Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rare torde man vilja införa flere, och att
döma af det nästan enhälliga nej hvarmed
man besvarade den frågan vid mötet, huru
vida fördelarne af tyska språkets och
na-turalhistoriens afslutning med sjette klassen
visat sig vara så stora, att de måste anses
öfverväga de olägenheter som åtfölja denna
anordning, lärer det blifva allvarsamt
yr-kadt att undervisningen i dessa båda
läroämnen skall fortgå hela sjunde klassen
igenom. Afven de som eljest icke ville
höra talas om tillvaron af någon
öfver-ansträngning erkände att om den funnes,
s& vore det slutet i sjette klassen, just i följd
af brådskan med afslutningea af dessa båda
undervisningsämnen. Ett egentligt svar på
första frågan, som angick
öfveranstränguin-gen och dess förmodade anledningar, skulle
icke formuleras utan anses ligga i den
förda diskussionen. Efter hvad vi af de
redogörelser som varit oss tillgängliga tycka
oss kunna sluta, fans der en viss
obenägenhet att erkänna saken såsom ett faktum,
men en ännu större obenägenhet att öppet
förneka den. Lunds Veckoblad, som åt
läraremötet egnat en följd af högst
läsvärda uppsatser, torde komma sanningen
ganska nära i sitt yttrande: »Om vi skulle
våga försöket att ur denna diskussion hemta
ett svar, som i någon mon stode till
samman med frågan om öfveransträngningen,
måste det blifva, att en inskränkning i
ämnenas antal år mindre nödig än en
begränsning af deras omfång, och att sd väl
det ena som det andra är förenligt med
läroverkets i skolstadgan angifna ändamål,
men deremot oförenligt med de flesta
lärares nit och intresse för sina egna ämnem.
Vi lägga vigt på detta uttalande derföre
att en läroverksreform nu mera svårligen
kan göras i direkt strid med önskningarna
och åsigterna hos flertalet af lärarne. Alltså
ingen inskränkning i antalet af ämuen, men
en begränsning af kurserna, så vidt den
icke är oförenlig med lärarues nit och
intresse. Och hvilka ämnen skulle i
begränsningen kunna ske? Icke i matematik
eller klassiska språk, säger oss författaren
i Pedagogisk Tidskrift, der fordringarna
äro alldeles för små redan, icke heller i
naturvetenskaperua, så vida läroverkens
elever skola kunna beredas att följa
akademiska föreläsningar. Något af de
lef-vande språken skulle kunua eftergifvas, men
hvilket? Den ene behöfver nödvändigt lära
ett, den andre ett annat? Kanske i
dogmatik och kyrkohistoria; man kan tör hända
inknappa något på definitionerna af »Guds
egenskaper» eller på kätteriernas häfder,
roeu detta hjelper icke långt, äfven om
dertill hela deu så kallade filosofien sattes
på indraguingsstaten. Hvad som inhemtas
af historia och geografi är icke mer än
som ovilkorligen börer till våra dagars
fordringar på allmän bildning, utan snarare
miudre, så att deraf kan ingen ting
efterskänkas. Med ett ord, hvart man vänder
sig klippor: ämnenas antal kan man icke
inskränka — snarare borde det ökas —
och deras mått vill man icke iuskräuka,
äfven om man kunde. Yi tro icke heller
att detta kan ske utan att förlänga’kursen
vid universiteten lika mycket som den
förkortas vid elementarläroverken, och — hvad
ännu mycket betänkligare är — neddraga
de förra i de senares verksarohetssfer,
förvandla dem till elementarskolor.
Vi veta blott ett sätt, och vi äro
öfver-tygade att det måste komma en gång, så
mycken rysning det än må ingifva de
stränga skolmännen: det är en större
valfrihet för lärjungarne i de båda högsta
klasserna, så att hvar och en kan,
full-stäudigare än nu, bereda sig för den
akademiska undervisningen i de ämnen han
behöfver inhemta och slippa att behöfva
belamra sig med en hop onödiga lexor i
sådana med hvilka han aldrig tänker
vidare befatta sig. Yi tro icke att skolan i
längden kan befatta sig med att gifva en
allmän eller »harmonisk» bildning, som
skulle sträcka sig till hela den dogmatiska
vetenskapsmassan, d. v. s. allt hvarom man
i hvarje ämne blifvit ense; harmonien
ligger i en sund uppfattning af ett eller några
ämneu, som man behöfver veta, icke i en
elementär bekantskap med dem alla. Afven
vi hafva någon tid delat den
föreställuin-gen att »linierna», d. v. s. den klassiska
och den reala, borde skiljas på särskilda
läroverk, men vi hafva mer och mer
kommit till den öfvertygelsen att om det
någonsin med fördel kunnat ske, så är det
åtminstone nu mera för sent, och vi
befara högligen att hela realismen i sitt
närvarande skick — den är ju, såsom vi förr
en gång sökt ådagalägga, endast cn
humanistisk eller litterär skola, ehuru baserad
på lefvande i stället för på döda språk —
är af det allmänna tänkesättet dömd till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
