Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undervisade af litteratörer och andra, att
palladiet for det svenska folkets frihet
ligger i de gröfsta orimligheterna af en
föråldrad lag, nekade ihärdigt sitt bifall
till en tidsenlig förändring. Väl försökte
en enskild motionär, hr N. von Koch, att
genomdrifva förbud för offentliggörandet i
tryck af lotteriannonser, men kamrarne
tyckte, och det med fullt skäl, att när
grundlagen tillstädjer tryckta uppmaningar till
våld mot person och egendom, dråp,
mordbrand och hvilket missdåd som helst, så
snart det icke kan rubriceras såsom
myteri och uppror, så vore det löjligt och
oformligt att i den samma inrymma ett
förbud mot någon ting jemförelsevis så
oskyldigt som offentliggörandet af
lotteriannonser. Hrr Lilieufeld, Cohn och
kon-sorter, äfven som de kejserliga och
kungliga klasslotterierna när och fjerran, skola
derföre Sannolikt ännu i långa tider vara
berättigade att utbjuda sina välsignelser
och årligen locka en ellar annan
million af våra godtrogna landsmän.
Den som bland de franska ekonomisterna
efter vår uppfattning bäst träffade
gränserna för statsmakternas befogenhet i fråga
om lotterier var Michel Chevalier. Han
ville icke bestrida lagstiftaren rätt att taga
i öfvervägande, hvilka sedliga följder kunde
uppstå af den ena eller andra
bestämmelsen, men han ansåg att alla sådana
stad-gauden som äro af ekonomisk natur böra
bedömmas i första rummet’ ur ekonomisk
synpunkt, samt att redan den politiska
ekonomiens sanningar äro tillräckliga för
att utesluta allt tolererande å statens sida
af offentliga anstalter för bedrifvande af
hazardspel. En af dessa grundsanningar
är att i hvarje ekonomisk förrättning
chan-cerna böra vara lika och ingen gynnas med
med någon företrädesrättighet. Men detta
är icke förhållandet med inrättningar för
bedrifvaudet af hazardspel, vare sig
spelhus eller lotterier, tv bankören är i en
un-dantagsställning i förhållande till den
spelande allmänheten, hvars förmånlighet
öf-ver hufvud kan beräknas till en
adertonde-del sedan alla omkostnader blifvit
godt-gjorda. På längden måste spelbankernas
hufvudmän nödvändigt vinna ett parti på
aderton, sedan de sjutton andra blifvit
jemt delade mellan de spelande. Sålunda
måste de, om spelet fortgår länge och
insatserna äro stora, göra en ganska betyd-
lig vinst, som är en lika stor förlust för
den spelande allmänheten, och följaktligen
äro dessa anstalter ett organiseradt bedrägeri.
En annan talare, mr Courtois, gjorde gäl
lande några ytterligare skäl i samma
riktning, äfvenledes hemtade från den politiska
ekonomien. Utsigten på tillfälliga vinster
vänder bogen från arbetet, gör menniskorna
likgiltiga för ordning och sparsamhet och
förlamar följaktligen i sjelfva dess rot
produktionens verksamhet. Förlusten för ett
land blir i sådant fall så mycket större,
som väl de försvunna kapitalen låta sig
till större eller mindre del ersättas, men
det är omöjligt att beräkna storleken af
de kapital som slumpens tillbedjare hindra
att uppkomma.
Det är nemligen långt ifrån likgiltigt,
om till siffran lika stort kapital befinner
sig på den ena handen eller på den andra.
Två menniskor, äfven af samma intelligens,
draga oändligt olika parti af samma
förmögenhet, i den mon den ena är
arbetsammare, mera energisk och viljestark än
den andre. Det är sålunda vigtigt icke
blott att ett land har betydliga kapital,
utan äfven att dessa kapital befinna sig på de
bästa händer för att befrämja arbetet. Om
spel och lotteri förbjudas af sederna, blir
kapitalets öfverlåtelse beroende af de
riktiga motiven; tillåtas de deremot att finnas,
så gifva de en föreställning om vinster
som endast äro ofruktbara omflyttningar,
och hindra derigenom den riktiga och
förnuftiga fördelningen af dessa kapital. De
händer som blifva deras egare äro de minst
skickliga att nyttiggöra dessa källor till
allmän välfärd, äfven om de icke, såsom
vanligen är händelsen, bidraga att
uttömma dem genom en hufvudlös lyx.
Kapitalistens yrke behöfver läras liksom hvarje
annat; det är i arbetets skola som det
in-hemtas, och de lärdomar som i denna skola
en gång blifvit gifna och mottagna
glömmas icke vidare. Den som gör en stor
vinst är vanligen oförmögen att förvalta
ett kapital af en viss storlek; det hör till
regelu att han begår ruinerande
galenska-ger och sålunda i dumhet, oordningar och
kanske laster förtär den egendom som
tillfallit honom utan hans väntan, och i alla
händelser utan hans förtjenst.
Men allt detta måste bero af
upplysningen och sederna, icke af lagstiftningen.
Det var utan tvifvel välment handladt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
