Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 i reglementet, som ålägger fullmäktige
»att omsorgsfullt vårda och befrämja detta
verks rätt, säkerhet och förraon», skulle
kunna anses medgifva fullmäktige att till
undvikande af ränteförluster göra uppköp
af Thaj^rs-lånen, om riksdagens revisorer,
hvilkas råd och yttranden de enligt § 105
ega att begära* om föreskrifter för
behandlingen af vissa ärenden saknas eller
befinnas mindre lämpliga, tillstyrkte en sådan
åtgärd. Andamålsvidrigheten af
riksgälds-kontorets liksom rikbankens styrelses
organisation, har så ofta blifvit ådagalagd, att
vi här icke skola derom orda. Likväl har
ett stort framsteg gjort sig gällande i valet
af fullmäktige sedan de gamla
ståndsriks-dagarnes dagar, och kamrarne göra
onekligen större afseende på affärsskicklighet
än på så kallade riksdagsmeriter. Att äfven
i det afseendet ännu kan återstå
åtskilligt att önska, vilja vi icke neka, men
förbättringen från fordom är i ögonen
fallande.
Med anledning af denna uppsjö på
penningar i riksgäldskontoret framställer
Allehanda följande betraktelser:
Utan tvifvel bafva våra läsare liksom vi med
synnerlig tillfredsställelse tagit del af dessa
uppgifter. Icke som skulle en stor varuimport
och en stark bränvinsförbrukning eller
tillverkning vara något i och för sig hugnande,
snarare motsatsen, utan emedan de denna gång,
liksom de utbetalda undsättningsmedlen, äro
indirekta bevis på en stor export samt på en
stor och lönande produktion. Det torde dock
förtjena undersökas, om icke bland de
importerade varorna finnas några, kanske många, som
till lika godhet och till samma pris kunde
tillverkas inom landet eller ersättas af inhemska
alster, en undersökning desto mera på sin plats
nu, som kapital finnas att tillgå i öfvcrflöd
och till relativt godt pris. För vår del skulle
vi ingalunda sörja öfver, om tullinkomsterna
för diverse väfnader af möjligen brokiga och
vackra mönster, men för öfrigt af mycket
förgänglig beskaffenhet, eller för viner eller för
konjak, rom och arrak o. s. v., ja till och
med för socker och tobak gihge betydligt ned
derför, att inhemska produkter ersatte de
utländska eller att förutseende och klok
sparsamhet lade samma band på njutningsbegäret
under de goda dagarna, som en hård
nödvändighet gjort under de dåliga. Rättvisan
fordrar imellertid det erkännandet, att denna
nödvändighets lärdomar ingalunda blifvit
bortglömda och att kapitalbildningen går hand i
hand med den ökade konsumtionen.
Den undersökning vår samtida förordar
borde enligt vår åsigt äfven omfatta den
frågan, huru vida de nu importerade
varorna äro just de på hvilka inhemsk
företagsamhet med största fördel kan riktas.
Visar det sig då att svenskt arbete och
kapital till större vinst för de enskilde, och
följaktligen äfven för det allmänna kunna
sysselsättas med frambringande af våra
stora, stapelartiklar än med förfärdigande
af de der brokiga väfnaderna, så vore det
mycket ovist handladt af våra landsmän
att befatta sig med denna senare
tillverkning. Hvad lyxen angår och den stora
förbrukningen som ger höga tullinkomster,
sä är den i sig sjelf intet absolut godt
liksom icke heller något absolut ondt; allt
beror af dess förhållande till produktionen.
Men om ett folk vill exportera, så m&ste
det ju äfven importera, ty annars hafva icke
våra utländska kuuder något att köpa de
svenska varorna för, och är det önskvärdt
att vi hafva en stor utländsk handel, kan
icke denna upprätthållas genom ensidig
exportöfvervigt. Den för alla menniskor
nödvändiga sjelfbeherskningen kan nog öfvas
på vigtigare föremål än försakelsen af thé,
kaffe och socker, till och med viner och
tobak, så att någon moralisk fördel icke
ligger i afhållsamheten från dessa varors
måttliga förbrukning. En annan sak är
om det för vår nationella välfärd anses
fördelaktigt att vi så vidt möjligt göra oss
oberoende af andra, inskränka våra
främmande affärsförbindelser, förbruka sjelfva
vårt eget jern, våra trävaror, vår
öfverlopps-spanmål och våra kreatur i stället för att
utföra dem, och lefva på våra egna
produkter i stället för att införa utländska,
men vi tro att hvarken sedlighet, välmåga
eller civilisation skulle dermed befrämjas.
Strödda underrättelser.
Olycksprofeter. Ingen ting nr van- suckande längtan se till baka på dem.
ligare än att få höra talas om de »gamla Allting, från en hederlig landthushållare
goda tiderna», och träffa folk som med i till ett par stöflar, var då mera gediget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
