Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gratierna böd till dans. Der klang
i dess stormbebodda hällar
ingen lesbisk sång. Blott Rota sprang
tjatande kring heden, och i spåren
döden flög från rad till rad.
Barden stod på klippors brant, och håren
på hans hjessa reste sig. Han qrad:
såsom nordanvinden, skarpa
stormade hans ljad, och på den harpa.
der hans djerfva finger lopp,
stänktes blod af slagna kämpars tropp.
Fjorton år efter den dag då den unga
linnen såsom prisvinnare ådrog sig den
svenska hufvudstadens beundrande
uppmärksamhet, finna vi honom med alla
sina husgudar varmt och trefsamt
inrättad på den svenska landsbygden,
såsom välbestald kyrkoherde i ett af
Nerikes fetaste men på samma gång
minst natursköna eller eljest poetiska
pastorat. Hvad som föranledde honom till
denna flyttning är icke lätt att säga.
Tidigt befordrad, först till bibliotekarie, sedan
till professor i historia och praktisk filosofi
vid Abo universitet, och derlill hugnad med
ett prebende, uppburen af sina landsmäns
aktning och tillgifvenhet samt oragifven af
vänner som han älskade, kunde han icke
klaga öfver lifvets lycka eller önska
förbättra deu geuom en utvandring, som i
hans gamla fädernesland synes hafva
framkallat icke litet bittra känslor. Han hade,
efter åtskilliga poetiska motgångar och
mycken tvekan huru vida icke den
pre-sterliga banan som han valt fordrade att
han skulle uppoffra den poetiska, blifvit
kallad till ledamot i Svenska akademien,
och han kunde icke bibehålla denna
värdighet, om han upphörde att vara svenska
kronans undersåte; men svårligen skulle
denna omständighet ensam hafva förmått
honom att på höjden af sin mannaålder,
omgifven af en redan då talrik familj,
bryta de många och starka band som äro
dömda att brista vid ombvtet af fädernesland.
•
Hans minnestalare har icke konnat
förklara saken, och vi våga icke afgöra huru
vida det icke ligger ett lätt klauder i den
ton hvarmed han berättar att Franzén sjelf,
»karakteristiskt nog», officielt försäkrade att
hela flyttningen var en följd af »tillfälliga
omständigheter och individuella
förbindelser». Ett helt århundrade hade arbetet på
upplösningen af det halftusenåriga bandet
mellan Finland och Sverige, men ändå var
slaget så våldsamt att mer än ett ädelt
hjerta brast dervid. Porthan behöfde icke
! upplefva olyckan — han hade några r
I förut nedstigit i grafven — men den gamlr
vördnadsvärde Borgå-biskopen hade, då hac
! från sina fönster såg Finlands ständer
i tåga förbi för att hylla landets
eröfra-! re, djupt sackande utbrustit »farväl mitt
i fädernesland», och få dagar derefter var
äfven han insomnad i döden. »Handling-en?
män», sådana som Tengström, Finlands
1 förste erkebiskop, och Calonius, nordens
j förste lagtolkare, stälde sig der de trodde
sig böra stå för att bäst verka för det
land som icke upphörde att vara deras
fädernesland. Men Frauzéns sinne var
mindre af denna verlden: det fans* för honom
intet rum som endast af honom kunde
fyllas; såsom prest hade han sitt falt
hvarhelst det svenska språket talades, och det
tros att hans då varande hustrus
sympatier för den vestra stranden af Botniska
viken icke så litet inverkade på hans egna.
Må hända hade han också för egen
räkning tysta önskuingar, ehuru han
omsorgsfullt dolde dem, att komma de kretsar
närmare bland hvilka han hade vuunit sina
första litterära utmärkelser, och hr
Cygnaeus berättar att han en gång i sin
tidigare ungdom hade varit erbjuden en
titulärplats såsom den då varande konungens
handsekreterare. Huru med allt detta än
må vara, och huru mycket svårmod än hans
embetsbröder erforo öfver hans beslut, så
bistodo de honom redligt och vänfast när
steget skulle uttagas. Franzén hade hos
kejsaren anmält sin önskan att med stöd
af § 10 i fredstraktaten öfverflvtta till
Sve-rige mot slutet af sommaren 1809, men
som pastorslönen i Kumia och Halsberg
först fick tillträdas den 1 maj följande året,
hade han tillika anhållit att intill den tiden
o
blifva bibehållen vid sin professorslön. Abo
universitets konsistorium yttrade sig öfver
ansökningen i ett betänkande så ädelt och
högsinnadt, att det väl förtjenar hedern stt
införlifvas i ett offentligt högtidstal. Dess
medlemmar »kunde visserligen icke utan
liflig och smärtande saknad se ur sitt sköte
ryckas en man, som icke blott på snillets,
lärdomens och talentens, utan också på
hjer-tats och de medborgerliga dygdernas sids
sig alltid utmärkt, och till hvars oförtrutna
och gagneliga biträde vid den akademiska
ungdomens undervisning konsistorium
redan länge och med innerlig tillfredsställelse
varit vitne; likväl kan konsistorium icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
