Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. HÖGBO BOLAG. Av fil. kand. Göran Hedin - Nyköpings Bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYKÖPINGSVERKENS TIDIGARE ÖDEN
59
ningens hela förlopp och såvitt möjligt hålla kontrollen kvar i sin egen
hand. En viss betydelse har det naturligtvis också haft, att Göransson
personligen hade ett pansarplåtpatent, som han just i Nyköping hade
möjlighet att göra bruk av. Över huvud var det fördelaktigt, att genom
samtidig ledning av flera bruk kunna öka möjligheterna att pröva det
nya stålet på olika marknader. Slutligen kunde också framhållas, att
när Nyköping införlivades med de övriga verken det ännu återstod
åtminstone ett år, innan man kunde tänka på igångsättning av
Sandviken. Under sådana förhållanden måste det ju ha varit en fördel
att redan från början ha tillgång till ett verk och en verkstad med
en dylik kapacitet.
Nyköpings bruk, som ursprungligen var ett rent mässingsbruk,
skulle enligt en uppgift datera sig ända från år 1615. I varje fall
vet man, att drottning Kristina år 1646 utfärdade privilegier för två
utlänningar, sannolikt tyskar, att driva bruket. Därefter torde det ha
varit i tämligen oavbruten drift ända till 1821, då en särskilt dålig
konjunktur tvingade ägarna att begära K. M:ts tillåtelse att förändra
mässingsbruket till stångjärnsbruk. Man erhöll också detta tillstånd,
i form av definitivt privilegium dock först 1826. Emellertid
fortlevde också mässingsbruket. Efter att åtskilliga år ha varit skilda på
olika ägare förenades dessa båda bruk åter 1840 och kort därefter
kom det gemensamma bolaget, under ledning av disponent Thomas
Fredrik Morsing, i besittning också av skeppsvarvet i Nyköping. Detta
skeppsvarv kunde räkna sin historia tillbaka till 1765. 1827 sträcktes
här för första gången kölen till ett ångfartyg. Från början av
fyrtiotalet använde varvet också järn vid fartygsbyggena. Efter en konkurs
1844 hade driften på alla håll legat nere under hela elva år, varpå
alltsammans köptes av geschwornern Lundhqvist.
Denna Lundhqvist synes ha spelat en inte obetydlig roll i landets
industriella liv på 1850- och 60-talen. Efter bergsexamen kom han
52-årig till Falun, där han blev geschworner i Stora Kopparbergs
Bergslag. Här blev han kort därefter genom ett förmöget gifte fjärde
partägare. Genom sin benägenhet att göra sig gällande kom han så
småningom i en allt allvarligare konflikt med sina överordnade, vilket
slutade med att han begärde avsked från sin statstjänst (1851). Redan
dessförinnan hade han fått sin uppmärksamhet riktad på Nyköpings
Bruk, som då låg helt nere men som syntes kunna giva en blivande
ägare möjlighet att framgångsrikt konkurrera med den allt mäktigare
Motala Verkstad. Med egna medel ocli med bistånd av Holm, som
redan vid denna tid hade en mycket ansedd ställning och utomordent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
