Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upprätta någon centralbyrå. Hvad
Mazzi-ni’s förmodade deltagande angår, så bar det
blifvit offentligt förnekadt både af honom
sjelf, som på det högsta ogillade Inter*
nationale’s ateism, och af en mängd
ledamöter, som lifligt protesterat mot den
föreställningen att arbetarne skulle vilja söka
någon frälsare utom sina egna leder eller
följa något främmande initiativ. Säkert är
att en komité efter det polska mötet
ned-sattes for att utarbeta statuterna, hvilka
skulle förekomma till diflnitift afgörande
vid den till 1766 i Genéve utlysta stora
arbetarekongressen. Det heter i art. 1
af dessa provisoriska statuter, att
föreningen stiftas »för att bereda förbindelse och
samverkan mellan arbetare i olika
länder, som sträfva till ett och samma mål:
inbördes bjelp, framsteg och fullständigt
frigörande (afranchiasement) för de
arbetande klasserna. Den provisoriska
styrelsen borde inleda förbindelser med alla
arbetareföreningar och utsätta plats för de
årliga kongresserna. Generalrådet skulle
ha sitt säte i London och bestå af
främmande arbetare från alla länder, hvilka hvar
och en skulle inleda förbindelser med sina
hemmavarande. Mr Reybaud, sekreterare i
akademien för de sociala vetenskaperna,
yttrade i Franska Institutets
januari-sammankomst om denna urkund, att den var
ett monument af den yrsel åt bvilken
arbetare blott allt för mycket älska att
öfver-lemna sig, men något mildrad af engelsk
betänksamhet och sundt förnuft. Den
parisiska sektionen öppnades i januari 1865
och mottog utom egentliga yrkesmän äfven
läkare, koustnärer, publicister o. s. v.
Saken fann bifall i de parisiska
frimurarelogerna, racn massan af arbetare höll sig
ännu på afstånd.
Den första kongressen hölls i Genéve
den 4 september 1866, hvar vid närvoro
sextio franska, engelska, tyska, belgiska
och italienska delegerade. Efter antagandet
af stadgarne diskuterade man några
allmänna frågor, som dock snarare voro
sociala än politiska; på programmet stodo
Polens återupprättelse och utvägarne att
tillintetgöra den ryska despotismen i Europa,
men dessa ämnen kommo ej under
öfver-läggning, icke heller religionen och dess
inflytande på arbetsklassens ställning.
Der-emot beslöts att en inskränkning i
arbetstiden skulle anses för det första steget på
vägen till arbetarnes emancipation, att
8-timmar skulle vara den normala
arbetsdagen, samt att nattarbete och qvinnornas
sysselsättning i fabriker borde undvikas.
Ar-betareföreningarne förebrådde kongressen
att de sysselsatte sig för mycket med
ögonblickets smågräl: man borde stäHa målet
högre och syfta till hela arbetsklassens
emancipation. Sällskapet skulle befordra
men icke leda den kooperativa rörelsen,
och på de franska delegerades förslag
förordades den direkta beskattningen såsom i
Neufchåtel. Noggranna statistiska tabeller
borde uppgöras öfver arbetarnes
ekonomiska ställning i de särskilda länderna. Nästa,
kongress skulle hållas i Lausanne.
Sällskapets inflytande började redan
följande året visa sig på arbetsinställningarna.
Bronsarbetarne i Paris gjorde början, och
den parisiska sektionen sökte ’understöd
för dem i England, Schweiz, Italien ocht
Amerika. Från England erhöllos
20,000-francs, som tvungo arbetscheferna att gifva.
efter. Likaledes gåfvos understöd åt
arbetarne i Roubaix, Amieus och Marseille.
Yid kongressen i Lausanne, som
öppnades i September 1867, infunno sig 71
delegerade från de uppräknade länderna.
Här bestämdes afgiften åt
centralföreningen till 10 centimes om året, allmänna
uppmaningar afgåfvos för befordrandet af
det kooperativa systemet, och för första
gången uttalades (res. n:r 4) att »under
industriens närvarande ställning, som är
kriget, bör man hjelpa hvarandra att höja
arbetslönerna, på samma gång som man.
skulle arbeta på uppnående af det högre
målet, hela salariatets undertryckande.»
Dess utom utlät sig kongressen om
uppfostran: den borde vara »vetenskaplig,
pro-fessionel och produktiv» samt såsom ett
element upptaga verkstadsskolan,
Vécole-atelier, ett system som i synnerhet brukas
i Belgien. Staten skulle endast hafva rätt
att blanda sig i denna angelägenhet, när
familjefadren vore ur stånd att uppfylla,
sina åligganden. Religionsundervisning
förkastades i alla händelser. Kongressen
hade äfven sina funderingar på ett
sara-fäldt språk, och den ansåg till en början att
»en allmän reform i rättskrifningen skulle
kraftigt bidraga till folkens enhet och
broderlighet». Politiken hölls tills vidare
något till baka, staten borde inskränkas till.
sina enklaste funktioner, såsom verkställare:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
