Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det engelska ordspråket »mitt hus är miu
borg» är öfver allt i Hollaud en verklighet,
som utöfvar sitt inflytande på sjelfva
byg-nadssättet: man gör fönstren breda och
dörrarna smala. Hvad lefuadssättet genom
deuna afstängning möjligen förlorar i
om-vexliug, återvinner det i fullt mått uti
allvar, värdighet och moralitet.
Då vi i det föregående uppstält
rikedomen såsom den egentliga grunden till
den sociala olikheten i Holland, så fordrar
rättvisau att vi dertill foga en anmärkning.
Klasskilnaderna aro öfver allt bjertare och
mera stötande när de äro nya, än när de
bestått sedan sekel och sålunda införlifvat
sig me:l den allmänna föreställningen.
Opinionen i England har en gåug
accepterat den skarpa demarkationslinien mellan
deu gamla adeln och de öfriga
samhällsklasserna; aristokratiens medlemmar äro
generation efter generation uppfostrade till
deu undantagsställning de äro kallade att
iutaga, och känslan deraf mildrar afståudet
mellan dem och deras underordnade. På i
samma sätt är det med
penningearistokra-tien: deu som är född till rikedom
uppträder i allmänhet fogligare än den som i
hast och af en slump kommit i besittning
af en stor förmögenhet. I Holland äro de
stora fortu nerna nästan utan undantag
gamla, och uppkomlingar äro jemförelsevis
säilsyntare än på andra ställen. Derför
ser man i Holland mycken rikedomsstolt»
het men föga af det öfverdåd och den
utmanande högfärd som ofta utmärka
parve-nyer. Deu långa häfden försonar med
rikedomen lika som med börden: de fattige
hafva äfven å sin sida generation efter
generation sett den furstliga rikedomen och
den lyx hvarmed den älskar att omgifva
sig; derför väcker också anblicken deraf
icke det hat och den bitterhet som till
exempel i Frankrike omgifver
börsmagnaterna.
Till ersättning hafva äfven de fattiga
klasserna sina privilegier, hvilka de rika
utan knot underkasta sig. Det flus en
gammal sed som förbjuder promenader till
häst på Amsterdams gator, hvilken
förmodligen är en följd af den verldsberömda
renligheten; sedan åkandet blifvit ett
be-hof eller en vana, som icke längre kunde
utestängas, har man bibehållit
opinions-förbudet mot ridande, hvilket icke ansågs
i samma grad oumbärligt. En ung dandy
och framtidsman försökte besegra denna
fördom, och han lät framför siu fars port
framföra en sadlad häst, på hvilken han
satte sig upp. Tjut och hvisslingar
förföljde honom äuda utom staden, barnen
kastade stenar och käppar mellan djurets
ben. Dagen derpå och några af de
följande fortsatte hau med äkta holläudsk
flegma sitt försök, men äfven folket
fortsatte med samma ihärdighet siu
opinionsyttring, smällare exploderade under hästeus
fötter, och ryttaren sväfvadei lifsfara, och icke
ens polisen försökte att träda emellau till
hans fördel. Den unge mannens fader
visade sig fullkomligt likgiltig för
framgången af det djerfva företaget och syntes
derraed vilja säga att folket endast
utöf-vade sin goda rätt. Det är i synnerhet
den lägre befolkuingeus barn som folket
synes vilja göra till representanter af siu
frihet, och man kan knapt säga att det
flns uågon ting som är en
Arasterdams-gamin förbjudet. Det flns icke en
djerf-i vare, friare och oförsyutare varelse icke
ens i Paris. I synnerhet äro invånarue i
husens bottenvåningar offer för hans
för-flugenhet; lemna de sina fönster halföppua,
sticker han sin oförskämda mule i
öppningen och gör fula grimaser; stäuga de
dem, krossar och bultar han på rutorua
så att de kunna förlora tålamodet.
Hvar-enda afton är det ett skramlande på
ringklockorna, så att tjenstfolket icke vet när
de skola öppna eller låta bli. Gamiuen
kastar när det behagar honom stenar på de
promenerande, fullstänker dem med smuts,
fäster papperslappar eller stryker
målarfärg på deras kappor; allt hvad den lilla
tyrannen företager sig synes vara tillåtet,
och det flns knappast exempel på att hans
fader straffar honom eller konstapeln
drager honom inför polisen. Det praktfulla
kungliga palatset synes vara hans
privilegierade tillhåll; under den storartade
peri-stilen uppritar han med kol områdena för
sina lekar eller hoppar kråka på
marmor-golf ven i de rymliga förstugorna; den unga
medborgarens för lif och lem vådliga
ysterhet fördrages som en sinnebild af /olkets
frihet.
Den stränga afslutenheten klasserna
emellan visar sig särdeles tydligt i folkets
förhållande till den regerande familjen. Det
kungliga huset lefver för sig, och dess
manliga medlemmar åtminstone äro icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
