- Project Runeberg -  Samtiden. Veckoskrift för politik och litteratur / 1872 /
710

(1871-1874) With: Carl Bergstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

aktiga, på bvilka den antagna ärlighets’
masken icke sutit länge qvar och för hvilka
fängelset snart 2 nyo öppnat sina portar.
Så mycket ar emellertid säkert, att vi
sällan hört talas oro otacksamhet mot dem
som visat någon godhet eller förtroende
mot en af dessa olycklige, men så mycket
oftare om stölder ocb andra missdåd mot
sådana som bemött dem med cu i ögonen
fallaude misstro.

Detta ligger i sjelfva menniskonaturen.
Och dertill kommer att samhället genom sina
författningar uppmuutrar de ouppfostrade
till misstanke och ofördragsamhet. Om det
för vår lagstiftuing egna tillstånd som
kallas »laga försvar» bar blifvit så mycket
taladt och skrifvet, att vi här icke
behöf-va spilla många ord på detta ledsamma
ämne. I stället för att på andra ställeu hvar i
och en får njuta sin oskuld till godo, så j
länge han icke uppenbarligen förverkar deh,
tillhör det hos oss den fattige att med
vitnen intyga att han ärligen försörjer sig;
i annat fall är han »försvarslös» ocb skall
enligt den kungliga förordningen af den
13 juli 1853 vara underkastad betydande
in-skränkniugar i friheten att välja vistelseort,
liksom han ovilkorligen står under
tillsyuings-männens i församlingarna husbonderätt. Det
första som fordras af eu fånge, när han
skall lösgifvas ur fängelset, är att han skall
skaffa sig laga försvar, och stundom
åläg-ges honom att uppfylla denna förbindelse
från sjelfva fängelset. Att detta beskydd
urartat till en tom och förderflig
formalitet, och blifvit en industri, som fåugen i
bland får köpa med 50 å 100 rdr., hafva
vi antydt i eu föregående artikel: såsom
en bevekaude omständighet lära fångar
ofta nog i sina nådeansökningar hos
konungen omtala att de lyckats af sin
ar-bet sförtjenst bespara en summa, tillräcklig
att köpa den legala välgerningen af
någon som har att sälja den.
Tillsynings-män öfver dem som sakna laga försvar
skola finnas i hvarje socken, och uppdraget
är onekligen det obehagligaste af alla
kommunala förrättningar, mest derföre att så
litet godt dermed kan åstadkommas.
Infinner sig i distriktet en försvarslös
stackare, är det ej underligt att
tiilsynings-mäuueu göra allt hvad de kuuna för att
bli af med honom igen; begår ban ett
brott så att han kan häktas, ause de det

vara en stor välgeruing för socknen, och
det lärer icke saknas exempel derpå att
frestelser med afsigt blifvit stälda i hans
väg, för att påskynda den lyckliga
eventualiteten.

1 slutet af samma författning
föreskrif-ves att, om den fånge soru efter frigifvandet
från fängelset återkommer till sin
bestämmelseort icke eger nödig bostad eller det
nödvändiga för sitt lifsuppehälle, skola
till-syuingsmännen på stället söka att mot
an-visadt arbete bereda honom det saknade,
åtminstone för de första fjorton dagarne.
och skall, om kostnad dermed är förenad,
medel dertill bestridas af det samhällets
fattigvård. Det är klart att under sådana
förhållanden måste den återvändande
strafffången vara föga välkommen ocb
betraktas hardt när som ett skadedjur. Hvad
som äunu saknas är stora, i hela landet
förgrenade sällskap för fångars bästa, som
stå i förbindelse med fängelseauktoriteterna,
lära känna brottslingarues uppförande under
strafftiden och äro färdiga att emottaga
dem efter deras frigifvaude. Det fins i
de större städerna särskilda
daraeföreuin-gar, hvilkas medlemmar om söndagarue
besöka qvinliga fångar, för att läsa för
dem och uppbygga dem med lärorika
samtal, och det Järer, åtminstone i ett af
länen nära hufvudstadeu, existera ett
samfund som verkar närmare i
öfverenssläm-raelse med de stora fängelsesällskapen på
kontinenten och i England. Tiden är mo*
gen för en sådan på allvar och i stort
ut-öfvad menniskokärlek, och vi tvifla icke
att vilja dertill skall finnas, om endast
den allmänna uppmärksamheten blir väckt
på dess nödvändighet.

Vi hafva ännu qvar cn sida af vårt
ämne, som icke är den minst vigtiga,
nem-ligen behandlingen af unga förbrytare* så
att de må verkligen förbättras och icke,
såsom nu ofta sker, alldeles förderfvas
der-igenom att de sammanföras med gamla
förhärdade brottslingar. Vi skola i en
tredje och sista artikel upptaga denna sak
till närmare betraktande, och vi få då
tillfälle att visa huru regeringen tänkt sig en
reform af vårt fängelse väsen de i
sammanhang med anläggningeu af en ny
straff-och arbetsanstalt, hvartill riksdagen i år
och förlidet år på kongi, maj-.ts förslag
beviljat de erforderliga penningemedlen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:53:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidenv/1872/0714.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free