Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besittning af en stor majoritet, med
högljudda rop fordra inkallandet af en synod,
som skall bestämma förhållandet mellan
kyrka och stat, det vill säga göra den
senare underdånig uuder den förra.
De holländska ständerna, som stodo
under Barnevelde’s inflytande, märkte faran och
protesterade lifligt mot sammankallandet af
en synod under* sådana omständigheter.
De medgifva icke något intrång i sin
mu-nicipala sjelfstyrelserätt, utan tillerkänna
sig 8jelfva behörigheten att afgöra de
religiösa frågorna så vidt de sammanhänga
med de borgerliga, förklarande hvarje stad
eller distrikt berättigadt att inom sig
bestämma öfver kyrkodisciplinen, och för
att gifva kraft åt sitt beslut befalla de
arméns officerare att ställa sig
stadsstyrel-sernas föreskrifter till efterrättelse samt
uppfordra städerna att på egen bekostnad
uppsätta municipala troppar, de så kallade
waertgelders. Dessa åtgärder voro
fullkomligt lagliga, såsom stödjande sig på
uråldriga bruk, men under för handen
varande omständigheter voro de liktydiga med
en krigsförklaring. Prins Moritz fattade
-saken såsom en kränkning af
generalsta-ternas och sin egen makt, inföll i de
försvarslösa städerna, hvilka han med
raob-bens tillhjelp underlade sig, tillfångatog
diufvudmännen för det municipala partiet,
upplöste städernas styrelser och en del af
adeln som med dem gjorde gemensam sak,
och stälde deu vördnadsvärde Barnevelde
inför en utomordentlig domstol, der hans
dom på förhand var gifven. Ben och hög
i känslan af sin fläckfria lefnad stod han
der såsom en skräck och ett lefvande
samvete för sina domare. Mobben skränar sitt
korsfäst, och den sjuttiotvåårige
statsmannen går till döden med samma lugn som
han lefvat.
Med denna blodiga handling låter Stern
förhnnget falla öfver sin tafla. Han kallar
sin bok historien om begynnelsen af en
republik. Dess följande öden äro föga
mindre märkliga, och det uråldriga
samhället genomgår just nu under sina nya
monarkiska former en kris, som icke torde
vara utan inflytande på den stora, öfver allt
i Europa brännande frågan om kyrkans
förhållande till det borgerliga samhället. Vi
torde en annan gång återkomma till dessa
förhållauden. Må hända skola vi dessförinnan
finna något tillfälle att gifva våra läsare
ett ungefärligt begrepp om skick, seder och
bruk hos detta underliga folk, hvilket i så
mycket afvikcr från sina granuar, som har
åtskilliga frånstötaude men ändå flere
tilldragande egenskaper, hvilka man icke lätt
förgäter, nar man en gång sett dem på
nära håll.
Blick på
Under signaturen J. A. S. har en
insändare i Stockholms Dagblad, hvilken,
såsom beteckningen röjer, sjelf är
vetenskaplig teolog och pastor i en af våra större
församlingar, anstäit en utförlig kritik af
■ det nya utaf en särskild derför nedsatt
koraité uppgjorda förslaget till katekes.
Bedaktionen af Dagbladet säger att »det
nu afgifna förslaget röjer reaktionära
tendenser och söker att klafbinda den
religiösa undervisningen vid
sextonhundratalets teologiska åskådningssätt, i stället
för att tillgodogöra sig de framsteg som
forskningen äfven på detta område
medfört. Detta framvisas på ett lika
öfverty-gaude som humant sätt af insäudareu . . .
Visserligen skulle vi (D. B.) hafva önskat att
insändarens kritik röjt en ännu mera
frisinnad uppfattning au den som onekligen ut-
pressen.
märker den, men väl vore, om åtminstone
de anmärkningar ins. gjort blefve
behörigen beaktade». Vi äro i sistuämda
hänseende af alldeles samma mening.
Efter att hafva gifvit en öfversigt af
komiténs uppställning, som består deri att
den af den lutherska lilla katekesen endast
intagit sjelfva textorden och låtit Luthers
iörklaringar med vissa afkortningar eller
tillägg ingå i sjelfva löroutvecklingen —
ett förfariugssätt som artikelförfattaren för
sin del ovilkorligt gillar — framlägger hau
sina detaljanmärkuingar särskildt vid hvart
och ett af hufvudstyckena. Vid det första
synes hau i synnerhet beklaga de många
uteslutningarna, hvarigenom det blifvit
möjligt för förslagets författare att uppställa
117 frågor och svar mindre äu i den
lindblomska katekesen. Haraf anser han åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
