- Project Runeberg -  Samtiden. Veckoskrift för politik och litteratur / 1872 /
601

(1871-1874) With: Carl Bergstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— bl7

oupphörliga klagan öfver ali ting i Eng* |
iand, att det är för enkelt, naturligt och :
litet pikant: engelsmännen förstå hvarken 1
i kokkonsten eller i litteraturen att afreda
sina aurätmingar med något kittlande.
Lika så är det ined deras qvinuor; de äro
vackra, friska och dygdiga, trogna hustrur
och förträffliga inödrar, men de förstå icke
konsten att behaga och uro derföre i
franska ögon — ett fel som uppväger alla deras
erkända förljenster — ohjelpliga såsom
något aunat.

Vi skola icke inlåta oss på det slags
fysiologiska undersökning öfver qvinnans
natur som är så iubjudaude för fransmän
och, som vi åtminstone föreställa oss, i
allmänhet så motbjudande lör nordbor. Mr
Taine finner den kyska, reuhjertade och
klartänkaude engelska busmodren ofantligt
förträfflig utan tvifvel, incu också oändligt
ointressaut och vaulig, för att icke säga
rent ut tråkig. Ehuru vi icke neka att
den eugelsku karakteren företer några drag
af egoism oeh hårdhet i den tidiga
afsöu-dring som råder mellan föräldrar och barn,
i följd af hvilken det är nästan oerhördt
a‘.t de senare, sedau de bildat siua egna
hem, vidare besöka det gamla fäderuehuset
utan särskild inbjudning eller föregående
aumälau, och kanske ännu mer i den
oblid-keliga stränghet hvarmed cn felande
medlem utstötes ur familjen och baudlöst
öfver-lemuas åt eländet, tro vi dock att de fleste
af .våra landsmän i fråga om äktenskapet
och dess helgd ställa sig på engelsk
ståud-puukt, äfven med fara att anses sakna
sinne af det slags poesi som, euligt Balzac
ocb hans själsfräuder, lärer ligga i ett
sköf-ladt qvinnohjerta och en förstörd hemfrid.
Man får i Frankrike ofta höra såsom en
upprörande oblyghet betraktas den frihet
hvarmed dcu ogifta engelska qvinuan rörer
sig i det allmänna umgänget, och såsom
uågot utomordentligt förtjenstfullt
betecknas den omsorg hvarratd i det
austäu-diga Frankrike modren vakar öfver siu
dotter, att hou må bevaras obekant med
verbien och heunes hjerta hållas tillslutet
såsom cu oskrifven bok, för att icke
sällan med ganska fula kråkfötter fullklottras
af den förstkommaude. Vi bestrida icke
att äfven på det sättet inånga oförvitliga,
kanske till och med rätt lyckliga giftermål
blifva stiftade: fransmännen sjelfva tycka
bäst ora resonnemeutspartier, anse hem-

giften s&soin ett absolut vilkor for huslig
lycka, och meua att kärleken och
äktenskapet icke egentligen hafra uågot med
hvarandra att göra. Meu så länge detta
betraktelsesätt är det allmännast
gällande, enligt hvilket den äkta föreningen är
en allians, ingången af målsmänneu å Ömse
sidor för att betrygga de egentliga
kou-trahenterua en passande ekonomisk och
social ställning, i hvilken qvinnan ännu
allt jenit, är så lagligen ofri som det är
möjligt meu i det allmänna tänkesättet
åtnjuter så royoket större friheter — så länge
är gruuden ännu ogräfveu till deu
Frauk-rikes pånyttfödelse h v arom dess moralister
sedan ett år utgjuta sig i så kliugandc
fraser.

Deremot kan man ej gerna göra för
myckeu rättvisa åt det vackra förhållaude
som i Frankrike är regeln mellan föräldrar
och barn, mcllau syskon och familjens öfriga
medlemmar. Det är icke något oerhördt
att barnen såsom gifta, och till och med
barnbarnen, förblifva i det gamla
barndomshemmet och sträfsarat dela omsorgerna om
det gemensamma hushållet. Det är icke
möjligt att ej dessa stora familjer af flere
generationer, som Iefva under ett tak och
arbeta för gemensamma ändamål, skulle
hnfva utöfvat sitt inflytande på de sociala
begreppeu och i förening med
frausraän-nens kärlek för abstraktiouer bidragit till
utvcckliugen af de kommunistiska lärorna.
»Vi», säger mr Taine, »sammansmälta; vi
hafva all ting gemeusamt, hvaremot dessa
(engelsmännen), när de Iefva till samraau,
bibehålla skilnader och uppdraga
demarka-tiouslinier. Jaget är mäktigt; en livar af
dem bevarar eu del af sin individualitet,
sin egen personliga ära, aftsängd och hållen
i helgd af alla de öfrige. Sålunda äro
fäder och mödrar mera okumiiga än hos
oss om sina döttrars tycken och siua söuers
nöjen eller affärer». Det kommer nu an
på, hvilketdera sättet är det bästa för den
snuda utvecklingen af en frisk ocb ren
personlighet. Madame de Sévigué, dygdig i
åminnelse, skref till sin dotter hvad
hennes son hadc auförtrolt henne om siua
lättfärdiga förbindelser, och mr Taine säger
oss uttryckligt att många unga fransmän
än i dag göra liknande bekännelser åt sina
ifiödrar, hvilka, långt ifrån att skandalisera
sig deröfver, känna sig glada och smickrade
af förtroendet. Han tillägger att B—, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:53:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidenv/1872/0605.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free