Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika hastigt som de framalstras. När
blodströmmen saktar sig ser man dem i större
massor, emedan förbrukningen minskas
under det att alstringen är den samma.
Men det är tid att en gång komma till
deras färgade anförvandter. JDe röda
blod-kropparne äro ingen ting annat än
för-eningsr af bioplasm, som genomgått siu
bildningsprocess, upphört att vara lefvande
celler och äro färdiga att användas såsom
bygnad8ämne i den stora sam Tålda
organismen. De äro något olika till skapnad
med de ofärgade korpusklarne, mindre runda
och mera linsformiga, det vill säga
sammantryckta på sidorna med en lindrig
fördjupning i midten. Väggen eller skalet är
mjukt och elastiskt; den röda vätskan inuti
liknar ytterligt bildbar fibrin, men är ännu
finare utarbetad och starkt impregnerad
med jern. Den röda korpuskeln har
förlorat all egen rörelse ooh spolas
osjelfstän-digt fram med blodströmmen, än med
kanten, än med den platta sidan förut, allt
som det faller sig.
De hypoteser som af fysiologerna blifvit
uppstälda i afseende på sammanhanget
mel-dessa båda klasser af kroppar måste vi helt
och hållet förbigå: vi förstå dem icke rätt
och skulle ännu mindre lyckas göra dem
begripliga för våra läsare. Mera
intresserar oss deras bestämmelse. Vi hafva en
aning om deras öde att upptagas såsom
döda beståndsdelar i den lefvande
organismen, men de hafva äfven mera
sjelfstän-diga förrättningar att utföra, egga
verksamheten hos de särskilda organerna, hålla
temperaturen jemn i alla delar af kroppen,
frakta syre från lungorna till de
aflägsna-ste regioner; de hafva sannerligen mycket
nog att göra, innan de få sluta sina
vandringar såsom fasta beståndsdelar i någon
cell-väfuad.
Hälften af blodets volum upptages af
fria gaser, dels syre, på vägen från lungorna
till de yttre kroppsdelarne, dels kolsyra, på
väg i motsatt riktning, och slutligen qväfve.
Det är de röda korpusklernas förtjenst att
blodet kan fasthålla så mycket gaser mer
än vattnet och på samma gång hindra dem
att göra skada. Äfven olja, alstrad af de feta
beståndsdelarne T födan, fins i icke
obetydlig mängd i blodet, något mer än 13 ort
på 16 skålpuud, som anses vara
blodmassans vigt i en fullväxt menniskokropp vid
god helsa. Denna olja finnes dels i blod-
vätskan dels i korpusklarne; den förra
ije-nar till bränsle för att underhålla
kroppsvärmen, den senare till att bilda hjern- och
nerfsubstans, och den ingår äfven, ehuru i
mindre mängd, uti de öfriga kroppsdelarne.
Kroppens helsa beror på att blodets olika
beståndsdelar och utvecklingsstadier
bibehållas i den riktiga proportionen, hvaremot
hvarje rubbning i denna proportion
frambringar sjwkdom. De flesta sjukdomar
komma af hinder för blodets fria omlopp; deu
bildbara materien, i stället för att
frambringa jemt så mycket bioplasm aom
svarar mot åtgången, producerar för mycket,
oeh de ofärgade korpusklarne, i stället för
att röra sig i regelbunden ordning, för att
oassättas i de röda, hopa sig till ostyriga
massor af bioplasm, som tillstänga de finare
kanalerna och förorsaka stagnation i
vätskans rörelse. Vi hafva redan antydt att
b vad som kallas inflammation är ingen ting
annat än öfverproduktion af det lifsbildande
ämnet, som stoppar kanalerna och hindrar
cirkulationen. För att öfvervinna
motståndet fördublar hjertat sina slag, och under
deras inverkan rusar blodet hastigare in i
de fina kärlen, hvilkas elastiska väggar
våldsamt utsprängas och stundom brista under
en allt för häftig påtr&ngning, då
fibrinäm-net hastigt sammangyttrar sig utom och
omkring likasom inom de rätta
blodkanalerna. Smärtan kommer deraf att dessa
lefringar pressa på nerverna, och hettan
eller branden, som gifvit denna oordning
dess namn, är en följd af det värme som
frigöras när det mindre utarbetade
blodäm-net omsätter sig i bioplasm, men som
förut var latent och verkade sammanhållande
på beståndsdelarne. Derigeaom att
blodrörelsens hastighet minskas, blir den öfver*
skjutande hettan icke bortförd utan stannar
qvar och ökar den »brännande» känsla som
uttrycker, sig i benämningen. När detta
hämmande af blodomloppet icke är inskränkt
till någon viss del utan sträoker sig till
hela kroppen, uppkommer den sjuklighet
som är känd under namn af feber. I
vanliga febrar har oordningen hufvudsakligeu
sin grund i en blodförskämning; blodet bar
ur födan upptagit för mycket klibbande och
plastiskt ämne, och de förskämda
beståndsdelarne blifva icke med tillräcklig hastighet
bortförda genom de orgauer, lungor, lef*
ver och njurar, som äro inrättade för detta
I ändamål. Men vid smittsamma febrar in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
