Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på, och det förefaller oss ganskajgannftlikt.
att h. maj:t under andra ^ffil%digheter
och i full känsla af sina^anligjk krafter
skulle hafva handlat annorlunda. Hvad vi
tro oss veta, är ätt han icke fattat sitt
beslut utan Ifug och-smärtsam
öfverlägjj-ning.
Det är ett annat moment än denpa
sank-tionsvägran som ingår i storthingets
misstroendevotum, nemligen regeringens
förhållande i afseende på utsträckningen af
tiden för thingets eammanvaro, och det
var egentligen på den grunden som två
af de föreslagna adresserna voro bygda.
I den saken åtminstone hafva vi ingen
svårighet att följa regeringens tankegång,
och med den erfarenhet vi här i landet
vunnit af nödvändigheten och möjligheten
att begränsa riksdagarnes längd, synes den
oss riktig. I sammanhang med storthingets
årliga sammanträden infördes i § 80 af
Norges Grundlov den förändringen, att de tfe
månader thinget egde att förblifva samladt
utan särskildt kungligt tillstånd nedsattes
till två, och om regeringen, som klart
förutser vådan af allt för långvariga
representantmöten, allra helst der ledarne hafva
ett personligt intresse att draga dem nt
på tiden, och den stora massan af
ledamöter från landsbygden åtminstone på en
sådan tidsutdrägt ingen ting förlorar,
begagnar sitt prerogativ för att gifvå
storthings-perioderna en nyttig begränsning, så är det
icke i vårt land ett sådant sträfvande kan
blifva föremål för ogillande. Regeringen
har både i år och förlidet år ådagalagt allt
det tillmötesgående som rimligen knnde
begäras, i det hon första gången medgaf
prolongationen till den 10 maj, således 40
dagar utöfver den i grundlagen medgifna
tiden, och andra gången ytterligare
beviljade åtta dagar, med uttryckligt
tillkänna-gifvande att det skedde på det att
behandlingen af statsbudgeten skulle kunna
bringas till slut. Huru storthinget sjelft
uppfattade och begagnade detta medgifvande,
kan bedömas deraf att då Lambrecht
tisdagen den 14 maj, tre dagar före den
utsatta afslntningsdagen, föreslog att man
förr än man inlät sig på diskussionen
öf-ver adressförslagen skulle behandla staterna
för landtförsvaret och marinen, afslogs denna
framställning med icke mindre än 85 röster,
på grund af Sverdrups och K. Motzfeldts
yttranden, att ingen sak kunde vara vigti-
gare, aärdeles för regeringen sjelf, än
adresssaken, sedan den en gång blifvit bragt k
bane. Detta sätt att argvmentera är
betecknande; adressforslagflr voro framstälda
först åtta dagar förut, oeh regerjagejj hade
icke framstält någon begäran.**^
få^thingets allmänna omdöme om »£ies$-<JIÖ]itik^
Men stortnilget å sin sida oil^tfde detta
tillfälle att utdöma allt hvad kungligt
prerogativ heter, och det förekommer oss
såsom om thiyget med flit dragit ut p&
tiden, genom en alldeles spåkalladt
vidlyftig debatt öfver åtskilliga mycket
obetydliga frågor, för att framtvinga antingen en
förlängning på obestämd tid, i hvilket fall
konungensi g 80 Grandloven garanterade
makt öfver storthingssessionernas
utsträckning kUndé anses vara faktiskt npphafd,
eller framkalla ett afslag, hvarpå ett
misstroendevotum skulle kunna byggas.
Defina tfpke framgår tydligen af en
omständighet, hvarvid vi icke finna att den
svenska tidningspressen fäst förtjent
uppmärksamhet, nemligen det slags
misstroendevotum som, i form af en motiverad
dagordning, redan den 12 april 1871 afgafs af
storthinget i anledning af regeringens
afslag på thingets hemställan att fö blifva
till samman till omkring medlet af maj, i
det kongi, majrt ut9«tte den 10 maj
såsom afslutningsdag: »Storthinget, som be~
kiagår att c^en vid
prolongationsmedgifvan-det utsatta terminen för dess sammanvaro
skall lägga hinder i vägen lör afgörandet
af flere riksvigtiga angelägenheter, och i
dét som skett ser uttrycket för ett
miss-kännande af storthingets verksamhet,
öfver-går till behandlingen af de på
dagordningen upptagna äreudeua». I samma anda
hade också f. d. statsrådet MotzfeWt
motiverat sitt adressförslag, som, efter att hafva
vidlyftigt redogjort för hela
prolongations-saken, slutade med följande ord: »Under
dessa omständigheter har storthinget, som
vid detta sista nådiga meddelande (af den
6 maj, hvarigenora thinget fick konungens
tillstånd att förblifva till samman till den
18 i samma månad), gerna vill knyta den
förhoppuing att derigenom banas väg för
en bättre öfverensstnmmelse i den framtida
uppfattningen af statsmakternas inbördes,
ställning till hvarandra äfven efter införandet
af årliga storthingsmöten, funnit- en aå
mycket starkare uppfordring att genom när»
varande underdåniga framställning uttryck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
