enda fråga, som egt någon
tillstymmelse till att vara en s. k.
regerings-fråga, har varit den till utseendet obetydliga
om fyra batterier af Vendes artilleriregemente
skulle i öfveren8stämmelse med nu varande
krigsministerns förslag förläggas till
Landskrona i stället för, såsom förra riksdagen på
k. maj:ts framställning beslöt, till Carlskrona.
Det kan icke nekas, att det vacklande i
åsig-ter, som regeringen i denna sak ådagalagt,
på Första kammarens majoritet och Andra
kammarens minoritet gjorde ett mindre fördelak- t
tigt intryck, och det så mycket hellre, som |
man, med hvad skål känna vi ej, trodde sig i {
det nu framstälda förslaget spåra inflytelser ,
från ett helt annat håll än det, der
regeringen hittills velat söka sitt stöd. För
majoriteten i Andra kammaren var deremot denna
regeringens framställning ytterst angenäm, ty
den gaf osökt anledning till att upprifva snart
sagdt det enda positiva beslut, som föranledts
af det stora Abelinska organisationsförslaget.
Emellertid hade regeringen den
tillfredsställelsen att se sitt nya förslag af riksdagen i
huf-vudsak accepteras. Visserligen funnos de, som
voro nog elaka att påminna om det gamla
Pyrrbiska uttrycket: Den sådan seger tills etc.;
men så när som på detta lilla missnöje å ena
sidan och denna lilla skadeglädje å den andra,
torde dock regeringen på det hela taget kunna
vara rätt belåten med den nu af slutade
riksdagen, hvilken gent emot henne ingalunda
intagit någon oförsonlig, på sin höjd en likgiltig
hållning.
Strödda underrättelser.
”Rödskinnen” och de hvite. Under
denna titel innehåller den i Chicago
ut-gifna svenska tidningen Gamla och Nya
Hemlandet följande på en gång lifliga och
för deu nordamerikanska politiken mot
in-födingarne högst betecknande skildring:
»Cbeis är namnet på en af de farligaste
af Apache-indianernas höfdingar.
Bemödandet att förmå honom att — liksom den store
Sionxhöfdingen »Rödrnolnet» för två år
sedan — resa till Washington, har hittills visat
sig fåfängt. Men äfven om detta
bemödande med tiden skulle krönas med fram- |
gång, så låge dock häri ingen garanti för
Apache-indianernas fredliga förhållande för
framtiden. »Rödrnolnet» har uuder sin resa
till »den store fadren» öfvertygat sig om
»blekansigtenas» storhet och öfvermakt. Men
då han vid sin hemkomst uppmanade sina
stamförvandter till fred med de hvite, till
att utbyta det vilda fribytnrelifvet mot
jordbrukarens fredliga, då var det slut med
hans inflytande, och nu är han afsatt från
höfdingsvärdigheteu.
För öfrigt har en af Föreuta Staternas
underordnade tjenstemän genom sitt
dumma och trolösa beteende sörjt derför, att
Cbeis icke kommer att utsätta siff för
»Rödmolnets» öde.
Cbeis (eller, såsom många tidningar
oriktigt kalla honom, Cachise) betyder »träd».
Likasom Rödmolnet erhållit sitt namn deraf,
att hans krigare bära röda mantlar och
kvirila framåt i striden såsom ett rödt moln,
| så kallas Apache-höfdingen Cheis derföre att
| hau alltid kämpar bland träden, på en
skogig terräng, dit han genom skenbar flykt
| lockar den förföljande fienden, för att sedan,
i de flesta fall, i grund krossa hans styrka.
Emellertid förhöllo sig Cheis och hans
krigare jemförelsevis fredligt ända till den
dag, då höfdingen, i följd af en amerikansk
tjenstemans nyss antydda trolöshet, blef till
ytterlighet uppretad. Denne tjenstemän var
löjtuant Bascom, som, på marsch till Rio
Grande, passerade igenom Apachernas
oro-| råde. Hos Cheis befann sig då en hvit
man vid namn Wallace. Honom sände
höfdingen emot den i spetsen för sitt kompani
anryckande löjtnanten, för att tillfråga denne
hvad hans afsigt vore. Bascom svarade
att han alldeles icke hyste några fiendtliga
tänkesätt emot Apacherna; han ämnade
endast helt lugnt och fredligt tåga igenom
deras land för att så fort som möjligt korama
till Rio Grande, der han hade ordres att
med sitt manskap förstärka besättningen i
Fort Thorne. Wallace å sin sida framhöll
lifligt att Apacherna för närvarande voro
fredligt och vänskapligt sinnade, hvarpå
Bascom svarade genom att ännu en gång
bedja honom till höfdingen framföra de
mest vänskapliga försäkringar. Wallace
återvände nu till höfdingen, och denne syntes
nu besluten att medgifva soldaterna
obe-bindrad passage genom skogen.
När den lilla truppstyrkan närmade sig
det s. k. Apache-passet, kunde vidt och bredt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
