Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iigt, men utgifter för nya gevär, artilleri
cch befästningar förekomma i alla länder.
Kommer så dertill att den närvarande
organisationen är så godt som ntdömd af både
regering och representation, och endast
tolereras till dess vi kunna skaffa oss något
bättre, ehnru rimligtvis också dyrare, så
är det icke så underligt, om en och annan
tycker att vi betala för mycket för ett
försvar, som ändå icke betryggar vår
sjelfstän-dighet. Flottan tar väl icke så stora
uppoffringar i anspråk — icke fullt tiondedelen
af det hela — men så är den trygghet vi
dermed vinna också icke mycket mera värd.
England betalar för sin flotta 11 millioner
pund sterling eller något mer än en
sjundedel, Holland omkring en tolftedel blott af
sin budget. Men båda dessa länder hafva
flottor af betydenhet: England den största
och fruktansvärdaste som nu finnes, och
Holland en för sina omständigheter ganska
respektabel, medan Sverige har så godt
som alls ingen. Vi tro emellertid att
riksdagen skall utan ovilja göra uppoffringar
för detta vigtiga vapen, så snart
regeringen är i stånd att framlägga ett förslag
som tillvinner sig förtroende.
Hvad vi hoppas framgå nr denna
hastiga öfversigt är att beloppet af vår
beskattning är ringa, och att vi äro bättre
lottade i afseende på vårt finansväsende än
någon annan stat i verlden, men att det
vore önskvärdt, om anslagen kunde något
anuorlunda fördelas.
<*>
Liten bokrevy.
Ur vår tids forskning. Populära skildringar,
ut-gifna af prof. Axel Key och dr Ghitt.
Ret-tiu*. I. Om stenkol: deras uppkomst,
utbredning och betydelse, af dr P. T. Cleve.
Stockholm. Klemmings antiqvariat. Pris
1 rdr 25 öre.
En lång titel för en kort bok, och
dertill endosserad af många namn, ehuru
författaren är mer än vederhäftig att svara
för sig sjelf. Vi veta ej rätt hvad som
akall blifva utgifvarnes befattning, när de
icke sjelfva författa: troligen att välja de
ämnen som skola ingå i serien af populära
vetenskapliga afhandlingar och uppgöra med
forfattarne om deras utförande. I sådant
fall hafva de gjort ett mycket godt val, då
de anmodat en så kompetent man som hr
Cleve att behandla ett af de ämnen aom
för ögonblicket hafva det största både
praktiska och teoretiska intresse för oss alla.
Hr Cleves bok är en liten geologi i
sammandrag, och ehuru vår litteratur nu mera
icke saknar läroböcker i denna nya och hos
oss föga kultiverade kunskapsart, är tillägget
af så mycket större värde som det är kort,
lättfattligt, grundadt på sjelfständigt
studium och motsvarande vetenskapens nyaste
framsteg, samt dertill försedt med utmärkta
illustrationer. Liksom Darwin antager
författaren att menniskan uppträdt på jorden
under miocentiden, det vill säga det
mellersta skiftet af tertiärperioden, och han
aynes dela den engelska naturforskarens
åsigt om de befjädrade ödlornas ställning
i naturen såsom ett öfvergångsled från
reptil till fogel. Vi hoppas att hr Cleve
icke måtte af sina rent analytiska
arbeten blifva alldeles förhindrad att
uppträda såsom geologisk författare, hvartill hans
stora paleontologiska studier och hans
angenäma stil göra honom särdeles väl
qvali-ficerad. ’
Vi skola icke ingå på någon exposition
af innehållet i denna del, då vi hoppas att
den lilla skriften sjelf kommer i rätt många
händer, men vi kunna icke förbigå ett litet
exempel på den skarpsinnighet hvarmed
naturforskaren af några få linier på en
ler-8kifferhäll konstruerar ett stort stycke af
fornverldens naturalhistoria. Det fins i
ler-lagren, som åtskilja flötserna i Nya Skotland
kolformation, något som mycket nära liknar
märket af en menniskohand. Dessa intryck
äro spår af ödlor, som krupit på den mjuka
leran, hvilken sedermera hårdnade och
genom betäckningen med en sandaflagring
fick dessa intryck bevarade ända till våra
dagar. Af dessa spår har man slutit till
att djuren som lemnat dem voro
luft-andande, de första sådana varelser man
känner i skapelsen, ty för att kunna göra så
djupa märken i leran måste de hafva gått
på land, och för att sjelfva spåren skulle
blifva så utomordentligt noggranna, att man
ännu kan skönja vårtorna eller fårorna på
djurets hud, måste leran hafva legat på
land, der den kunde af solen brännas och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
