Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pressen, ända ned till gyckeltidningnriia, hnr
hr statsrådet allt sedan haft lyckan att
bibehålla, i fall det eljest ar någon lycka.
Den andra trosartikeln, som nu för visst
den hundrade gången upprepas, fastän
nästan lika många gånger vederlagd, är att
1872 års riksdag, det vill säga dess
Andra kammare, haft för afsigt att störta
ministéren, och att minan för att spränga
den i luften anlades i konstitutionsutskottet.
Andra kammaren har för vana att insätta
sinn mest betydande ledamöter i
statsutskottet, och vi hafva hört en af dess
majoritets ledare öppet beklaga att man
ansåg sig tvungen att i
konstitutionsutskottet upptaga personer af ganska ringa
politiskt omdöme oeh erfarenhet.
Utskottet framstälde på grund af lotteriet med
den förseglade sedeln en anmärkning mot
konungens rådgifvare enligt g 107 R.-F. för
utfärdandet af kungörelsen om inskränkning
i rekrutåldern, och samtliga roedlemmarne
från Första kammaren reserverade sig, icke
derför att de funno kungörelsen lämplig,
ty det visade sig vid diskussionen öfver
dechargebetänkandet att denna
regeringshandling strängt ogillades af flere talare,
utan derför att de ansågo den icke falla
under någon af de kategorier som i den
nyss närada grundlagsparagrafen finnas
uppräknade, och detta är, såsom vi förut haft
tillfälle att visa, äfven vår egen mening
om saken. Men aumärkningnr hafva mer
än en gång varit af konstitutionsutskottet
frnm8tälda mot kronans rådgifvare, och sist
mot den degeerska ministéren, utan att
pres-man derför upprört himmel och jord; dessa
regeriugar hade icke den lyckan att bäras
på skuldrorna af hängifna publioistiska
vänner, och intet vatikanskt möte hade
utropat deras ofelbarhet. För öfrigt framgår
så väl af formen för utskottets memorial
som af diskussionen deräfver i Andra
kammaren, att man icke önskade en skrifvelse
om rådgifvarnes a fl ägs n ande, utan tvärt om
lädes från flera håll vigt derpå att
anmärkningen endast skulle gälla som en varning
mot upprepandet af sådana
regeringshandlingar som den ifrågavarande.
Göteborgspostens korrespondent upprepar äfven denna
gång den gamla osanningen att i
konstitutionsutskottet skulle hafva varit fråga om
att tillvägabringa ett riksrättsåtal, och den
väl underrättade krönikören anser sig veta
att planen strandade blott på en eller högst
två ledamöters från Andra kammaren
motstånd. Äran af uppfinningen, tydligen
anlagd på att fullända kanoniseritigsakteu,
tillkommer, så vidt det är oss bekant,
odelad Göteborgs-Posten, ehuru äfven några
af själsförvandterna upprepat den eländiga
fabeln. Vi hafva auspråk på att veta något
om den saken, och vi anse oss af ingen
granlagenhet förhindrade att: föHclara, att
den enda gång ordet riksrätt nämdes i
utskottet var det af en ledamot från Första
kammaren, som visade att om kungörelsen
angående rekrutåldern skulle kunna
föranleda en konstitutionel åtgärd, så vore det
enligt S 106 R.-F. men icke efter $ 107.
Från Andra kammarens sida erkändes
allmänt orimligheten af ett riksrättsåtal.
När man efter hörsagor berättar hvad
som föregår inom utskotten, medhfeigtali
tx pobili officio åstadkomma vissa politiska
effekter, händer det att argumentationen
stundom blir litet besynnerlig. Hvad
Göteborgs-Posten talar om anteokningarna
vid läsningen af statsrådsprotokollen är lika
högt fårglagdt som allt det öfrig8. Sådana
anteckningar ske i stor mängd vid hvarje
riksdag, och de bevisa ingen ting annat
än att en eller annan ledamot Önskar få
en sak något fullständigare utredd. Vi
våga påstå att antalet af anteckningar vid
den sista riksdagen var mindre men icke
större än vid föregående tillfallen, och detta
kom sannolikt deraf att Andra kammarens
män ansågo sig hafva nog med den sak
som genom den förseglade sedeln inflöt i
utskottsmemorialet. Såsom ett särdeles
bevis på utskottets kittslighet auför
författaren i Göteborgs-Posten att det »infordrade»
en reseberättelse, afgifven af hr G.
Sve-derus, hvilken på egen begäran blifvit af
kongi. maj:t hugnad med ett
penninge-understöd för att i några främmande
länder studera socialismen och Internationale.
Göteborgs-Postens framställning af denna
sak är en väfnad af de äfventyrligaste
fantasier, och det är ett lika löjligt som
eländigt påhitt, att någon skulle hafva anmärkt
något mot hr Svederi uppfattning
afinter-nationalen, eller yitrat att den samma
»obestridligen hade en framtid». Om det ock
väckte någou förvåning att kongi. maj:t
just utsett denne man för att taga reda på
de hotande arbetarerörelserna, så var
förklaringen snart funnen, och ingen
afutida-des den åldrige litteratören den lilla sub-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
