Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra kroppar? De små vattenpartiklarnes
vaudriug från ytan till djupet och från
djupet åter till ytan skulle fortfara, till
dess hela vattenmassan blifvit afkyld till
fryspunkten, och då skulle hela lagret sam*
manfrysa till en enda isklump ända till
botten, hvarigenom allt lif finge en ända.
Men detta vore ännu icke höjden af det
onda: vi skulle sjelfva blifva än mera li~
dande, ty den värme som solen om
sommaren sänder öfver jorden skulle vara
maktlös mot sådana ismassor. De skulle
aldrig vidare försvinna, och våra nejder skulle
få samma klimat som polartrakterna.
Små orsaker, stora verkningar! Vi se
här ett exempel, på huru fina och enkla
inrättningar naturens ordning och harmoni
äro bygda. Vattnets eviga vandring upp
och ned är orsaken till att vattensamlingar
hålla sig friska och icke öfvergå i
förruttnelse, hvartill finnes så mycken anledning.
Växt- och djurämnen, som så lätt förruttna,
finnas öfver allt i vattnet, men det eviga
omstjelpandet och omsqvalpaudet af de olika
vattenlagren, hvarigenom det nedersta
ständigt kommer öfvcrst och omvändt, hindrar
en afiagring af de lätt söuderdelbara
ämnena. Vi veta huru oangenäma sådana
vattensamlingar som dermed äro fylda kunna
blifva om sommaren. Om en sådan
afiagring af söuderdelbara kroppar egde rum
i stor skala, skulle luft och vatten
derige-noni blifva så förpestade att allt lif blefve
omöjligt.
I hafvet äro de här antydda
förhållandena icke så enkla; icke ett enda
ögonblick herskar på dess ofantliga yta en och
samma temperatur. Vid båda polerna
öf-verväger den förstenande kölden, hvarom
eqvatorn icke har något begrepp. På den
vida ytan mellan eqvator och poler möter
oss en profkarta af alla möjliga klimat.
Att denna mångfald af temperaturer
måste utöfva ett stort inflytande på vattnets
rörelse faller af sig sjelft, äfven som att
dessa rörelser måste vara helt andra än
uti en dam eller insjö. Vattnet i
verlds-hafvet är på resor för att återställa den
genom temperaturens mångfald störda
jemn-vigten.
Det kalla vattnet i polernas granskap
är tyngre än det vatten som i de
tropiska luftstrecken genomglödgas af solen.
Derigenom uppstå i verldshafvet två stora
strömningar: det varmare vattnet flyter på
ytan i riktningen mot polerna, och det
kallare vattnet flyter i djupet i riktningen
mot eqvatorn. När det varmare vattnet
kommit inom polartrakternas isregioner,
afky-les det, sjunker och undantränger de
varmare vattenlagren på hafsbottnen; omväudt
uppvärmer sig polarströmmeu i de heta
zonerna och stiger å nyo till ytan för att
åter anträda sin resa. Så vaudrar
vattnet rastlöst som deu eviga juden, från
eqvatorn till polen och från polen åter
till eqvatorn, ett nfstånd som på kortaste
vägen utgör åtminstone 2000 geografiska
mil. Till hvarje sådan resa erfordras minst
två år.
Så lätt och ledigt går emellertid icke
denna fart; på ytan mötas strömmarne
ofta af fastlandets uddar, som ställa sig
emot dem och afledn deras fart; sådana
hinder möta i änuu större mängd
ström-marnc på djupet, ty på hafvets botteu äro
lika många berg och dalar som på jordytan.
En annan omständighet som utöfvar
inflytande på dessa strömmar är jordens
egen rörelse på 24 timmar omkring sin
axel. På denna resa äro de särskilda
punkterna af jordytan i en mycket olika
ställning, ungefär såsom soldaterna vid
uppslutningen af ett regemente.
Flygelmannen i centern står nästan alldeles stilla,
medan cirkelbågen som skall
tillryggaläg-gas blir allt större för hvarje soldat, ju
längre ut på motsatta flygeln han
befinner sig. Polerna äro i samma belägenhet
som flygelmannen i centern: ju närmare
en punkt ligger eqvatorn, desto längre väg
har den att tillryggalägga, och en punkt
på sjelfva eqvatorn reser på ett dygn 5,400
geografiska mil från vester till öster. Med
denna omloppshastighet auträder vattnet
sin resa från eqvatorn till polen, ineu
träffar derunder på breddgrader som röra sig
allt långsammare ju längre det hinner.
Iiäraf blir följden en afvikning åt öster;
en motsatt afvikning eger naturligtvis rum
för det vatten som rör sig från polen till
eqvatorn. På detta sätt uppstå i vattnet,
liksom i luften, hvilkeu äfvenledcs
ständigt befinner sig på resor, regelbundna
strömningar, hvilka liksom passadvindarne
äro af största betydelse för sjöfarten.
Den gyllene medelvägen finnes
visserligen i det dagliga lifvets många
anhängare, emedan man tror sig derigenom blifva
minst störd i sin behagliga ro, men hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
