Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fria samhällen, och det är pressens
skyldighet att följa hvarje bemödande att
utveckla denna disciplin, som hos oss
egentligen representeras af en enda författare.
Men denne är emellertid så mycket
flitigare, och det vore ingen lätt sak att
endast uppräkna arkvidden och titlarne på de
arbeten af detta slag som flutit ur hr
ju-stitierådet C. Naumanns aldrig hvilande
penna. Det är nu omkring tjugoåtta år sedan
han började utgifvandet af »Sveriges
Stats-författningsrätt», af hvars Qerde band, som
afhandlar Riksdagen och dess rättigheter,
andra häftet helt nyligen utkommit;
samtidigt har ban behandlat delar af samma
ämne uti sina grundlagsupplagor och
Tidskrift för lagskipning ra. m. Det återstår
ännu af riksdagens rättigheter en mycket
väsentlig afdelning, nemligen de
konstitutionella garantierna, men då det sist
utkomna häftet upptager några af de frågor
som under den närmast förflutna tiden
varit föremål för olika tankar inom sjelfva
riksförsamlingen, har det icke synts oss
olämpligt att innan en ny riksdag
sammanträder fästa uppmärksamheten på några af
de vigtigare föremålen för hans
lagtolkning. Det är åtskilligt hvari vi ej kunna
dela hans mening, och annat hvari det
förekommer oss önskvärdt att den varit
upp-stäld i strängare form och framstäld med }
mindre ordrikedom, men detta skall ej
hindra oss att taga vara på det som ban
till fullo konstaterat och en gång för alla
verkligen införlifvat med vår
författnings-rätt.
Vi börja med det vigtigaste, som är
förklaringen af hvad som verkligen menas med
svenska folkets urgamla beskattningsrätt,
och det är tillfredsställande för oss att hafva
hr Naumanns auktoritet för de åsigter öfver
detta ämne som vi förliden vår uttalade i vår
uppsats »konstitionella barnsjukdomar» (n:o
17 sid. 257 följ.). Man torde kunna
hoppas att efter hvad förekommit så väl i
riksdagen som i den politiska pressen, skola
de konstmessigt anlagda försöken att draga
frågan om de ordinarie statsinkomsterna
under gemensam votering icke vidare kunna
upprepas, och att den advokatur som till
stöd för dessa försök blifvit anbragt skall
en gång för alla hafva befunnits obrukbar.
För hvarje sådant misslyckadt attentat mot
grundlagens öppendagliga och enda
förnuftiga mening har vår författning erhål-
lit en förstärkning, och så att säga ett
ytterligare ankare.
Vårt konstitutionella skick skiljer sig på
ett afgörande sätt från sådana länders der
den högre afdelningen af
folkrepresentationen hel och hållen, eller till större delen, |
består af sjelfskrifna eller af monarken ut- 1
sedda ledamöter. Första kammaren är
sammansatt genom folkets val, ehuru efter
något skiljaktiga grunder mot «den andra, och
att hans befogenhet i afseende på
riksdagens beskattningsrätt är alldeles den samma
som medkammarens, betecknas redan
symboliskt deraf att konungen samtidigt till
båda kamrarnes talmän på rikssalen låter
öfverlemna sin proposition om statsverkets
tillstånd och behof. I de länder der
beskattningsrätten tillkommer den egentligen
folkvalda delen af representationen det
denna afdelning, eller underhuset, som först
mottager regeringens förslag till flnanslag
och deröfver beslutar, hvarefter denna
stats-handling först kommer till det öfre huset,
som endast kan antaga eller förkasta den
i dess helhet, men icke antaga en del och
förkasta en annan eller sjelf deri göra
några ändringar. Ett lika stort antal
medlemmar i statsutskottet, lika som i de öfriga
utskqtten och delegationerna, förbereder
frågorna, och utskottens utlåtanden,
betän-kanden eller memorial behandlas derefter
samtidigt i båda kamrarne.
Hvad kamrarne sammanstämmaude
besluta är riksdagens beslut, men om de,
efter uttömmande af de utvägar som
riksdagsordningen för vinrfande af enighet
anvisar, ändå icke kunna förena sig, anses
frågan i allmänhet hafva för den riksdagen
förfallit; endast då saken icke utan skada
för statsförvaltningens jemna gång kan
förfalla, såsom i fråga om statsutgifter eller
bevillning, eller angående riksbankens eller
riksgäldskontorets styrelse eller förvaltning,
inkomster eller utgifter, måste striden
slitas genom gemensam votering. Sådan är
den påtagliga meningen med § 65
Riksdagsordningen, och om äfven undantagsvis
ett eller annat afsteg, såsom vi skola se,
skett ifrån denna grundsats, är det af
största vigt för upprätthållandet af vår
författning att de icke få urarta till regel. ,
Den votering enligt § 65 R. O. som
vid samtliga riksdagar under det nya
representativa skicket egt rum öfver
beräkningen af de ständiga, liksom af de tillfäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
