Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN - Ett halvsekels affärer. Av doktor Sune Carlson - Grundläggningstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
RÅVAROR OCH FÄRDIGA PRODUKTER
tämligen riklig tillgång på sågtimmer, och det ständiga byggandet
medförde ökat behov av bräder, lät bolaget vid samma tillfälle
uppföra en ångsåg.
Sandvikens träkolsproblem var dock ej själva anskaffningen utan
snarare befraktningarna av det redan inköpta kolet. Det var ytterst
svårt att erhålla ångfartyg för koltransporterna mellan Sandarne
och Gävle, och användes segelskutor, som voro något lättare att
åstadkomma, blev stybbningen alltför stor. För att lösa detta
tillförselproblem lät bolaget bygga några träpråmar, lastande c:a 200
stigar vardera. Dessa pråmar, som skulle föra kolet till Gävle, voro
försedda med korgar, så att kolet ej behövde omstörtas förrän dessa
tömdes i kolhuset. Då det emellertid t. o. m. visade sig omöjligt att få
befrakta en ångbåt för bogsering av dessa kolpråmar, måste bolaget
även inköpa en bogserbåt till sina koltransporter. Därmed var
kolfrågan åtminstone tillfälligt löst. — Av övriga inköpsartiklar torde
endast ved och torv behöva nämnas. För att tillgodose sitt alltmera
stigande bränslebehov sökte bolaget göra sig oberoende av den för varje
år allt dyrbarare vedtillförseln genom upptagande av torv på bolagets
torvmosse för beredning av s. k. krantorv. Då det så erhållna bränslet
inte på långt när motsvarade kostnaderna för torvupptagningen, måste
emellertid detta tämligen kostsamma experiment snart nedläggas.
De av Sandviken tillverkade och försålda produkterna utgjordes
under de första åren kvantitativt sett huvudsakligast av råprodukter
såsom tackjärn, göt och ämnen. Bland de färdiga produkterna, vilka
dock måste betraktas som de egentliga alstren av bolagets tillverkning,
märktes främst hjulringar till lokomotiv och järnvägsvagnar (tyres)
samt järnvägsaxlar och andra grövre smidda produkter. Men även
borrstål och knipphammarstål såldes i betydande mängder. Innan vi
närmare redogöra för den relativa betydelsen av dessa olika produkter
och de marknader, å vilka de såldes, måste vi emellertid lära känna den
organisation och de män, som handhade Sandvikens försäljningar.
För framställningen av sin viktigaste färdigprodukt, hjulringar, ägde
Sandviken en verkstadsanläggning, vars tillverkningskapacitet långt
överskred det inhemska behovet. Skulle man därför producera
hjul-ringar för fullt, måste man vända sig; även till andra marknader än
o ™ o
de svenska. Detta hade det gamla Högbobolaget gjort, då det för
sina utländska försäljningar bildat ett första embryo till
försäljningsorganisation, på vilket Sandviken kunde bygga vidare. Sålunda
övertog Sandviken Högbo-bolagets representanter M. G. Hecksher i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
