Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carnot hade för en kort tid framgång:
entusiasmen och skräckregeringen drefvo
fransmännen i republikens läger, utan att
någon lag bestämde tjenstetidens längd.
Men så snart afrättningarna upphörde
af-tog massornas hänförelse: direktoriet
uppdrog &t Jourdan att utfärda en
beväriugs-lag, och denna lag utkom 1798 med
föreskrifterna om utlottning och legorätt; till
en allmän och ovilkorlig vapenpligt kunde
revolutionen icke höja sig. Napoleons
segrar utvecklade deu militäriska andan, men
restaurationen trodde sig göra sig
välkommen genom att afskaffa konskriptionen. Art.
12 i Ludvig XVlII:s karta sade:
konskrip-tiouen är afskaffad; rekruteringen till
lands och sjös skall bestämmas genom en
lag. Emellertid bestod det oaktadt
konskriptionen med utlottning och rättighet till lega,
men fransmännen visade föga benägenhet
för den frivilliga krigstjensten, och antalet
af desertörer växte till en fruktansvärd höjd.
Ingen ting kan vara mer motsatt än det
sätt hvarpå folkbeväpningens grundsats
blif-vit tillämpad på båda sidor om Rhenfloden.
I Frankrike ansågs det för en olycka, som
dock endast behöfde drabba den utfattige,
att blifva utlottad till krigstjenst, och
regementena släpades så långt som möjligt från
de konskriberades födelsebygder, med tätt
och ofta ombytta garnisonsorter, på det de
måtte känna sig så främmande som
möjligt för folket, ty i annat fall voro de ju
odugliga att upprätthålla ordningen mot
massorna, och detta var under långa
årtionden deras hufvudsakliga ändamål. Att
fra-ternisera med folket var ju liktydigt med
myteri. I Preussen gick all ting ut på att
upprätthålla känslan af solidaritet mellan
folket och armén, och soldaten hålles icke
längre under fanorna än det är ovilkorligen
nödvändigt för hans utbildning, ryckes icke
långt bort från sin hemort ntan förbiifver
äfven i kasernen i nära förening med sina
grannar från barndomen, rikare eller
futtigare, förnämare eller ringare, mer eller
mindre upplyste och förfinade. En tysk
författare, H. W. Ritsch, säger att den
militära författningen i Preussen mer än all
ting annat, mer än sjelfva jernvägarne,
bidragit att närma alla klasser till hvarandra
och undanrödja de sociala olikheterna.
Krigsskolan, ty hela beväringsöfningen är en
medborgerlig skolgång, framdrager den
otympliga bonden ur hans aflägsna vrå,
hyfsar, odlar och städar honom till kropp
och sinne, och återgifver honom i denna
förädlade gestalt åt hembygden och det
medborgerliga lifvet. Man har ofta här i
landet upprepat att furstarnes äregirighet
förvandlat hela Tysklaud i ett enda
militärläger; rättare torde vara om man säger
att den allmänna och ovilkorliga
folkbe-väpningen förvandlat Preussens arméer i en
enda beväpnad folkförsamling, hvars vilja
gör sig förnimbar för kejsare, konungar och
diplomati, på ett sätt, som kanske icke är
det mest angenäma. I Frankrike var
folket ovilligt till kriget, och om Napoleon 111
trodde sig göra sig populär dermed, så var
detta kanske endast mest derför att han
genom den hufvudlösa expeditionen till
Mexico förspilt eu stor del af sin popularitet,
hvilken han icke på annat sätt än genom
ett segerrikt fälttåg trodde sig kunna
återvinna. I Tyskland var det folket som ville
kriget, eller åtminstone var det folkets tysta
önskningar som tvungo regeringarna att
icke sluta det förr än de forna tyska
provinsernas eröfring var betryggad genom den
franska hufvudstadens intagande. Att den
tyska nationalhären icke låter använda sig
till att undertrycka politiska folkrörelser,
derom kan hvem som helst vara lika
öfver-tygad, som derom att ingen makthafvande
i Frankrike skall försumma att dressera
armén der till ett verktyg i regeringens
händer. Detta torde vara det förnämsta
skälet hvarför mr Thiers icke ville nöja sig
med en kortare tjenstetid för soldaten än
den femåriga, då exemplet från Tyskland,
der massan af folket har ojemförligt
svårare att lära soldatyrket, tydligen bevisat
att två år i medeltal äro fullt tillräckliga för
att erhålla en god soldatbildning, och att
cn knapp tredjedel behöfver qvarhållas i
kasernerna in på det tredje.
Dessa två år äro väl emellertid redan en
förfärligt lång tid, som hårdt trycker på det
fredliga arbetet, tillbakahåller utvecklingen
af det allmänna välståndet och drifver till
utvandringar i en förskräckande skala.
Frågan är derför redan uppkastad, om ej denna
krigiskt medborgerliga lärotid skulle kunna
utan fara för den politiska sjelfständigheten
ännu ytterligare förkortas, och om blott
ut-sigterna för den allmänna freden i Europa
icke blifva allt för mycket förmörkade, är
det sannolikt att inskränkningen af
vapen-öfningstiden endast är en tidsfråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
