Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa besynnerliga åsk&dare, var deras
återverkan på honom sådan att den åt
framställningen af hans roler förlänade den
mäktigaste effekt. Sir Thomas Browne,
Jeröme Csrdan och Goethe egde också i
olika grad denna märkvärdiga förmåga. Den
innebär besittning af snabb och stark
iakttagelseförmåga, af ett äfven i de minsta
detaljer säkert minne, af färdigheten att
helt och hållet draga uppmärksamheten
ifrån de omedelbara omgifningarne och
koncentrera henne i en andlig idé och af en
stark inbillningskraft. Att användandet af
en sålunda sammansatt förmåga måste
förutsätta en stor psykisk ansträngning, är
tydligt deraf att derigenom ett finare
själsma-skineri så ofta bringas ur jemvigtcn. Det
väcker undran då man lägger märke till
antalet af de litterära utmärktheter eller i
historien framstående män som hafva varit
utsatta för tillfälliga eller ständiga
hallucinationer, eller om hvilka åtminstone
dylikt berättats. Här nämna vi endast några
få. Sokrates fick varningar af sin ande;
Brutus såg sin onde genius före Pbilippi;
Cromwell säges hafva haft besök af en
qvinna af jettelik storlek, som försäkrade
honom att han en gång skulle blifva
konung; Napoleon trodde på sin stjerna, på
hvilken general Rapp vid ett tillfälle fann
honom blickande med förtjusning; Jeanne
d\Arc hörde röster och hade uppenbarelser;
lord Castlereagh såg en gång ett spökbarn;
Ben Jonson berättade för Drummond af
Hawtbornden att han tillbragt natten med
att se på tartarer och turkar, romare och
carthaginienser, hvilka kämpat rundt
omkring hans stortå. Malebranche hörde
gudomens röst; lord Herbert af Gherbury
hörde ett ljuft sorl i skyn, hvilket han
tydde som ett gynsamt svar på sin bön
oro ledning med hänsyn till utgifvandet af
en bok; Pope och Byron sågo hvar och
en vid ett tillfälle ett spöke. Händelserna
med Muhammed, Luther, Svedenborg,
Pascal, Ignatius Lyola och öfverste Gardiner
möta läsaren såsom talande exempel på
hallucination, sprungen ur den rikaste
källan till illusioner, nemligen den starka
religiösa käuslan. Det är
anmärknings-virdt, såsom ledande till hallucinationernas
teori, att de icke alltid äro reproduktioner
af förutgående tillstånd af sjelfmedvetande.
Fysiologen Bostock berättar att hau vid
ett tillfälle oupphörligen hade framför sig
en mensklig skepnad, hvilkens drag och
klädsel voro lika tydligt synliga som någons
med verklig existens, och hvilken han ännu
efter många år bibehöll i lifligt minne;
likväl hade han aldrig varit i stånd att
upptäcka någon som liknade den samma. En
teori som skulle omfatta hela saken m&ste
redogöra icke blott för förnyelsen af
tidigare själstillstånd utan också för
framställningen af nya genom inbillningen
åstadkomna kombinationer. På den dunkla
frågan om den yttersta orsaken till dessa
illusioner kunna vi emellertid icke ingå.
Vi känna det sätt hvarpå sinnena mottaga
intryck af utom dem varande föremål; men
frågan angående hallucinationen är huru
sinnena kunna affekteras in ifrån ända
der-häu att åstadkomma intryck ut ifrån. Det
är en del af problemet som för vanligt
förstånd kan tyckas mest oförklarligt, om icke
det enda oförklarliga: vi mena själsbildens
synliga objektivitet, utomvaro. Huru kan
en blott subjektiv förnimmelse tyckas ega
en objektiv tillvaro? Vid närmare
eftersinnande försvinner likväl denna svårighet.
Den på näthinnan, sak samma på. hvad
sätt, intryckta bilden af en kropp måste
nödvändigt i följd af synlagarne uppfattas
såsom ett till utseendet yttre föremål. Den
verkliga svårigheten är alltså icke att
redogöra för skenet af verklighet — detta är
en nödvändig följd af sjelfva
föruimmelse-vilkoren; konsten är att förklara
frambringandet af förnimmelsen sjelf, ett problem
för hvars fullständiga lösning vi ännu icke
ega de erforderliga uppgifterna. Men hvad
som kan kallas hallucinationens omedelbara
orsaker, d. v. s. det fysiska, andliga och
moraliska tillstånd hvarunder hon alstras
ligger inom kretsen af gagnelig
vetenskaplig forskning, och studiet af dem är
utom-dentligt tjenligt till att lära rätt förstå
några af historiens dunklare sidor.
Innehåll: Sid.
Ställningen i Frankrike.................417.
Litteratur:
Slutliqvid med 8veriges lag, af NUt
NiUfon. arbetskarl. Andra Boken . 428.
Blick på pressen....................... 429.
Strödda underrättelser:
Engelska ^kolonier på Nya Guinea och
Aruöarne m. m.....................481.
i Stockholm, tryckt ho» A. L. Norman. 1872*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
