Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta erkännande som man ville uttrycka
med den af båda kamrarne beslutade
åter-remissen, hvilken, sedan lagutskottet redan
åtskilts, icke kunde föranleda någon åtgärd.
Första kammaren fattade beslutet med 58
röster mot 9, som ville bifall till
lagförslaget, och Andra kammaren med 60 mot
54. De bifallande i båda kamrarne voro
följaktligen omkring en femtedel af hela
riksdagen: endast tre eller fyra personer
yrkade på rent afslag.
Vid det samma år om hösten
sammanträdande första allmänna svenska
kyrkomötet framlade hr Ola Bosson Olsson, som
ansåg att bland mötets omsorger borde
»i allra främsta rummet sättas frågan om
dissenters ställning gent emot statskyrkan»,
lagutskottets nyss nämda lagförslag såsom
sin enskilda motiou, men mötets
kyrko-lagsutskott vai af en annan mening,
uem-ligeu att »den af motionären åsyftade
lagstiftningen till allra största deleu ligger
inom ett område med hvilket vårt
kyrkomöte icke kan anses behörigt att taga
någon befattning. De regleraentariskn
stad-ganden hvilka det borgerliga samhället
finner för sitt ändamål nödiga att bestämma
rörande ifrån vår svenska evangeliska kyrka
skilda religionssamfund höra icke till denua
kyrkas ordning, således icke heller till dess
kyrkomötes behandling». Förändringar i
den ifrågavarande författningen syntes i
första rummet ankomma på den borgerliga
lagstiftningens behof deraf, och kyrkomötet
saknade derför anledning att »på enskild
motionärs förslag taga under behandling
en fråga, som ännu icke undergått den
pröfning hvnraf den företrädesvis rnåste
bero». Kyrkomötet beslöt, i
öfverensstäm-melse med utskottets betänkande, att
motionen ickc skulle till någon åtgärd
föranleda, utan att någon annan äu
motionären dervid afgaf något yttrande.
Yid 1869 års riksdag upptogs frågan å
nyo af två motionärer, hrr P. A. Siljeström
och S. Ribbing, hvilken senare hade året
förut i lagutskottet reserverat sig i den
syftning att staten borde utöfva kontroll
öfver den humanistiska bildningen hos
prester och kyrkoföreståndare vid
främmande religionssamfund, så att denna
bildning måtte stå i jeinuhnjd med den som
fordras för ordination inom svenska
kyrkan, och denna meuing vidhöll han i den
nu framlagda motionen. Utskottet skdde
denna gåug författningsförslaget i tvenne,
det ena angående främmande
religionsbekän-nare och deras andaktsöfning, det andra
angående ansvar för den som träder till
eller utsprider villfarande läror; den senare
fick, sedan den blifvit af riksdagen
antaget, senare på uret äfven regeringens
sanktion, såsom redan ofvanför blifvit omtaladt.
Förslaget till den egentliga dissenterlagen
var denna gång betydligt liberalare
upp-gjordt än det föregående året: så t. ex.
var den inskränkning borttagen enligt
hvilken de dissenterande trossamfunden
förbö-dos att förrätta religiösa handlingar utom
sina egna kyrkor, bönehus eller
kyrkogårdar, äfven som förbudet för sådana
församlingar att få ega annan fast egendom
än den som erfordrades för deras kyrkor
eller kyrkogårdar, i det konungen kunde
gifva tillstånd för förvärfvaudet och
iune-hafvandet äfveu af annan fastighet i riket.
Främmande trosförvandter skulle hafva
samma rätt till lägerstad för sina döda å
allmänna begrafnir.gsplatser som medlemmar af
svenska kyrkan. Deremot bibehölls förbudet
mot inrättande i riket af munk-eller
uuune-kloster. Vidare förutsattes att svenska
kyrkans presterskap skulle fortfarande föra
civilregistret äfven öfver dera som ur
kyrkan utginge, hvarigenom anspråken på de
främmande trossamfundens föreståndare
skulle kunna lättare tillfredsställas.
Vig-tigast var emellertid borttagandet af den
bestämmelse som gjorde hvar och en som
anmält sig till utträdande ur svenska
kyrkan mot hans vilja till medlem deraf, så
länge lian icke kunde visu sig hafva
blifvit i främmande tillåtet trossamfund
upptagen. Med mycken logisk styrka
försvarade utskottet denna liberalitet. Det kau
icke vara till kyrkans bästa att genom
tvång qvarhålla hos sig olika tänkande,
hvilka kan hända med stvrkan af eu lef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
