Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eget behof, men äfven för utbyte med
andra kretsar, när produktionen befinnes
öfverstiga förbrukningen. Arbetet blir
således i grunden en embetsförrättning, hvilken
hvarje ‘ individ utgör med vissa timmar om
dagen såsom vederlag för sitt uuderhåll,
men det öfriga kan hau använda för egen
räkning, och det synes vara meningen att
han derunder undantagsvis kan egna sig
&t enskildt förvärf. Utkomsten blir mycket
lätt, sedan allt det trånga och inskränkta
familjelifvet upphör, och bostäder i stor
akala, för hundra och tusen individer, »med
hvar sitt särskilda rum», uppföras,
praktfullare än vår tids dyrbaraste furstepalats,
inom hvilken den husliga ekonomien
utvecklar sig i en oerhörd fullkomlighet,
ungefär såsom i Fourier s phalanstere. Den
rike kan med trygghet öfverlemna sin
egendom åt distriktet redan nu, ty han är viss
om försörjning i likhet med krymplingen
»på fattighuset». Detta ord bör icke stöta
någon för hufvudét. Lifförsäkrings- och
pensionsanstalter äro statsinrättningar, som
försvinna med rätten, och »fattighuset, se
der framtidens allmänna
pensionsinrätt-ning».
Man måste blott icke taga stöt vid det
obehagliga ordet. Sedan kretsen
återvunnit sin ekonomiska sjelfständigbet, dess
befolkning blifvit noga begränsad — ty
hemortsrätten upphör icke annat än om
någon adopteras till medborgare i annan
krets — de små eländiga hemmen
försvunnit, och öfverklassen fått utsigten att sjelf
sluta sina dagar på fattighuset, lärer mun
nog sörja för att dessa inrättningar blifva
utrustade med samma smak, öfverflöd och
comfort som de engelska klubbarne.
Att bereda ett sådant välstånd,
hvarigenom fattighjonen kunna lefva som
prinsar, beror på kretshöfdingens goda
egenskaper såsom förvaltare. Det förutsättes
att kretsen sjelf kan komma i behof af
understöd, och då är det häradet eller landet
som får hjelpä honom: skulle åter hela
landskapet komma i förlägenhet, blir det
riket, och i sista hand måste hela den
europeiska staten gifva understöd eller lån,
i fall ett helt rike skulle falla på
fattigvården. Den enskilde kan icke låna, efter
som han icke eger något att betala med,
men samhällena kunna låna af hvarandra,
och det förutsättes äfven att de skola
betala sina försträckningar, ehuru underlåten-
heten ,af denna skyldighet icke kan
medföra något ansvar. Myntet utgifves nen.
ligen icke under formen af ädla metaller
ut8u såsom verifikation på kretsens
jordvärde, men som denna jordegendom är
oafhändelig egendom för kretsen, är det
icke klart för oss, hvilken följd kan
uppstå för den krets som lånar mer än han
kan betala. Under den frihet från »rätt»
som < utmärker det nya samhället, förutsätta
vi att följden icke blir någon annan än
den att den försumlige låntagaren mister
sin kredit, men detta gör lyckligtvis miudre
än ingen ting till saken, ty då hela
samhället är rättslöst, det vill säga bygdt på
den kristliga kärlekens grundval, får väl
den stora staten komma honom till hjelp,
antingen han fullgör sina förbindelser eller
icke. På sin höjd får väl rikshöfdingen
eller det högsta statsöfverhufvudet skrifva
in i hans debet att han är en dålig
beta-lare.
På samma sätt som den enskilde förlorar
allt initativ i vården om egendom, och
kretsen öfvertager det i huns ställe, så
äfven i fråga om alla andra förrättningar.
Tidningar utgifvas af kretsen, hvarmed det
icke lönar mödan för den enskilde att
konkurrera, emedan de utdelas gratis och ingen
kan göra dem bättre än den verkställande
myndigheten, som vet allt hvad som
tilldrager sig och har alla de stora
skriftställar-talenterna till sitt förfogande. På samma
sätt med böcker och konstverk i tankarne
och idéerna uppstå visserligen i de enskilda
personligheternas hufvud, men de äro icke
vidare något monopol för uppfinnarne,
hvar-till endast öfverklassens egennytta hittat
på att göra dem, utan de äro allmänhetens
egendom, och så anses de af författarne,
som göra sig en heder af att låta böcker
som de författat gälla såsom hela kretsens
arbete. Detta är också billigt, efter som
uppfostran är en allmän angelägenhet, som
bekostas af samhället och bereder hvarje
individ för hans lefnadskall. Liksom allt
annat decentraliseras, så äfven
undervisningen: skolorna få ej vara större än för 15
lärjungar, ej mindre än för 5. Vid två
års ålder, eller så snart barnen kunna
hjeipa sig modrens vård förutan, tagas de
fr.ån henne och öfverlemnas åt skolan, der
de bo och hafva sitt underhåll intill
sextonde året, då undervisningens sista
afdel-ning, yrkes- eller tillämpningsskolan, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
