Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupet är en parlamentarisk regering, som
kan bringa det ena partiet efter det andra
vexelvis till väldet. Talaren vill stft och
falla med sitt program, som uu ligger p&
presidentens bord. Men det ord han
genom storthingets ätgärd vill hafva bragt i
konungens händer, anser han sfisom något
vida större, såsom en appell till alla
val-berättigade i landet, att vid nästa val, så*
som en heders- ech samvetssak, förklara,
om de fortfarande vilja bafva en s&dan
regering som de haft under de sista tio åren:
han vädjar till hela Norges folk!
Efter Sverdrup uppträdde Lambrecht, som
med häpnad hört föregångarens kraftuttryck;
om man finge tro honom, måste regeringen
bestå af en samling antingen fånar eller
fosterlandsförrädare, eller må hända båda
delarne. Huru hade då de så högt
uppburna statsråden Broch Och Irgens velat
ingå i ett sådant sällskap? Så ljungande
och förkrossande beskyllningar vederlägga
sig sjelfva. Skulle regeringen störtas
der-för att hon ej infört jury och lika
rösträtt? Oeh har storthinget sjelf någonsin
stält dessa frågor i förgrundeu? Kan hr
Sverdrup sjelf, om kan kommer till makten,
lösa ståthållarefrågan ? Talaren följde
Sverdrup punkt för punkt i de många
anklagelserna mot regeringen och visade att de
alla voro lika obefogade. Så hade t. ex.
Storthinget visst icke haft något emot att
förberedelser vidtogos till förbättrande af
nnionsakten, ty i annat fall kunde väl icke
flere af dess bästa män, till och med dess
presidenter, hafva ingått såsom ledamöter
i komitén. De anmärkningar man nu hade
voro prolongationen och sanktionsvägran;
om den förra hade talaren sjelf förra året
icke varit af samma tanke med regeringen,
men deremot hade Broch och Irgens varit
derom ense med den öfriga regeringen. I
fråga om statsrådens tillträde till
storthinget hade regeringen icke motsatt sig saken
principielt, utan blott behandlat den såsom
en tidsfråga och i förening med andra
grundlagsförändringar. Hvad man lägger
regeringen till last Såsom en
kapitalför-bmélée år alt hon gör sin pligt att
deltaga1 i landets vigtfgaste angelägenheter,
Och icke såsom ett viljelöst verktyg lem nar
’sig i’ händerna på stotthingéts majoritet
fö? Ögonblinket. Mati kan förstå det talet
ritt folkets vilja bör bestämma dess
vig-tigaste angelägenheter, meri är det då så
säkert att folket vill detta i den form stor
thinget sist beslntit det? Sådant kaa blott
tid och erfarenhet utvisa, men akulle nya
tal visa att storthinget handlar i
öfverens-stämmelse med folket, s& kan det väl vara
skäl för regeringen att t&nka på, om man
icke borde rödja hindren för samdragten
ur vägeu. Förkrossande yttranden om
regeringen hade man hört af Sverdrup, men
det är ingen ting nytt under solen. Man
hörde det samma 1848; äfven då var
nationen i fara, och den kraftiga
utvecklingen fordrade nya oeh kraftfulla statsmän.
Tre år derefter hörde man af Thranes
anhängare alldeles samma sak; en
jetteprocession till konungen arrangerades för att
anhålla om nya statsråd. Alltid har
påståendet varit framstäldt, ehuru ieke mot
samma sak eller samma män. Ar det d& en
sanning att Norge har en usel, idiotisk ocb
fäderneslandsfientlig regering? »Nei, det er
Tant og Fjas og Overdrivelse og
Urim-melighed i den Tale». Sanningen är att
det i landet rider sam hällsfrihet, att
folkets vilja på det hela gör sig gällande
genom storthinget, att i alla händelser
tillbörlig vigt fästes vid dess meningar. De
män som komma till makten genom en
ministerkris bilda sältan en samstämmande
grupp af statsmän: de förfalla till kif och
split inbördes, och det är ganska svårt att
säga hvem som slutligen behåller makten;
det kan lika lätt blifva det radikala partiet
som det moderata, och då blifva frukterna
i sanning bittra. Den fraktion som nn
ville hämnas på regeringen för prolonga*
tionssaken bad talaren betänka, om de icke
kunde komma att gå andras ärenden och
blifva förvandlade till tjenare för syften
som icke hafva deras sympatier, om de
icke skulle komma att störta institutioner
i stallet för personer. Äfvén talaren
beklagade hrr Brochs och Irgens utträde nr
statsrådet, hvilket han emellertid ansåg
för onödigt, emedan de icke hade uppstilt
det program för hvilket de nu afgiogo.
Statsrådsfrågan förelåg icke 1869 såsom
storthingets fordran, och från regeringens
sida förelåg den i sammanhang med dess
uttalande sex år förut. Dessa män bade
satt sin ära i reorganisationer inom för*
svarsväsendet, och detta program borde de
hafva vidblifvit. Talaren skulle rösta mot
adressen. f iri ^
Efter en kort replik af Sverdfttp-åÄäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
