Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN - Järnverkets tekniska utveckling. Av tekniska direktören vid Sandvikens järnverk Lars Yngström - Värmetekniska avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGMASKINER OCH ÅNGPANNOR
169
Följande ångmaskiner må här nämnas:
1 à 800 hk för stora bandverket och trådverket, 1 à samma
kraftbelopp för nya bessemerblåsmaskinen, 1 à 750 hk för göt vals verk et,
1 à 600 hk för gamla bessemerblåsmaskinen, 1 à 400 hk för
rörvalsverken, 1 à 550 hk för lilla bandvalsverket, 11 mellan 100 och 550
hk och 21 under 100 hk. Största antalet ångmaskiner samtidigt i
drift var år 1901 med 54 st. med ett sammanlagt kraftbelopp av c:a
5 500 lik. För närvarande finnas endast tre ångmaskiner kvar, de
två maskinerna à 800 hk för stora bandverket och
bessemerblåsmaskinen och en för sågen, en gammal Bolindermaskin, en trotjänare
från bolagets första år. År 1908 uppfördes norr om nya
bessemerblås-maskinhuset en byggnad (H 9) för en de Laval-ångturbin à 500 hk
och fyra år senare tillkom ytterligare en sådan à 700 hk, båda
kopplade till elektriska generatorer för kraftöverföring. Denna
kraftstation visade sig snart för liten, och 1914 ersattes den med en nv och
större (H 10), söder om sågen med tvenne Stalturbiner à 1 500 resp.
5 000 hk.
Vid olika tillfällen fick man kraft även från uppställda lokomobiler.
Sådana måste t. ex. anlitas, då det år 1912 blev avbrott i
kraftleveransen från Näs på grund av skada i dammen.
Då det gamla bolaget slutade sin verksamhet, funnos i stora
verkstadshuset 10 st. ångpannor. I den mån plats behövdes för
ytterligare ånghammare, undan flyttades ångpannorna och sammanfördes i
ett på västra sidan av stora verkstadshuset 1881 uppfört
ångpannehus (Hl). De flesta av de första pannorna hade relativt små
eldytor, 40 à 50 m2, och många av dem voro av plåt, utvalsad av
Sandvikens bessemer. De eldades först med ved, fr. o. m. 1886 även med
masugnsgas och genererade ånga av 4 kg tryck. Det var ånghammarna,
som slukade den mesta ångan. Ångpanneanläggningen vid
Storhammaren omfattade, då smidet där var i full gång, ej mindre än fem
pannor.
År 1895 slopades ångbatteriet i byggnaden H 1, vilken senare fick
användning för stålglödgning. I stället tillkom nordväst därom en
byggnad, H 5 med 4 st. Galloway-pannor, därav tre från Mek.
Verkstaden Vulcan i Norrköping. Pannorna från Norrköping hade
dekorativa överstycken av gjutjärn, bestående av två lejon, som mellan sig
hålla pannans manometer. Med anledning härav gick anläggningen
under namnet »lejonpannorna». Av ångpannecentraler, som
tillkommo i samband med verkets utökning, må nämnas 6 pannor 1874
i A 11 vid nya bessemerverket i drift till 1908, för valsverken i bygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
