Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN - Ett halvsekels affärer. Av doktor Sune Carlson - Depressionsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 DEPRESSIONEN VID 1870-TALETS MITT
goda tiderna hade en mängd nya företag igångsatts, vilkas fullföljande
nu krävde mer kapital än som kunde anskaffas. Detta orsakade en
häftig kris på värdepappersmarknaden, där aktier och obligationer
gingo ned till hälften av sina tidigare värden. Sandvikens aktier, som
i maj 1875 utbjudits till 20 000 kr., kunde i januari 1879 erhållas till
12 000 kr. Krisen på kapitalmarknaden i förening med de alltjämt
fallande prisen underminerade finanserna för ett flertal företag, vilka
nu måste träda i likvidation. Av dessa märktes främst
Hofors-Ham-marby och Avesta-Garpenberg, vilkas konkurser läto mycket tala om
sig. Med industrikonkurserna följde stora svårigheter för banker och
finanshus.
Den internationella depressionen blev synnerligen kraftig inom
järnmarknaden, där prisfallet kunde betraktas som katastrofalt.
Frö-lander1 anger för Sveriges del, att stångjärn, som år 1875 betalades med
15 kr. per centner år 1878 måste säljas för kr. 6: 50 samt att tackjärn
under samma tid föll från 6 kr. till kr. 2: 75. Ehuru detta prisfall ej
hade någon nämnvärd inverkan på själva produktionsvolymen, fick det
mycket menliga följder för järnverkens affärer, särskilt som ett flertal
bruk under den tidigare högkonjunkturen gjort kostsamma
utvidgningar. Men krisen var ej endast kraftigare utan inträffade även
tidigare inom järnhanteringen än inom landets övriga näringar.
De tryckta tiderna påverkade Sandvikens affärer på samma sätt som
den svenska järnhanteringen i dess helhet. Även om man kunde hålla
produktionssiffror och försäljningskvantiteter någorlunda uppe under
bela senare delen av 70-talet, medförde det stora prisfallet att
försäljningens värde sjönk. Även Sandvikens arbetarantal, som ända från
första början visat en hastigt stigande kurva, minskades under 1877—
78. Försäljningskvantiteterna höllo sig under hela perioden vid
omkring 5 000 ton, medan försäljningsvärdet sjönk från 2.5 milj. kr.
1875 till 1.4 milj. 1877, då det var som lägst. Dessa förhållanden
resulterade i att bolagets medelpris per ton under samma period sjönk
från 425 till 258 kr. per ton.
Förhållandet mellan de olika produkternas försäljningskvantiteter
undergick även under denna tid en viss förändring. De största
skepp-ningarna utgjordes visserligen fortfarande av hjulringar,
järnvägsaxlar och andra grövre smidda produkter, men valsat stål och
knipp-hammarsmide började även bli betydande artiklar. Däremot föllo
råprodukterna tackjärn, göt och ämnen alltmera tillbaka, åtminstone
1 Th. Frölander: Stockholms Enskilda Bank 1856—1906.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
