Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anstaltanden till menniskoslägtets frälsning.
Vi skola icke med den högt värderade
författaren inläta oss i dogmatiska
kontroverser om betydelsen af de heliga
skrift-ställ8rnes inspiration, eller om någon af de
pnnkter hvilka det enligt vår lutherska lära
är nödvändigt för vår salighet att med en
full tro omfatta: han har sjelf en synvidd
större än det teologiska hatets, och en
hvar kan känna sig värmd och stärkt af
den fasta tillföraigt hvarmed han bekänner
den öfvertygelse som blifvit för honom
dyrbar.
Vi kunna emellertid märka en viss
retlighet mot de delar af naturvetenskapen som
jemte rationalismen blifvit ansedda menliga
för »Guds uppenbarade ords sanning», och
vi beklaga att han i våra ögon fläckåt sitt
arbete med en s& orättvis ocb så i sanning
oförklarlig antydning, som då han, sid.
115, tillåter sig att göra den lärde,
snillrike och i alla afseendcn aktningsvärde
språkforskaren och Oxfordsprofessorn Max
Muller, några af hvars mera populära
skrifter han sjelf med berömmelse citerar, till
»Germaniens representant för Internationale
i London». Men å andra sidan gör han
några medgifvtmden i afseende på bibeln,
som icke äro vanliga hos ortodoxiens
ifri-gaste förfäktare och inrymmer till och med
möjligheten deraf att delar af de heliga
skrifterna äro understuckna, liksom han
icke, så vidt vi kunnat märka, förfäktar
verbalinspirationen. Vore ej farhogan för
några af vår bekänuelses dogmer, hvilka
män af hans art anse såsom hufvudpunkter,
skulle de ieke hafva några svårigheter att
ingå på flere af den moderna bibelexegesens
resultat, som de nu anse sig böra förkasta.
Af denna orsak kunna vi ännu en gång
med godt samvete utsätta oss för före-
bråelsen, som riktades mot oss af en stor
daglig tidning i hufvudstaden, hvilken tycks
anse sig hafva uteslutande privilegium på att
föra upplysningens talan, för det vi dristat
oss att tala väl om hr Smiths förra
arbete i trots af den ortodoxa öfvertygelse
som deri finnes uttalad. Det är ingen ting
som hindrar oss att högakta hederliga
åsigter af motsatta slag, och det är vår
pligt att visa aktning for hvarje ärlig
öfvertygelse, äfven om vi icke sjelfva skulle till
alla delar omfatta den. Hvad vi enskildt
tänka i sådana frågor hör icke hit; endast
så mycket behöfva vi bekänna att vi fordra
ovilkorlig frihet för forskningen ocb
ovil-korlig aktuing för hvarje bekännelse. Ingen t
lärer kunna dölja för sig, att det fins
människor hvilka med bästa vilja icke kunna
tillegna sig den augsburgiska bekännelsens
tro, och det vore må hända ej fullt värdigt
det nittonde århundradets barn att endast
på denna grund förtvifla om deras själars
frälsning. Men endast den mest bornerade *
egenkärlek kan det falla in att tvinga
tvif-vel eller ratiortalistiska meningar på dem
som hafva andra öfvertygelser, eller betvifla
den gamla bibelkristendomens tillräckligbet
för dem som af hela sitt bjerta älska och
omfatta den. Det är med detta ögonmärke
som vi sökt bedöma hr Smiths
författareskap, och som vi trott att tteraf skall flöda
mer verklig upplysniqg ocb mera sann
välsignelse för det folk hvars allmänna
religiösa ståndpunkt är haus, än om hela
Schenckel och Tubiflgerskolan och dess
utom alla andra länders bibelkritik
inproppades i hjernor som hvarken äro villiga
eller beredda att mottaga dem. Man kan
i många stycken vara af andra tankar än
hr Smith och äudå i allt det stora vara af
hans mening.
Blick på
Östgöta Correspondenten gör med
auled-ning af de stundande riksdagsmannavalen
en jemförelse mellan de s. k. folkmötena
och förberedande valmöten, hvilken vi finna
väl förtjent af att återgifvas. Artikeln lyder:
Allt efter som det parlamentariska lifvet
utvecklar sig, måste äfven tillfällen skapas för
de offentliga männen att mera särskildt
kommunicera sig med sina respektive valmän.
pressen.
Sådana hafva hos oss också utbildat sig i s. k.
folkmöten, äfven som i förberedande valmöten.
Folkmöten äro tvifvelsutan ganska
rekommendabla och det i tvenne, ehuru vål ganska
olika, fall. Det ena i händelse det politiska
och sociala medvetandet och intresset äro så
allmänt utbildade, att man verkligen kan få
en någorlunda genomgående diskussion i gång,
i hvilket fall de résolntioner, hvartill man
kommer, med allt skäl kunna blifva vägledande
såsom folkopinioner. Det andra åter såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
