Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfeerskjvtande införtel:
Fläsk..............................rdr 4,600,000.
Kött............................... 9 300,000.
Ost uppgår mot utförseln.
Råg................................ 9 4,600,000.
Hvetemjöl.......................... 9 2,000,000.
Rågmjöl............................ 9 2,600,000.
Summa rdr 13,900,000.
öfvenkjwtande utförsel:
Nötkreatur
Får ....
Svin ....
Smör . . .
Hafre . . .
Hvete. . .
Koro . . .
........rdr 4,000,000.
........... 9 600,000.
........... 9 660,000.
........ 9 2,900,000.
........ 9 29,600,000.
........ 9 1,700,000.
. . . ■ ■ 9 4,660,000.
Summa rdr 43,900,000.
Dragés härifrån den öfverskjutande
importen, erhålles s&som behållen vinst
omkring 30 millioner, och läggas dertill de
motsvarande öfverskotten, 29 mill. för 1869
och 42 mill. for 1871, erhållas omkring
100 millioner rdr, hvarmed det svenska
landtbrnket under 3 år förökat landets
rikedom, motsvarande nästan hela det belopp
som blifvit sedan 1855 nedlagdt i statens
jcrnvägar.
Handclstidningen har ntan tvifvel rätt
deri att den stigande välmågan i landet
gjort sista årets cxportöfvervigt mindre än
den eljest skulle hafva blifvit, och samma
förhållande kommer säkert att i ännu högre
grad minska nästa års handelsvinst, utom
det att 1872 års skörd utfallit betydligt
sämre än man hoppades. Men detta
underfall ersättes rikligt af de stora
stapel-artiklarne jern- och trävaror, hvilka, med
de ovanligt höga pris dessa varor
betingat, torde komma att visa en med 20 å
25 millioner rdr stegrad utförselsumma.
Nya Dagligt Allehanda läste för åtta
veckor sedan i detta blad en tirad, som
hon aicke kan låta oanmärkt passera»,
ehuru andra frågor för dagen hindrat henne
att förr än nu egna oss sin
uppmärksamhet. Bättre 9ent än aldrig, och vi tacka
för artigheten.
Saken angår en reflexion, som är yttrad
i en uppsats öfver Buckle’s Civilisationens
Historia (n:o 32), om möjligheten af en
kontroll öfver familjers tillväxt. Vår
samtida har i öfverraåttet af sin
mennisko-kärlek sökt göra troligt, att »under
brådskan», »såsom ofta händer», »helt säkert
undfallit» oss ord, hvilkas »portée» vi »icke
märkt». Denna välvilliga förklaring kunna
vi emellertid icke acceptera, och »såsom
ofta händer», har den som skrifvit den
klandrade tiraden tänkt många gånger förr
på saken. Han yttrade för omkring 4 år
sedan i inledningen till sin öfversättning
af Ambroise CIément’s Politiska Ekonomi,
att den vördnadsbjudande institution som
kallas äktenskapet »icke af Skaparen är
ämnad till en legaliserad tummelplats för den
blinda djuriska instinkten», och vi citera
här så mycket hellre detta uttryck, som det
med fullkomlig noggranhet betecknar hvad
frågan gäller.
Vår samtida förklarar att alla måste
instämma i Stuart MiH’s sats, att hvarje
menskligt väsen bar naturlig rätt till
underhåll af den som bragt det i verlden,
ända till dess att afkomlingen sjelf kan
förvärfva sitt uppehälle, men han är icke
beredd att erkänna MiU’s slutföljd, enligt
b vilken det är en förbrytelse att bringa
varelser till verlden, som man hvarken han
eller vill underhålla. Hvad Mill säger om
regeringens rätt att på lagstiftningens väg
befordra gifta personers sjelfbeherskning
öfverensstämmer icke med våra åsigter —
han år socialist, och vi ogilla socialismen.
— Deremot kunna vi mycket väl gilla det
förut citerade. Ar det föräldrars pligt att
sörja för sin afkomma, så är det deras
pligt att icke bringa henne till lifvet, om
de veta att de måste öfverlemna åt andra
att försörja henne.
»Exempel på faran af
nyttighetsgrund-8atsers isolering från etiska principer
lemnar den politiska ekonomien i rikt
mått», säger vår samtida, och anför
der-efter några lösryckta satser ur Malthus,
hvars system kallas »en öfvervunnen
ståndpunkt.» Utan att derom tvista med
författaren, tillåta vi oss fråga honom, om han
verkligen tror att religionen förbjuder hvad
aktningen för egen och familjens värdighet
och väl föreskrifver; ty icke kan han väl
på allvar föreställa sig att vi menat den
»nyttighetsgrondsats» som på onaturligt och
brottsligt sätt förekommer folkökningens
stegring.
Det heter visserligen i den pietistiska
jargonen att »Herren skickar barnen», och
N. D. A. citerar också en gammal visa i
alldeles enahanda syftning. Utan tvifvel
»skickar» han både de oäkta och de äkta
barnen i lifvet, men han 9änder dem ieke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
