Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jast det allra mest oaflåtna och sega arbetet är
ett behof, är ett vilkorför deras fulla
spänstighet och uthållighet. Hans långadagsarbete är
nuslutadt: må han på det samma slumra i frid!»
Öfver en man som så kraftigt och så
mångsidigt ingripit i sitt lands offentliga
förhållanden måste omdömena utfalla
något olika, efter de skiljaktiga öfvertygelser
i allmänna frågor som hysas af de
dömande. Afven de som minst delat den
aflidnes åsigter och oftast befunnit sig i
strid med de samma kunna utan all
betänklighet erkänna, att »slutsumman af baus
ovanligt verksamma lif — man må för
öf-rigt bedöma den i dess enskildheter huru
som helst — otvifvelaktigt bör anses
hafva i flere fall, direkt eller indirekt, ländt
till fromma för v&rt land.»
* Om Hierta också icke är skaparen af den
ejelfständiga politiska pressen i vårt
fädernesland, aå var han utan all fråga just
rätta personen för att göra den populär
och utsträcka dess inflytande till ett stort
område, och han lärde, till sin egen åkada,
politiska och personliga vedersakare att
göra de stora massorna icke blott till vit*
nen men till domare i offentliga frågor.
Han var sjelf till natur, uppfostran och
lefnadsställning ingen ting mindre än
radikal; personligt godhjertad, välvillig och
försonlig till en grad hvarom få af hans
politiska motståndare kunde göra sig en
föreställning, var han derjemte
utomordentligt tveksam och försigtig, när han fattade
öfvertygelser i större frågor. Men hans
ungdom inföll under den tid då den
politiska reaktionen i hela Europa var
starkare än någonsin; den heliga alliansens i
många afseenden trånga och dystra
grundsatser, upplifvade på furstekongresserna i
Laibach, Verona och annorstädes,
tillämpade i misstänksamhet samt hatfulla
förföljelser mot alla fria rörelser och ett
våldsamt förtryck af tankens och ordets frihet,
kunde icke annat äu uppkalla hans lifliga
oberoende sinnes hela motståudskraft och
gifva hans polemiska uppträdande en skärpa
för hvilken han isitt innersta var främmaude.
Den storartade och mångsidiga industri-
ella verksamhet han under sin ovanligt
långa och kraftiga mannaålder utöfvade
hör icke hit: den fordrar sitt eget kapitel
i det svenska näringslifvets historia, och
detta kapitel skall säkerligen icke blifva
oskrifvet. Den enda sida af hans
affärsverksamhet vi här önska beröra är den som
har afseende på litteraturen, och denna
var tillräckligt betydande för att göra hans
minne äradt och aktadt hos alla
upplysningens vänner. Några af våra bästa
författare på 1830-talet hafva haus välvilliga
och omdömesrika medverkan såsom
förläggare till en dryg del att tacka för sin
framgång, och han fortfor ända till nära
slutet af sin lefnad att införlifva goda
utländska arbeten med vår litteratur.
Både såsom skriftställare och
folkrepresentant hade han för ögonen uågra stora
grundsatser, hvilka han aldrig blef otrogen,
tankens, forskningens och ordets frihet, de
offentliga kontrollernas okränkbarhet, skydd
för de svagare i samhället och mildhet i
brottmålslagstiftningen. Ännu vid detta
års riksdag, då hans krafter redau voro
brutna af sjukdom och skröplighet,
medverkade han till de mildringar i strafflagen
som blefvo statsmakternas beslut.
Vi böra i denna korta och hastiga
karakteristik icke förbigå ett drag, som är
betecknande för den ställning han i slutet
af sin lefnad intog till de båda partierna
i Andra kammaren. Det var en temligen
utbredd föreställning att åtminstone ett af
skälen hvarför hr Dufva och hans parti
icke ville drifva talmannens propositions*
vägran, på statsutskottets förslag att bringa
frågan om mantalspenningarnes afskaffande
under gemensam votering, till
konstitutionsutskottets afgörande, var att hr Hierta, på
hvars votum partiet hade räknat, i följd af
sjukdom hindrades att deltaga i
konstitutionsutskottets arbeteu. Hr Hierta har
emellertid både skriftligt och muntligt på
det bestämdaste förklarat att han bögligen
ogillade hr Dufvas handlingssätt och så
väl i afseende på mantalspenningarne som
grundräntorna stälde sig på Första
kammarens sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
