Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra, som dertill blifvit tingade af de
spanska guvernörerne, antingen hadc
misslyckats i sina företag eller också
förslösat sina blodspenningar utan att ens
försöka utföra geruingen. Gérard var en
fanatisk katolik, som med en martyrs
undergifvenhet och en hjeltes mod led
tortur och död för sitt ohyggliga dåd.
Han hade gömt sig i förstugan uti
furstens boning i Delft, och passat på
det ögonblick då denne uppsteg för
trapporna från matsalen till sina enskilda rum,
samt skjutit honom i hjertat med tre
förgiftade kulor. Prinsen utropade på
franska: »Min gud, haf förbarmande med mig
och med detta fattiga folk!» och föll liflös
i sin omgifnings armar.
Motley har skildrat Wilhelm af Oranien
med en viss panegysisk ståtligbet, men
han låter framskymta att försigtigheten i
hans natur hade försteget framför
hjelte-modet. Stern tecknar företrädesvis det
ädla och allmänt raeuskliga. »Ingen furste»,
säger han, »har någonsiu varit mer älskad
af sitt folk. Tillnamnet Den tystlåtne, som
han fått behålla, betecknade endast att han
kunde hemlighålla sina planer, men icke
att det i hans utseende, hans ord eller
personlighet fans något förbehåirsamt eller
högdraget. Hans skick var ledigt och hans
ansigte öppet, hans tillgänglighet och enkla
väsende hade tillvunnit honom en oerhörd
popularitet. Tusen verkliga drag, tusen
anekdoter från legendens område, gingo från
mun till mun och uppdrefvo folkets kärlek
för fader Wilhelm ända till vanvett. Ehuru
Wilhelm kanske mer än uågon annan
politisk person innehade konsten att som man
säger ega sin tanke, gjorde han aldrig af
denna förmåga annat än det hederligaste
bruk. Aldrig lät han i dessa dagar af
mened och förräderi föra sig in på krokiga
vägar; aldrig blef någon menniska af
honom bestucken eller förrådd. Under de
mest förfärliga skiften hade Wilhelm den
sällsynta lyckan, och den än sällsyntare
förtjensten, att aldrig befalla eller tillstädja
något våld mot ett menniskolif. Under
en tid af strider och våldsgerningar äUkade
han freden och bevarade milda, måttliga
och hederliga vanor. Långt skild från all
fanatism, men alltid känslig för det kristna
namnets ära, lefde han, enligt sitt vackra
uttryck, »i eulighet med Guds vilja». Han
utförde en af de skönaste revolutioner som
förvånat verlden, utan att hafva med vett
och vilja offrat något annat lif än sitt eget,
annan egendom än den som tillhörde hans
eget hus, och man kan, då man jemför
honom med andra hjeltar, framför allt
med dem af hans egen tid, med full
sanning säga att W ilhelm af Oranien var, om
icke den störste, helt visst den ädlaste,
den bäste af de store».
Efter hans död utnämdes hans son
Moritz tiil hans efterträdare såsom
president i det råd som utöfvade regeringen
och ärfde med hans makt äfvcu hans
popularitet. Med större lycka än fadren förde
han vapnen och förvärfvade i trots af sin
ungdom snart anseende såsom en af
verl-dens största härförare, under det att han
genom sina personliga egenskaper, sin
skönhet och sin behagfulla hållning
förvärfvade sig allas hjertan. Också, säger
Steru, utgjorde hans krigiska bragder
föremål för alla samtal i städerna lika som på
landet; från ena ändan af Nederländerna
till den andra var det en ordentlig
afguda-dyrkan. Men om Moritz öfverträffade sin
fader i vapenlycka och i personliga
egenskaper, huru långt stannar han ej efter
honom i rättsinne och karakter. Af
naturen sjelfvisk och äregirig, hård och
hänsynslös under de mest intagande former,
lysten efter makten och förslagen i sina
planer, saknade han den stora blick som
betecknar den sanna statsmannen. Trolös
och inbunden saknade han verkligt djup,
och så stor fältherre han äu var, blir han
aldrig en stor och god medborgare.
Moritz af Oranien hade tagit icke
mindre än 40 vigtiga städer och fästningar
från spanjorerna, och vid Filip II:s död,
som inträffade 14 år efter prins Wilhelms,
hade de förlorat samtliga provinserna norr
om Rhen; elfva år senare slöt hans
efterträdare Filip III ett tolfårigt stillestånd,
bvari han i principen erkände de sju norra
provinsernas sjelfständighet. Dessa kallade
sig nu mera Förenta Nederländernas
Republik, medan de sydliga eller belgiska
provinserna förblefvo trogna det habsburgska
huset och den katolska bekännelsen.
Vid sidan af Moritz reser sig Johan van
Olden-Barnevelde’3 ärevördiga gestalt och
bildar en slående kontrast mot den unge
och ridderlige härföraren. Af en mindre
lysande härkomst än oranieru, är hans
familj ädel och högt ansedd, och han spelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
