Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I fotografierna af Davis och Tennant, i
synnerhet dem som voro längst utsatta for
ljuset, är hvad man kallar den »kammade»
formen särdeles märkbar. Man kan räkna
40 till 60 str&lar, och hvar enda en är
synlig pfi hvar och en af fotografierna.
Dessa strälar äro alla lika i läge och
pro-portionel intensitet, men man kau följa
spåren af dem längre ut på de bilder som
voro längsta tiden utsatta.
Men en anmärkningsvärd omständighet
hos dessa lysande strålar, af hvilka de
längsta syntes hafva en utsträckning af
onr-kring 750,000 geografiska mil från solen och
i verkligheten utan tvifvel sträcka sig ännu
längre, är att de icke ligga i solstrålarnes
riktning; många visa en stark krökning,
ungefär som sädeshalm när den böjes af
blåsten. Man ser detta tydligast vid de
stora luckorna omkring polerna.
Man såg ej dessa luckor vid
förmörkelsen 1870, men det vore icke derföre klokt
att antaga, att deras sammanfallande med
solpolerna varit alldeles tillfälligt. I
be-skrifningen öfver solförmörkelsen 1867,
hvilken Grosch observerade i Chili, finnas
beteckningar, som äro alldeles
öfverens-stämmande med luckorna på fotografierna.
Grosch säger att koronan har en höjd af
endast 300,000 mil från solens poler,
medan den är dubbelt sä hög öfver dess
equa-tor och tillägger derefter: »Detta hvita ljus
var i och för sig sjelft icke strålformigt,
men det tycktes genomträngas af strålar
— den »kammade» formen på fotografierna
—; dessa strålar voro blåaktiga, liknande
dem af ett stort elektromagnetiskt ljus.
Jag måste härvid omtala ännu ett annat
fenomen, som är allt för vigtigt att med
tystnad förbigås. I koronans hvila ljus, |
just invid månkanten och rakt norr om
solen, såg man flere mörka kurvor; de
bildade symmetriska bågar i öster och vester,
fint tecknade och liknande blyertsstreck på |
ett hvitt papper. Man kuude följa dem :
på ett afstånd af 250,000 mil från
sol-rauden. Sedan Grosch sagt utt man rakt
i söder kunde göra en liknande iakttagelse,
anmärker han att dessa kurvor enligt hans
åsigt betecknade en mäktig magnetisk
po-larkraft i solen.
En omständighet vid fotografierna som
icke är mindre anmärkningsvärd är att de
äro en permanent framställning af denna ;
solens skenbara polariska verksamhet, och ;
de som anse koronan för en solaurora
kunna åberopa denna omständighet till stöd
för sin åsigt.
Öfver8te Tennant, som observerade 1871
års förmörkelse från Dodabetta, på högsta
spetsen af Neilgherry-kedjan, 8,650 fot
öfver hafvet, yttrar sig afgjordt för den
meningen att koronan är en solföreteelse,
och att man icke längre kan draga den
saken i tvifvelsmål. De la Rive erkänner
öppet att han nu mera delar samma
öf-vertygelse, ehuru han för två år sedan var
af en motsatt. Striden härom var nära
att uppflamma å nyo. Så snart nemligen
observationen i Bekul var slutad,
telegraferade Lockyer till observatorium i
Haflf-nah, att koronan nu mera kunde uppfattas
endast såsom ett luftfenomen. Ett
närmare öfvervägande af saken synes hafva
längre fram bragt Lockyer ifrån denna åsigt,
ty förklaringen finnes icke upprepad i
någon af hans senare berättelser.
Glaciererna i Schweiz intaga en rymd
af 2,846,59 kilometer, det vill säga något
mer än 2 procent af dalområdenas yta inom
hvilka de äro belägna. Störst äro de
gla-cierer som ligga i Rhöneflodeus strömgebit,
der de utgöra nära 13 procent af det hela,
samt i Inndaleu, af hvilken de upptaga
9,26 procent.
Yulkaner i mellersta Frankrike.
Geologerua påstå att dessa vulkaner icke
varit i verksamhet sedan den historiska
tiden, men nu visar det sig af ecklesiastika
handlingar, att biskopen af Yienne år 460
låtit i sitt stift läsa böner och litanior, för att
göra ett slut på jordbäfningarna. Således
kau äfven sjelfva kyrkohistorien komma
naturforskningen till hjelp.
Inne häll: Sid.
Efterspanande af förlupen statsegendom 689.
Frankrike och dess utsigter.............691.
Vattnets vandringar och förvandlingar . 697.
Blick på pressen........................701.
Strödda underrättelser:
Observationer pä solförmörkelsen den
12 december 1871 m. m........... 702.
Stockholm, tryokt hos A. L. Norman, 1872.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
