Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står i synnerhet den utmärkte Jacobus
Brose Hudbeckius, son af Johan Petersson,
bvilkeu danske invandrare slutade sitt lif
såsom stadsskrifvare i Örebro och blef
stamfader för dem berömda och talrika
Rud-beckska slägten, som 150 år efter
grund-läggarens död räknade nära fyra hundra
afkomlingar. Möster Jacobus var närmast
i ålder till den liamnkuunige
Yesterfts-biskopen Johannes och hade liksom denne
gjort utmärkta vetenskapliga studier. Han
mottog skolau i det torftigaste skick men
lemnade henne i alla afseenden
blomstrande, samlade penningar till lokalens
väl-behöfliga oinbygnad och lade grunden till
skolans sjelfständiga ekonomi, med ganska
betydliga personliga uppoffringar.
Förhål-hållandena voro små, doek icke så små
författaren vil) göra dem genom en
fel-aktid beräkniug af myntvärdena. Högst
intressanta äro hr Karlsons redogörelser
för dessa admiuistrativa reformer. 1 äldre :
tider hade skolan för de simplaste
reparationer nödgats anlita borgmästarens och
borgerskapets frikostighet, men Rudbeck
inrättade en egen skolkassa, hvars inkom- ;
ster utgjordes dels af inskrifningsafgifter, ;
dels af de bidrag som förmögna sterbhus
erlade för den sjungande ungdomens biträde
vkl likbegängelserna, dels af kollekter
(pungapenningar) när så åtbar, dels också
af hyresroedel från rektorsgården, som
frikostigt afstodos af den oegennyttige
styresmannen. På detta sätt blef skolan
små-uiHgoin kapitalist, och Rudbeck upplade den
första räkenskapsboken, hvartill han skänkte
papperet och bokbindarelönen. På detta
sätt erhöll läroverket möjlighet att reda sig
»både med fousterbygning och annat», och
kunde till och med utlåna penningar mot
säkerhet och ränta. Panterna beatodo af
böcker och andra saker, en pistol, en gam- ,
mal kappa och dylikt, eller också af pro- j
prie borgen; »Scholemästaren »var god» för :
scbolans »gjell hos Las Olson».» I
Utom det att mäster Jacobus var en 1
stor organisatör var han äfven en ypperlig j
undervisare, och från nflägsna landsorter ;
tillströmmade lärjungar för att få åtnjuta I
»en så skicklig och hederlig mans under- |
visning». Brwses lärjungar ansågos för de *
skickligaste som från katedralskolorna
kom-ino till Upsala akademi. Men ban var der- !
jemte i hög grad vänsäll och sörjde med
största intresse för ungdomens vederqvic- |
| kelse genom allahanda fester och
skolhög-I tider. Första året af hans
rektorsbefatt-I ning, 1615, namnes eu sådau i rektorns
I privata bostad. Det var ett simpelt ölgille:
i en tunna af den ädla drycken inköptes och
, tömdes -. hela kostnaden uppgick till 2 daler
3 mark 6 öre. som redovisas i den
latin-; ska räkenskapen. Följande året omtalas i
I de officiella anteckningarna en pingstfest:
hela skolpersonalen uttågade kl. 5 på
morgonen till att plocka blommor, af hvilkn
förfärdigades »spiror» till att pryda de
ansenligare personernas bänkar i kyrkan, och
kransar, livilka skulle pryda de förmögnare
medborgarues söner. Fjorton dagar senare
egde en ännu märkligare högtidlighet rum,
då två komedier uppfördes af
skolungdomen, den ena på latin, Terentii Andria,
den andra på svenska, enkom öfversatt efter
det latinska originalet af den berömde
skalden och dramatikern doktor Nicotaus
Frischlinus. Scenen var provisoriskt
uppförd på kyrkogården af det timmer som
blif-vit ditfördt för ombyguadeu af skolhuset,
aktörerna kläddes hos rektorn, och
åska-darne voro stadens bonoratiores af bådu
könen, 6om dertill hade blifvit inbjudna
meu utan tvifvel betalte sina entréer genom
rikliga naturaprestationer till det stora
der-på följande gästabudet. Skolans
minnes-böcker redovisa beloppet af dessa gåfvor:
14 tuunor ö), ofantliga matförråd,
hvar-ibland flere »spikieskinkor», spikekött,
lamkött och »et lefvande får», det seuare skänkt
af slottsfogden »for konungens och
drott-j ningens spiror». Kunglighetens
representant hade hedrat sig, ty det heter särakildt
i att fåret var »gammalt och fett». Kontanta
penningar gåfvos likaledes, och slutligen
kotnmo till alla dessa härligheter femtio$re
»rätter» färdiglagad mat, »kokade och tijt-
borne af bvu och stadsfolket».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
